Filmåret 2025 har varit allt annat än försiktigt. Stora visioner har mött små, personliga berättelser. Blockbusters har överraskat. Smala filmer har tagit plats där ingen riktigt väntade sig det. Och mitt i bruset har några titlar stuckit ut lite extra – filmer som dröjt sig kvar i minnet och hjärtat långt efter att eftertexterna rullat klart.
Nu har MovieZines redaktion summerat filmåret och enats om de filmer som berört, utmanat, underhållit och imponerat mest under de senaste 12 månaderna. Listan speglar ett år fyllt av mod, variation och starka filmskaparröster, med allt från vampyrer och utomjordingar till anime med i mixen.
Det har inte varit lätt, men som alltid väldigt roligt att se tillbaka och botanisera bland starka och spännande bioupplevelser och streamingfavoriter. Vinnaren var dock rätt given; sällan har en film fått så många höga poäng av våra skribenter som årets etta. En självklar segrare i årets battle hittas längst ned i artikeln…
20 filmskribenter bidrog med sina favoriter till listan. Om du inte gillar den, skyll på Fredrik Adolvsson, Annika Andersson, Daniel Berglund, Jonatan Blomberg, Mattias Blomberg, Charlotte Brange, Katarina Emgård, Jonathan Enochsson, Viktor Eriksson, Evert Fremlén Arnesson, Anna Hedlin, Alexander Kardelo, Patrik Linderholm, Lucas Mass, Nader Pahlevani, Martin Persson, Andreas Samuelson, Alexander Svensson, Jonna Vanhatalo samt Tore Andre Øyås från norska MovieZine.no.
Nog snackat. Här är MovieZines tio bästa filmer från 2025.
10. F1
I ”Top Gun: Maverick”-regissören Joseph Kosinskis händer får Brad Pitt gestalta den åldrade F1-stjärnan Sonny Hayes som dras tillbaka till cirkusen för att rädda underdogen APXGP. Filmen lever lika mycket i depån som på banan, där relationen mellan generationerna, den slitna kroppen som vägrar ge upp och kapitalets press på sporten ligger i fokus.
Kombinationen av verkliga Grand Prix-race, Hans Zimmers bombastiska musik och Kosinskis precisa bildspråk ger racingscener med nästan dokumentär intensitet.
9. K-Pop: Demonjägarna
Netflix animerade supersuccé är kanske årets stora överraskning, men det är inte svårt att förstå varför hela världen fallit för Rumi, Mira och Zoey. Som K-poptrion Huntrix toppar de både listor och bekämpar demoner i en färgsprakande, tempofylld musikal som är svår att värja sig för.
Kombinationen av idolkultur, urban fantasy och temat skam kontra självacceptans gör att ”K-Pop: Demonjägarna” känns oväntat emotionellt komplex, samtidigt som visuella överdådigheter och koreograferad demonaction håller tempot närmast popvideo-mässigt.
8. Train Dreams
Clint Bentleys ”Train Dreams”, baserad på Denis Johnsons novell, skildrar järnvägsarbetaren Robert Grainiers liv över flera decennier, förkroppsligat av en lågmält monumental Joel Edgerton. Vid sidan av sitt slitsamma yrke försöker han bygga ett familjeliv i ett Amerika som mekaniseras och moderniseras bortom igenkänning.
Filmen andas Terrence Malicks lyhördhet för landskap och andlighet, där Adolpho Velosos foto av skog, rök och järnvägslinjer gör varje bild till ett litet historiskt minnesrum. Resultatet är ett stillsamt men drabbande porträtt av ensamhet, förändring och sorgearbete.
7. A House of Dynamite
Kathryn Bigelows ”A House of Dynamite” är en nervig, samtida krigsthriller där en enda oidentifierad missil mot USA utlöser ett diplomatiskt och militärt panikläge. Idris Elba och Rebecca Ferguson leder en ensemble där beslutsångest, underrättelsebrister och politisk feghet vägs på minutbasis.
Bigelow är fortsatt besatt av procedurer – kommandokedjor, bunkerlogik, protokoll – men här skärps allt av den kusliga frånvaron av en tydlig fiende. I stället exponeras ett system där teknologisk överlägsenhet samsas med moralisk skörhet, och där varje felsteg riskerar att bokstavligen bli världens sista. Ett nervigt drama som känns kusligt aktuellt.
6. Brutalisten
I Brady Corbets flerfaldigt Oscarsbelönade drama får Adrien Brody i rollen som László Tóth, en ungersk-judisk arkitekt och överlevare från Förintelsen, försöka skapa ett nytt liv – och en ny estetik – i efterkrigstidens USA.
Tillsammans med strålande insatser av Felicity Jones och Guy Pearce gestaltar Brody en kamp mellan konstnärlig integritet och kapitalets krav, där brutalistisk arkitektur blir en fysisk manifestation av trauma, idealism och kompromiss. Den 215 minuter långa speltiden används inte för överdåd utan för att bygga ett melankoliskt epos om migration, exploatering och priset för att få lämna spår i betong.
5. Sentimental Value
Den norske auteuren Joachim Trier återvänder till familjedramat i ”Sentimental Value”, med Stellan Skarsgård som den åldrande regissören Gustav Borg som en gång valde filmkonsten framför sina två döttrar, spelade av Renate Reinsve och Inga Ibsdotter Lilleaas.
I centrum står det gamla familjehuset, laddat med minnen, gräl och tystnader, där Gustav nu vill spela in sitt sista verk tillsammans med en amerikansk stjärna (Elle Fanning). Trier låter vardagliga gester bära tunga frågor om skuld, arv och om stor konst någonsin kan rättfärdiga emotionella haverier.
4. Bugonia
I regissören Yorgos Lanthimos senaste verk får vi följa en klaustrofobisk kidnappingshistoria där Jesse Plemons paranoide konspirationsteoretiker håller Emma Stones välbärgade VD fången eftersom han tror att hon är en utomjording.
Lanthimos använder body horror, torr humor och oförglömliga bilder kommentera vår polariserade samtid, där både ”woke”-utopism och bittert agg framstår som självdestruktiva. Resultatet är lika mycket idéroman på duk som science fiction – och vips så har den grekiske mästaren levererat ytterligare en fullpoängare.
3. Weapons
Med ”Weapons” fortsätter Zach Cregger på den obehagliga, samhällsmedvetna skräcklinje han inledde med ”Barbarian”. Josh Brolin, Julia Garner och Alden Ehrenreich leder en ensemblehistoria där en rad försvunna skolbarn i en småstad i Pennsylvania blottlägger en labyrint av skuld, missbruk och häxjakt.
Cregger jobbar med fragmenterad struktur, där perspektiven skiftar mellan lärare, föräldrar och outsiders, vilket ger ett långsamt upptrappat förfärande snarare än billiga jump scares. Det är folk horror filtrerad genom amerikansk förortsångest, och en av årets mest oväntat underhållande filmer.
2. Sinners
”Black Panther”-regissören Ryan Cooglers senaste film är en sällsynt ambitiös hybrid: en vampyrfilm, ett Southern Gothic-epos och en musikal om 1930-talets Mississippi-delta. Michael B. Jordan spelar tvillingbröderna som återvänder till sin hemstad och konfronteras med både ett bokstavligt blodsugande mörker och ett metaforiskt, med rasism, exploatering och religiös extas.
Cooglers täta regi och Autumn Durald Arkapaws foto sveper över nattliga kyrkor, juke joints och bomullsfält, medan Ludwig Göranssons musik låter gospel, blues och horror-score flyta ihop. Resultatet är en kommersiell vampyrfilm som också känns som ett sårigt, musikaliskt sorgearbete över amerikansk historia.
1. One Battle After Another
I mästaren Paul Thomas Andersons explosiva ”One Battle After Another” spelar Leonardo DiCaprio en före detta revolutionär som, sexton år efter nederlaget, tvingas återförenas med sina gamla kamrater när dottern jagas av en korrupt officer, magiskt gestaltad av en ikonisk Sean Penn.
Löst inspirerad av Thomas Pynchons ”Vineland” blandar filmen svart komedi, politisk thriller och sylvass action, allt fotograferat i utsökt VistaVision med Jonny Greenwoods nerviga musik som motor. Att filmen samtidigt lyckas vara ett formmässigt fyrverkeri (med en av filmhistoriens bästa biljakter) och en djupt personlig uppgörelse om idealism gör den till årets självklara etta.
Läs också: 10 actionfilmer som blåste mig ur stolen 2025
Läs också: 10 bästa animerade filmerna från 2025 – för både stora och små