All hail Tarantino - 50 år idag!

MovieZine.se
27 Mars 2013 | 11:01

All hail Tarantino - 50 år idag!

MovieZine blickar tillbaka och listar höjdpunkterna (och missarna) från en våldsam karriär.

En av vår tids coolaste filmskapare fyller femtio. Quentin Tarantino, den ultimata filmnörden, dialogens mästare och de blodiga hämndfilmernas okrönte kung, har ägnat åtminstone tjugo av de åren för att förgylla bioduken och göra vår filmvärld lite mer spännande och inspirerad.

Det går inte att i korthet beskriva vad Tarantino betytt för filmvärlden, så förbered dig på en lång artikel. Vi har satt ihop en så gott som komplett tidslinje över en våldsam karriär (delar av den har tidigare publicerats i MovieZines tidning).

1985

En tjugotvåårig Quentin börjar jobba i en videobutik som specialiserar sig på obskyra filmer.

1990

Det första manuset till "De hänsynslösa" kommer till på 3,5 vecka. Det finns olika teser om hur originaltiteln kom till, det sägs att antingen Tarantino eller en av hans kunder kallade den franska filmen "Au Revoir Les Enfants" för just "Reservoir Dogs". Men Tarantino gillade hur det lät.

1991

Filmen spelas in på 35 dagar runt om i Los Angeles. Michael Madsen, Harvey Kaitel, Tim Roth och Quentin själv spelar några av rollerna i den coola och våldsamma thrillern om ett bankrån som går snett. Filmen har premiär i Sundance där den nomineras till stora jurypriset.

1992

Tarantino börjar skriva på manuset till "Pulp Fiction".

1993

Romantiska roadmovien "True Romance" blir ännu en våldsam "QT-klassiker" (med flera av framtida stjärnor inklusive Christopher Walken, Brad Pitt och Samuel L. Jackson) - även om Tony Scott regisserade då QT sålde manuset för att finansiera "De hänsynslösa". Han var även exekutiv producent till "Killing Zoe", filmdebuten av Roger Avary som QT samarbetade med under början av karriären.

1994

QT levererar sin kanske mest framgångsrika och hyllade film någonsin - "Pulp Fiction", en ultracool, våldsam komisk gangsterthriller. Filmen kom att bli definitionen för popkulturellt underhållningsvåld och stilen imiterades i oräkneliga filmer med parallella historier om kriminalitet och knark. QT mottog både Oscar, Golden Globe och BAFTA för manuset (tillsammans med Roger Avary) samt Guldpalmen i Cannes. Han satte även fart på sin cameo-baserade skådespelarkarriär med roller i både sin egen "Pulp Fiction" samt indiekomedierna "Somebody to Love" (med "De hänsynslösa"-stjärnan Harvey Keitel) och "Sleep with Me" (med "Pulp Fiction"_stjärnan Eric Stoltz"). I den senare hade han en minnesvärd, egenskriven monolog om den homoerotiska undertexten i "Top Gun". Hans manusförmågor utnyttjades av Oliver Stone som filmade hans manus "Natural Born Killers", en våldsam kultsuccé den med - QT blev dock missnöjd med resultatet och ville inte förknippas med filmen.

1995

QT följer upp en av sina största succéer med två rejäla floppar - han gör en av fyra historier i stjärnspäckade "Four Rooms" (i vilken han även spelar en av rollerna mot tre av sina gamla stjärnor, Tim Roth, Paul Calderon och Bruce Willis). Han spelar även av huvudrollerna som den övernaturliga titelkaraktären i kalkonen "Destiny Turns on the Radio" med Dylan McDermott. "Four Rooms" blir dock första samarbetet bakom kameran med Robert Rodriguez, som gör en av de andra historierna och vars "Desperado" QT spelar en mindre roll i samma år. QT gör också roller i ett avsnitt av TV-serien "All-American Girl" med Margaret Cho och kortfilmen "Dance Me to the End of Love", baserad på hans eget manus. Som regissör gör han ett avsnitt av populära TV-serien "Cityakuten".

1996

Fortsätter sitt kreativa samarbete med Robert Rodriguez med gangster/vampyr-festen "From Dusk Till Dawn" till vilken QT skrev manus och själv spelade en av huvudrollerna som den mer instabila halvan av kriminella brödraduon Gecko, en roll han upprepade i thrillern "Bloody Mess" (som han även exekutivproducerade) med "Pulp Fiction"-aktrisen Angela Jones. I Spike Lees "Girl 6" hade han en cameo-roll och i TV-spelet "Steven Spielberg's Director's Chair" lånade han ut sin röst till en av karaktärerna.

1997

Släpper sin tredje egna film, blaxploitation-hyllningen "Jackie Brown", som även den vinner flertal priser men anses av flera som hans minst sevärda film.

1998

Exekutiv producent åt prisbelönade standupfilmen "God Said, ‘Ha'" med komikern Julia Sweeney, som hade en liten roll i "Pulp Fiction".

1999

Är tillsammans med Robert Rodriguez exekutiv producent åt direkt-på-video-uppföljarna "From Dusk Till Dawn" 2 och 3.

2000

Gör en cameo-roll som blind präst i Adam Sandler-komedin "Little Nicky" (där även QT-veteranerna Harvey Keitel och Patricia Arquette hade stora roller).

2001

Förbereder produktionen av "Kill Bill" men inspelningen fördröjs p.g.a. Uma Thurmans graviditet.

2002

Dyker upp i ett dubbelavsnitt av TV-serien "Alias" med Jennifer Garner som McKenas Cole, en av skurken Sonia Bragas hejdukar.

2003

Släpper "Kill Bill - Vol. 1", den första delen av en hämndhistoria med influenser av både B-action, kampsportsfilm och spaghettivästern i två akter och hans första film som regissör sedan 1997. Filmen tas väl emot av både publik och kritiker, vinner flera priser (bl.a. BAFTAn för Bästa regissör) och uppnår snabbt kultstatus.

2004

Släpper uppföljaren "Kill Bill - Vol. 2" (som ursprungligen utgjorde en hel film med ettan). Även denna del hyllas och många anser den vara bättre än "Vol. 1". Han regisserar även ett avsnitt av talkshowen "Jimmy Kimmel Live!" och är exekutiv producent åt serietidningsbaserade actionrullen "My Name is Modesty: A Modesty Blaise Adventure". Som skådespelare dyker han återigen upp i TV-serien "Alias" och som sig själv i C-filmen "Planet of the Pitts".

2005

QT tog en paus från egna projekt och ställde upp som gästregissör i både ett dubbelavsnitt ("Grave Danger") av populära kriminalserien "CSI" samt en scen i polaren Robert Rodriguez serietidningsthriller "Sin City". Han stöttade även nyfunna vännen och splatterfyndet Eli Roths tortyrporrsuccé "Hostel" som exekutiv producent, vilket han även var i komedin "Daltry Calhoun" med Johnny Knoxville. Han gjorde även barnvänliga gästroller som sig själv i TV-filmen "Mupparna och Trollkarlen från Oz" samt som rösten till Master Moloch i ett avsnitt av tecknade TV-serien "Duck Dodgers" (där Daffy Anka är superhjälte).

2006

Exekutiv producent till dokumentären "Freedom's Fury" om en vattenpolomatch mellan Ungern och Ryssland som tog plats samtidigt som en revolution i Budapest.

2007

Slår än en gång ihop sina påsar med Robert Rodriguez och gör gemensamma kärleksprojektet "Grindhouse" - en hyllning till 70-talets double features med diverse B-skräck. QT gjorde "Death Proof", en slasher med Kurt Russell som psykotisk stuntförare, och dök själv upp som soldat tillika våldtäktsman i Rodriguez "Planet Terror". Filmen floppade dock då publiken inte förstod begreppet.

QT etablerade även samarbeten med andra stora regissörer när han dök upp i en gästroll i Takashi Miikes västern "Sukiyaki Western Django", lånade ut sin röst till George A. Romeros "Diary of the Dead" och var exekutiv producent i Eli Roths (mindre framgångsrika) "Hostel: Part II".

2008

Exekutiv producent åt "Hell Ride" B-skådisen Larry Bishops (som själv medverkade i "Kill Bill - Vol. 2") andra film som regissör. QT-profiler som Michael Madsen, David Carradine och Dennis Hopper medverkar i actionrökaren som hamnar direkt på DVD i Sverige.

2009

Gör krigsrullen "Inglourious Basterds" - hans första egna film på fem år. Filmen hyllas och vinner flertal priser, bl.a. Oscar för Bästa biroll (Christoph Waltz). QT själv nomineras till bl.a. Oscar, Golden Globe och Guldpalmen i Cannes medan filmen Oscarsnomineras för Bästa film. I filmen gör QT sin sedvanliga cameo som skalperad nazist samt soldat i filmen-i-filmen "Pride of Nation". I augusti samma år är Tarantino i Stockholm för att träffa fansen och gästa galapremiären av filmen.

2010

Exekutiv producent åt kortskräckisen "Coming Home".

2011

Påbörjar produktionen av nästa film där han återförenas med både Christoph Waltz, Samuel L. Jackson, Zoe Bell, Michael Parks och Tom Savini.

2012

Gör comeback efter tre års uppehåll med en hyllning till gammeldags spaghettivästern - "Django Unchained".

2013

"Django Unchained" blir flerfaldigt Oscarsnominerad, bland annat för Bästa film. Tarantino vinner för Bästa manus och Christoph Waltz tar hem ännu en statyett. Fansen ger skyhöga betyg både på MovieZine och IMDb, och filmen är på god väg att bli hans mest sedda på bio. 

50 år gammal är Quentin Tarantino i sitt livs bästa form. Han har visserligen gått från att vara en spännande underdog i filmens värld till att bli en närmast folkkär filmskapare, men förväntningarna på nästa projekt kunde inte ha varit högre. Enligt hans senaste intervjuer har Tarantino lekt med tanken på att skriva om historien igen och släppa en tredje film i samma anda som "Basterds" och "Django". Han har också antytt att han lägger karriären på hyllan efter tio långfilmer. 

Vi önskar vår rebelliske sagofarbror allt gott på hans födelsedag, och hoppas vi får tillfälle att fira många fler sköna Tarantino-rullar på bioduken!

Andreas Samuelson

Alexander Dunerfors

Skribent
Skribent