Interstellar (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Interstellar" tar oss till en nära framtid där jordens tillgångar börjar ta slut. En grupp forskare får ett avgörande uppdrag - att resa till andra stjärnsystem och utforska om vi har en framtid i rymden.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: INTERSTELLAR

Christopher Nolans triumf
Christopher Nolans emotsedda rymdepos lyckas i sina bästa stunder med att få tanke och känsla att harmonisera på ett sätt som ytterst få moderna science fiction-äventyr klarar av. "Interstellar" är en triumf som aldrig riktigt erövrar titeln Mästerverk, trots att den många gånger kommer nära.
Ingenjören och tvåbarnspappan Cooper (Matthew McConaughey) har liksom många andra varit tvungen att ändra sin yrkestitel till bonde, eftersom befolkningen på den döende jorden är i akut behov av mat, snarare än förbränningsmotorer. När det visar sig att NASA har upptäckt ett välplacerat maskhål i vårt eget solsystem beslutas det raskt att Cooper ska ratta en rymdfärja igenom det för att söka efter nya, beboeliga världar. Detta innebär att han måste skiljas från sin unga och överintelligenta dotter Murph (även från sin son, men det gör man inget nummer av), kanske för alltid.
 
När man kryssar mellan svarta hål och andra kosmiska oroselement hamnar nämligen, får vi veta, tiden i svårartad obalans. På andra sidan maskhålet kan en timme för Cooper och hans team innebära att flera år förflyter på jorden. Det rör sig alltså om en ännu jobbigare variant av vad som drabbade den i hypersömn försänkta Ellen Ripley mellan ”Alien” och ”Aliens”, då hon vaknade upp till beskedet att hennes dotter hade hunnit dö av hög ålder hemma.

I besättningen på denna löjligt riskabla färd ingår fysikern Dr. Rand (Anne Hathaway) och en klossliknande robot vars humornivå kan justeras i procentenheter. Jag gissar att den här roboten, som man kan se som en smartkäftad variant av HAL 9000 i ”2001: A Space Odyssey”, kommer att dela biopubliken i två läger. Själv befinner jag mig tveklöst i det läger som gärna hade sett att Christopher Nolan löste utformandet av den obligatoriska talande artificiella intelligensen – som alltid måste finnas på rymdskepp i framtiden – på ett helt annat sätt.

Lyckligtvis drunknar detta irritationsmoment ganska omgående i spektakulära rymdlandskap, svettiga spänningsmoment och tankeprovocerande teorier, förmedlade i allmängiltig form.  Nolan har lagt ribban högt med ”Interstellar”, och han lyckas allt som oftast i sin ambition att nå högre, visuellt och konceptuellt, än han har gjort tidigare.
 
Lite för ofta dröjer han sig kvar i flåsig sentimentalitet, och tempot saggar vid ett par tillfällen under de nästan tre timmar som ”Interstellar” tar i anspråk. Förväntningarna på ett fulländat mästerverk från en av de senaste tio årens mest populära regissörer infrias på det hela inte. Kanske har det att göra med den tendens till att vilja vara allomfattande som Nolan uppvisar, möjligtvis hade filmupplevelsen gagnats av ett något stramare och djupare fokus, fått vara någon halvtimme kortare.

Men det är en prestation, inte minst tekniskt, att levandegöra komplexa företeelser som förvrängd rumstid och svarta hål och att få dem att samsas med en basal men innerlig och fungerande historia om kärlek och människans förhållande till sin planet och till tiden i allmänhet. När Nolan får spinna loss ordentligt – femdimensionella existensformer, någon? – tangerar ”Interstellar” gränsen för sådana science fiction-klassiker som redan har nämnts i den här texten. Det är bara det att han aldrig spränger den.
Christopher Nolan har gjort det igen!
Interstellar var en film som jag länge haft planer på att se, och när den gick på bio var jag flera gånger nära på att gå med en kompis (också han ett fan av Nolan). Flera månader efter att den blev bioaktuell i Sverige så var jag och min tolv år gamla lillebror själva hemma. Vi bestämde oss för att gå till Coop och hyra en film. Det blev Interstellar, då jag själv är ett stort Nolan-fan och min bror tyckte filmen verkade cool. Vi bunkrade upp med chips, satte oss i soffan med filtar och tryckte på "play". Nästan tre timmar senare, 169min för att vara exakt, satt vi båda och bara gapade, utan att säga något på en stund. Sedan sade jag "den var bra", och visste att det inte på långa vägar gjorde filmen rätta... Christopher Nolan har ett sätt att göra film på som är unikt, titta bara på andra mästerverk som The Dark Knight och Inception. Med Interstellar visar han mig återigen att han är en av vår tids bästa regissörer. Filmen, som har en grundstory som är enkel nog, är en salig blandning av fantastiskt skådespeleri, otrolig musik, tankeväckande teorier och twists samt specialeffekter nivå mindblowing. Hans Zimmer är en legend inom filmmusik, och detta är något alldeles speciellt till och med för att vara honom. Även fast grundstoryn som sagt är relativt enkel (människan har förstört Jorden och måste kolonisera en ny planet) så är Interstellar i sin helhet något av det mest komplexa och bästa jag någonsin har sett. Det enda jag hade velat ha annorlunda är att jag skulle gärna ha sett mer av Coopers (Matthew McConaughey) relation till sin son, då relationen till dottern Murph är central. Dessutom hade jag gärna velat veta mer om Wes Bentleys karaktär. Det jag finner mest fascinerande med Interstellar är att den fungerar som underhållning för människor i olika åldrar. Den fungerar självklart bäst för folk som har läst lite astronomi, kosmologi och/eller relativitetsteori. Själv har jag bara gjort det på gymnasienivå än så länge men tyckte att det räckte gott och väl. Men det roligaste är att min bror, tolv år gammal, också kunde uppskatta filmen nästan lika mycket som jag gjorde. Och det är bara en av anledningarna till att Christopher Nolans Interstellar är ett mästerverk.
En svag fyra trots KLARA brister...
Om ni vill se min videorecension kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=4nj25YlefA0 Planeten jorden håller på att gå under och människorna som återstår gör ett sista försöka att rädda det som räddas kan… Den här filmen sköt verkligen högt, och lågt… Jag har alltid gillat Christopher Nollan och jag har sedan länge varit riktigt pep att se den här filmen. Mycket för att filmen har marknadsförts som en en scififilm med en intressant handling. Men också för att Christopher Nollan verkligen gjort allt för att hålla filmen så hemlig som möjligt, så länge som möjligt :) Anledningen till att handlingsbeskrivningen blev så kort var att det var väldigt svårt att säga mer, utan att förstöra upplevelsen för er som inte sett ”Interstellar” än. Filmen innehöll verkligen väldigt mycket mer än vad mina 1.5 rader beskriver, men jag kände i det här fallet att det var bättre att cirkulera kring hur jag upplevde filmen hellre än vändpunkterna och/eller andra viktiga bitar.. ”Interstellar” sköt verkligen både högt, och lågt… Många gånger förundrades jag över skådespelarnas/skådespelerskornas skådespeleri när de gestaltade sina rollfigurer och detta gällde alla, i synnerhet Matchen Matthew McConaughey och Mackenzie Foy. Deras relation var verkligen stark och det kändes rakt igenom skärmen. Sedan så gillade jag även momenten när de gav sig på att förklara handlingen. Jag minns fortfarande ”Inception” när Leonardo DiCaprio ritade upp logiken och beskrev ”resan mellan det undermedvetna och drömvärlden” och även om alla resonemang inte alltid var helt vattentäta så tyckte jag att de var väldigt intressanta och klockrena i sammanhanget :) De övriga elementen i filmen så som musik/effekter/foto flöt på, och höll den höga kvalitén som Christopher Nolans filmer brukar hålla… Men… Det fanns vissa saker som drog ner filmen… Det var framför vissa scener som kändes helt överflödiga och nästan lite ”B”… Jag ska som sagt inte gå in på vad/vilka det var, men ibland så tänkte jag verkligen ”… vad/hur tänkte de nu???…” och det var inte långt ifrån att jag tog upp skämskudden. Jag tyckte ändå att filmen hade en intressant ide vilket är A & O i en science fictionfilm. Detta, plus de positiva delarna nämnda i stycket ovan gjorde att den här filmen faktiskt når upp till en svaaag 4:a. Men frågar ni mig så tycker jag att detta är en av Nolans svagaste verk. (förstår ni då hur bra jag tycker att hans filmer är…? :)) En annan fråga är: Vad tyckte ni som sett filmen? Handlade den om rymden eller…?… :)
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
vinterblod
SÅ JÄVLA BRA!!! Jag orkar inte, vill se den igen!
mickemetal
Efter att nu köpt filmen på blu-ray och sett den en andra gång ändrar jag betyget från en fyra till en femma. filmen är helt enkelt ett mästerverk.
Kalis
Nu har jag nog sett interstellar 10 gånger och den bli alldrig sämre!
Visa fler (83)

Veckans populära filmer

Visa fler