Ett marknadsföringsknep utan like.

Mörk himmel, gråa skuggor som rör sig över åsryggen. Akira Kurosawa skulle kunna få toppbetyg för ”De sju samurajerna” bara för att han skapade den legendariska krigsscenen där en trupp soldater rider över en kulle på väg mot slagfältet, eller för att han skrev sidolånga bakgrundshistorier om varje ledande rollfigur och gjorde ett invecklat släktträd över de 101 byborna. Detta är en episk mastodontfilm, men idag kanske bäst lämpad för cineaster.

Det får vara hur klyschigt som helst, det finns inga restriktioner. Ju pampigare desto bättre.

30 år har gått sedan kidsen i Goon Dock, Astoria, snubblade över One-Eyed Willys skattkarta, och förväntansfullt följde dess väg ut på ett fantastiskt äventyr.

För er som är mer nyfikna på den unga jämställdhetsförespråkaren kommer här lite rolig fakta lagom till hennes 25-årsdag.

Disney har flera live-action-varianter av sina animerade klassiker på gång. Vilka sagor bör de satsa på härnäst, och vilka ska man låta bli?

Fyra koketta BFFs med perfekt makeup och locktångat hår, är denna gång iklädda den lilla svarta av rätt anledning. Till låten ”Secret” får vi redan i introt se hur deras Queen Bee ligger begravd i en kista. ”Pretty Little Liars” är en udda mix av mordmysterier och högstadiedrama med skräckfilmsinslag. Den är med denna kombination ensam i sin kategori, vilket bara därför gör den intressant.

För alla er som tvivlat – hon kan le också.

Pampig och fläskig pianomusik ackompanjerat av sköra fiolstråkar, uppumpade tonårspojkar och förutsägbar klippning med många närbilder. Fast just det, det slipper vi faktiskt här. ”Döda Poeters Sällskap” är en fantastiskt vacker och inspirerande berättelse, och den klarar sig alldeles galant utan klichéartad dramamusik, häftiga trickfilmningar och utstuderade kurvor. Istället bjuds det på berörande skådespeleri, livet i det stora fångat genom ett nålsöga och hyfsat hiskliga säckpipor.

På med foliehatten för nu ska vi avslöja sanningen som Dom vill dölja.

1946, silkesskimrande foto med tuschsvarta seriealbums-skuggor. Skön, kurvig brud i högklackat och rött läppstift bankar skiten ur ryssar till toner av jazzmusik. Cool feminist möter ”L.A. Noire” i början på kalla kriget. Onding korresponderar med superskurk via en trådlös, futuristisk skrivmaskins- telegraf. Äntligen en ny Buffy, men förflyttad till Marvels universum. Introt sa KAPOW för att sedermera tona ut till ett mer lågmäld flopp.

Långt innan ironiska mustascher, T-shirts och handsnidade köksknivar, skapade den 19-åriga Helen Schiller, med Ben Stiller i regissörsstolen, ett imponerande, pricksäkert och pinsamt porträtt av Generation X. Stundvis är det så plågsamt att beskåda att jag bara vill gömma mig under filten. Inte enbart för karaktärernas överspel, utan också för att de fångat hur överdrivet, men synligt omedvetet, hårt man i 20-årsåldern jobbar för att verka cool.

Under dessa mörka tider är det lätt att längta bort. Bort från grådiset, slasket, tunga vinterjackor och gräddiga grytor. Här kommer listan på filmer som mot förmodan nog ändå mest får dig att vilja stanna hemma.

Astrid Lindgren är en mästare på att skapa emotionellt engagerande sagor med starka kvinnliga huvudkaraktärer. Filmatiseringen av denna högläsningsbok är precis lika vacker idag som när den släpptes 1984. Ronja är varje nutida hjälmförälders mardröm. Hon studsar över stup, kastar sig i älvar och rider barbacka på vildhästar. Det är befriande att se och jag börjar undra om inte dagens 10-12-åringar glömts bort bland tonåringarnas glittrande vampyrer och småbarnens Disneyprinsessor.

Vare sig du gillar storslagna krigsscener, psykedeliska fantasyäventyr, cyberpunk eller snyftiga och romantiska dramer, så finns här något för alla. Detta är japansk, tecknad film när den är som bäst.

”There has never been a good time to be a teenager, or there’s always a good time.” 1976, det är sista skoldagen innan sommarlovet börjar. Bilarna är fyrkantigare, musiken rockigare, byxorna vidare och gräset brunare. Som inbiten Richard Linklater fan är ”Dazed and Confused” starkt förknippad med min gymnasieperiod. En tid fylld av förväntan och storslagna drömmar, skitsnack och vånda över att inte vara tillräckligt unik. Åren då känslokarusellen på gott och ont snurrade som fortast.

Vad kan Yuandynastins trinde kejsare med ett harem av 7000 konkubiner och tre fruar mer tänkas åtrå? Jo, en skarpsynt, italiensk karl född med ordets gåva. För vem annars är bättre rustad att iaktta det politiska maktspel som sker innanför Khanens murar? Miljonserien om Marco Polo och Khubilai Khans sado-masochistiska förhållande är ingen manusvinnare, men likväl ett fagert spektakel för ögat.