När man äntligen gör en film om kanske världens mest älskade prinsessikon så hade man hoppats på en mer storartad film som fördjupade sig i den fascinerande titelpersonen. Tyvärr ligger fokus mer på kärlekshistorien och trots Naomi Watts sevärda insats så framställs Diana som ett helgonliknande våp.

Det är utan tvekan radarparet Jim Carrey och Jeff Daniels som lyfter den här nostalgiska 90-talskomedin. Bröderna Farrellys debut är ofta hejdlöst rolig men lider av transportsträckor och en tunn story.

Snart tio år efter att 1990-talets kanske populäraste sitcom gick i graven så är det bara bioaktuella Jennifer Aniston som lyckats hålla filmkarriären vid liv. MovieZine tar en titt på ”Vänner”-gängets främsta insatser på vita duken.

En film om gigantiska, människoätande insekter från rymden borde åtminstone vara lite kalkonkul? Glöm det, den här lågbudgetrullen är dödligt tråkig med kackiga effekter, usla skådespelare och rörig story.

Ken Loach fortsätter att brinna för sin klasspolitik och berättar i en välgjord, historisk dokumentär om Labourpartiets framgångar i Storbritannien. Det är intressant men känslan av en far/morföräldrar som återberättar gamla minnen infinner sig och tålamodet tryter efter ett tag.

Att lyckas med konstverket att bygga en spännande och gripande historia genom att likt ett dokumentärteam följa riktiga schimpanser förtjänar ordentligt med credd. Men man blir inte riktigt så medtagen som upplägget utlovar.

Det är omöjligt att värja sig mot den pratiga men trovärdiga romansen mellan Ethan Hawkes kaxiga amerikan och Julie Delpys feministiska fransyska. Richard Linklater har gjort en av 1990-talets mest romantiska och charmiga indiefilmer.

Sommaren har varit hård mot stora filmer som floppat hårt både hemma i USA och utomlands. Ödet vi vanligtvis förutser åt riktiga kalkoner kan nu drabba vilken film som helst. Här är några av filmhistoriens mest oförtjänta floppar.

Mellan de älskade klassikerna och de bespottade kalkonerna finns de bortglömda B-filmspärlorna som du inte visste att du borde se. MovieZine tar med dig in i skräpfilmernas fyndhörna.

Michael Douglas äntrar stallet av stora aktörer som spelar homosexuell på film. Men vilka vågade innan deras Hollywood-karriärer tog fart? Här är stjärnornas okända gayroller.

Omstridda konstnären Anna Odells filmdebut är lite otippat en av årets mest spännande svenska filmer, en halvt dokumentär studie i mänskligt beteende och konfrontationer kring gamla synder.

Skildringen av Japans kejsares öde under slutet av andra världskriget är högst intressant ur historiskt perspektiv, även om den lider av en blek huvudrollsinnehavare och en filmromans som inte riktigt engagerar.

Lisa Langseth och Alicia Vikander följer upp debuten ”Till det som är vackert” med en skruvad, charmig om än aning spretig komedi där kufiga terapipatienter söker lyckan i påhittade identiteter på hotell. Ljusår från svenska deckare och buskiskomedier, tacksamt nog.

Mobbning är ofta lika plågsam på film som i verkligheten med undantaget att det oftast finns ett betryggande skyddsnät mellan film och tittare. ”Smärtgränsen” skippar skyddsnätet och tvingar oss uppleva huvudkaraktärens hemska upplevelser genom avskalat, odramatiskt spel och dokumentärliknande kamerastil.

Steven Soderberghs första långfilm är en spännande, liten indie om fyra människor och deras invecklade sexliv. Det är långsamt och pratigt men regissören bevisar här tidigt hur han bemästrar trovärdiga karaktärer, intelligent dialog och originellt kameraarbete.

Woody Allens 44:e film ”Blue Jasmine” går upp på biograferna och bjuder på ännu ett fantastiskt kvinnoporträtt, denna gång i form av Cate Blanchett. Vi hyllar manliga regissörer som skapat minnesvärda kvinnokaraktärer på film.

Är du sugen på Liam Hemsworth i bar överkropp och närbilder på smartphones är den här kackiga konspirationsthrillern för ”Twilight”-generationen troligen din kopp te. Övriga kan hyra om ”Air Force One” om de vill se Ford/Oldman drabba samman.