10 filmer som Cannes hatade

11 Maj 2014 | 14:01

10 filmer som buades ut på filmfestivalen i Cannes

En av filmvärldens största festivaler har hyllat många klassiker men publiken är inte alltid nådig.

Publiken på Cannes-festivalen är (ö)känd för att vara aningen mer högljudd och kritisk än andra. Flera av våra största regissörer ha fått höra burop skalla som kritik för sina senaste verk. Här är några de största filmerna som Cannes-publiken sågade verbalt.

Äventyret (1960)

Mottagare av Jurypriset och senare ansedd som ett av de viktigaste verken inom europeisk filmhistoria men bemöttes inte lika väl i början. Folk - ovana vid den subtila stilen och långsamma tempot - blev så frustrerade att regissören Michelangelo Antonioni flydde premiären i ren skräck. Ett typexempel på ett inledningsvis missförstått mästerverk.

Taxi Driver (1976)

Martin Scorseses ultimata genombrott är idag en kultklassiker men när den dök upp i Cannes utlöste den en kritikerstorm som protesterade mot det våldsamma innehållet. Till och med juryns president Tennessee Williams anklagade den för "ett glädjefullt frossande i blod och grymheter" och protesterna var högljudda när man trots allt beslutade att ge filmen Guldpalmen.

Large 4b97394124614654410db330ee54826d taxi

Wild at Heart (1990)

David Lynch kultfilm debuterade på Cannes och bemöttes först av jubel efter premiärvisningen i Grand Auditorium med 2400 platser. Men buropen, med filmkritikern Roger Ebert i täten, dränkte applåderna när man utnämnde filmen som vinnare av Guldpalmen. Barry Gifford, författaren till boken filmen bygger på, minns att stämningen var hatisk och att journalister försökte få honom att klanka ner på Lynch och hans filmatisering.

Pulp Fiction (1994)

Protestanterna är troligen ångerfulla om inte anonyma idag men då var det andra takter som gällde. När Quentin Tarantino äntrade scenen för att ta emot Guldpalmen för sin hyllade genombrottsfilm var det högljudda kritiker som menade att Krzysztof Kieslowski skulle fått den för "Den röda filmen" istället. Tarantino besvarade det hela ödmjukt med att räcka finger.

Large df74753502710d6f5be516bf8b30351d idioterna

Idioterna (1998)

Lars von Triers första bidrag till den danska filmrörelsen Dogma 95 är en av hans mest provokativa vilket blev uppenbart i Cannes. Dramakomedin om några medelklassare som låtsas vara utvecklingsstörda för skojs skull fick många kritiker och publik att se rött. Brittiska kritikern Mark Kermode portades från en visning efter att han börjat skrika "Det är skit!" på franska.

Irreversible (2002)

Ännu en vattendelare vars viktiga tema kring våldets effekter hyllades av flera medan andra anklagade den för att vara provocerande exploitation. En större del av publiken gick ut under filmens officiella visning och endast ett fåtal stannade kvar till slutet. En filmkritiker på Newsweek förutspådde att filmen skulle bli den film under året som flest lämnade salongen under.

Large 63f573f6b0bd2f26c0da25380ec636b9 irrevers

Da Vinci-koden (2005)

En pampig Hollywood-filmatisering av en lättläst dussinroman har det aldrig lätt på en mer snobbig tillställning som Cannes. Ron Howards filmatisering av Dan Browns populära bok var inget undantag. Flera lämnade salongen under visning och kritikernas mottagande var som bäst ljummet. Såväl Tom Hanks tveksamma insats (och frisyr) som filmens final bemöttes med svidande fnitter.

Marie Antoinette (2006)

Färsk från succén med "Lost in Translation" gjorde Sofia Coppola film om den franska tårtdrottningen och stöpte den med amerikansk dialog, hipp popmusik och lagom korrekt historiska fakta. Franska filmkritiker blev inte förvånansvärt upprörda och kränkta, och besvarade filmen med burop. Coppola försvarade filmen med att det inte var en historielektion utan "en tolkning buren av mitt begär om att täcka ämnet på ett annorlunda sätt".

Large 63f573f6b0bd2f26c0da25380ec636b9 marie

Antichrist (2009)

Inte första och säkerligen inte sista gången Lars von Trier orsakat kontrovers på festivalen. Det våldsamma älska-eller-hata-psykodramat delade kritikerna på mitten och enligt rykten svimmade fyra personer i publiken under första visningen. En kritisk jury gav filmen ett slags "anti-pris" med motiveringen "den mest kvinnohatande filmen från den mest självutnämnt stora regissören i världen".

The Tree of Life (2011)

En av modern films typexempel på älska-eller-hata-film. Terence Malicks långa, långsamma drama buades ut av flera i publiken och ansågs för seg och pretentiös för sitt eget bästa. Samtidigt hyllades den av många och knep självaste Guldpalmen.

Fler filmer som buats ut i Cannes:

The Voice Of The Moon, Under The Sun Of Satan, Armageddon, Southland Tales, The Brown Bunny, Only God Forgives, The Fountain, Taking Woodstock, Crash (1996), Gertrud, Blodspengar, Mademoiselle, Död man lever, Mamman och horan, We Own the Night, Den lena huden, Lost River.

Vilka utskällda är dina favoriter? Kommentera nedan.