Skam den som ger sig. Försöket till hygglig svensk skräckfilm har gjorts åtskilliga gånger och senast i raden är ”Evil Dead”-inspirerade ”Vittra”. Hantverket är förvånansvärt hyggligt med nämnvärda liter blod, men så fort någon öppnar munnen lutar det ofta åt parodi.

Det är dags för Pride igen och det firar vi genom att uppmärksamma filmer på gaytema som du kan ha missat. Många sevärda titlar har hamnat lite i skuggan av ”Brokeback Mountain” och ”Fucking Åmål”.

Det är med glädje som vi återser monsterduon Mike och Sully i Pixars första prequel. Det finns nog med charm och humor men själva historien inklusive dess oundvikliga moralkakor har vi sett några gånger för mycket.

En sportfilm om något mer än bara sport. Hollywood fortsätter välkommet att skildra afroamerikaners historia i USA med ett drama om Jackie Robinson, Major League Baseballs första svarta spelare. Det är intressant och stundtals fängslande men man saknar fördjupning i huvudkaraktären. Harrison Fords insats som direktör är distraherande publikfrieri.

”Method acting” är inget obekant för någon skådespelare som vunnit eller försökt vinna en Oscar. Gå upp eller ner, raka håret eller på något sätt förvandla sin kropp är sättet att gå i vägen mot stjärnstatus. Inför premiären av ”The Wolverine” hyllar vi Hugh Jackman och andra skådespelare som kört extra hårt på gymmet inför en roll.

Upplägget med förortsfamilj terroriserade av elaka inkräktare (i detta fall aliens) är knappast nytt men ”Dark Skies” är tillräckligt spännande och välspelad för att leverera några välplacerade kalla kårar.

Mördare, inbrottstjuvar, psykopater – alla har vi sett dem invadera våra filmhjältars hem och kanske kolla låset på ytterdörren en extra gång. Här är våra favoriter bland filmiska hemfridsbrott.

Det är en lågbudgetfilm om tornados med hajar i, med Tara Reid och Ian Ziering i huvudrollerna. Jag vet fortfarande inte om det är en parodi eller inte. Men du har blivit varnad…

Manusförfattarna bakom ”Baksmällan” regidebuterar med en liknande men desto mer ocharmig festarkomedi som är mer hysterisk och sexistisk än rolig.

Amerikansk (och i viss mån svensk) snutfilm i all ära men när det gäller isländsk kriminalitet och smutsiga affärer ligger de i lä. I alla fall i filmens värld. ”City State” berättar om kriminella med hjärtan av guld och korrumperade poliser som alla lurar varandra. Det är spännande, smutsigt och brutalt – men ofta så rått och utan känslor att man glömmer bort att bry sig.

Det är inte lätt att vara vuxen, med ansvar och allt vad det heter. Då är det roligare att supa till och leka ansvarslös tonåring istället. Det verkar vara något av budskapet i den här mörka, grötiga komedin som är rolig i sin absurditet men vars människoöden känns föga originella.

En skådespelares stora dröm är oftast en stor, dramatisk och helst Oscarsbelönad roll. Som komiker kan vägen kännas extra lång men vi vet flera som lyckats. Här är MovieZines lista över de komiker som lyckats bäst inom drama.

En actionkomedi med Sandra Bullock och Melissa McCarthy som omaka snutar kan låta både flopp eller flipp. Lite oväntat hamnar man någonstans emellan i en film som efter en ganska värdelös första halva blir riktigt rolig, men även har ett fint budskap kring systerskap.

Kombinationen av kuppfilm och magiker är en rafflande tanke som här resulterat i rafflande underhållning. Ett härligt tempo och en drömensemble hade kunnat ro det här i hamn, om det inte vore för bristen på en karaktär att faktiskt bry sig om.

Det är alltid kul när det går bra för våra nordiska talanger. Åkerman fortsätter sno åt sig hyfsat framgångsrika roller och nu gör även danske regissören Kasper Barfoed (”Tempelriddarnas skatt”) Hollywood-debut. Tyvärr är de i sällskap av ett platt manus och en trött John Cusack.

Mellan de älskade klassikerna och de bespottade kalkonerna finns de bortglömda B-filmspärlorna som du inte visste att du borde se. MovieZine tar med dig in i skräpfilmernas fyndhörna.

Pixar leker med fenomenet monster i garderoben och levererar en för dem typiskt varm, rolig och tänkvärd familjefilm som lever fint på en fin idé och den välfungerande hopparningen av John Goodmans och Billy Crystals talanger.