20 filmer som får dig att gråta

18 Mars 2016 | 19:00

20 Netflix-filmer som får dig att gråta

Behöver du lätta på trycket? Här kommer tips på filmer som inte lämnar någon oberörd.

De bästa filmerna är de som får oss att verkligen känna någonting, om det så är sorg eller glädje. I det här fallet har vi samlat de från Netflix som fick oss att helt tappa fattningen. Varning: se dem inte på en dålig dag och ladda upp med choklad och näsdukar i förväg.

"Pojken i randig pyjamas" (Mark Herman, 2008)


Åttaårige Bruno bor i ett fint hus med sin familj under andra världskriget. Hans pappa arbetar på koncentrationslägret som ligger precis intill. Bruno, som inte riktigt vet vad som pågår, hittar en dag lägret och ser en massa människor därinne. Han blir vän med en judisk pojke i randig pyjamas, något som får saker att sättas i rullning. Gripande om medmänsklighet och ett barns oskuldsfullhet under ett av världens hemskaste skeenden.

"Seven Pounds" (Gabriele Muccino, 2008)


Ben Thomas (Will Smith) har en hemlighet. Han försöker hjälpa sju olika människor på sitt speciella sätt, men är inte beredd när han plötsligt faller för en av dem. Vad som får dig att gråta är det bäst du tar reda på själv.



"Dear John" (Lasse Hallström, 2010)


John (Channing Tatum) träffar studenten Savannah (Amanda Seyfried) när han är på permission från armén. De spenderar två veckor tillsammans och när det är dags att lämna lovar hon att vänta på hans återkomst. Vi får följa deras brevväxling och vad som hinner hända på så stora avstånd. Baserad på en av Nicholas Sparks romaner.

"En dag" (Lone Scherfig, 2011)

Vi ser Em och Dexter en dag om året allt ifrån den natt de spenderade tillsammans som nyexaminerade till många år senare, då de sedan länge har vuxit upp. Ibland är de tillsammans, ibland inte. Berättartekniken är fängslande och historien om kärlek och vänskap kommer att följa med dig länge. Med Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna. 

"Jag saknar dig" (Anders Grönros, 2011)


En svensk film om tvillingarna Tina och Cilla, oskiljaktiga tills det otänkbara händer. Vinnare av bästa nordiska film under Göteborgs filmfestival och så hemsk att man knappt klarar av att se den. Men det är värt det.



"Blackfish" (Gabriela Cowperthwaite, 2013)

Så har vi dokumentären om SeaWorld. Den hyllades när den kom och har lett till mycket debatt och en hel del förändringar, även om mycket fortfarande behöver åtgärdas. Filmen handlar om späckhuggarna i djurparken, om misskötsel och olyckor. Det är viktigt och särskilt hemskt eftersom detta inte är fiktion, utan faktisk verklighet. Förhoppningsvis kan den fortsätta att inspirera människor att göra världen till en bättre plats.

"Dagboken" (Nick Cassavetes, 2004)


Antagligen en av de mest omtalade kärlekshistorierna på den här sidan millennieskiftet och det med rätta. Noah och Allie faller handlöst för varandra men deras kärlek stöter på patrull. På ett äldreboende många år senare sitter en äldre dam och lyssnar på deras berättelse. Med Ryan Gosling och Rachel McAdams.

"Järnjätten" (Brad Bird, 1999)

En dag hittar pojken Hogarth en stor, talande robot från yttre rymden. De blir snabbt vänner men det finns ett problem: militären är fast beslutna att förstöra jätten. Hogarth måste övertyga dem om att hans vän är ofarlig innan det är försent. 



"The Music Never Stopped" (Jim Kohlberg, 2011)


Efter att ha varit försvunnen i många, många år återvänder äntligen Henrys son. Men efter en hjärntumör kan han inte längre forma nya minnen. Det är därför inte så enkelt för dem att hitta tillbaka till varandra. En bländande och relativt okänd historia full med musik från 70-talet.

"Moulin Rouge!" (Baz Luhrmann, 2001)


En fartfylld musikal i Paris under slutet av 1800-talet. Nicole Kidman, Ewan McGregor och ett dödsdömt triangeldrama. Vad mer kan man begära?

"PS. I Love You" (Richard LaGravenese, 2007)


Efter att hennes man tragiskt har dött upptäcker hon att han lämnat efter sig 10 meddelanden som ska hjälpa henne att gå vidare. Men det är lättare sagt än gjort. Den som sitter igenom denna med torra ögon har nerver av stål.



"The Perks of Being a Wallflower" (Stephen Chbosky, 2012)

Chbosky står här för romanen, manuset och regin i ungdomsfilmen från 2012. Den handlar om 15-årige Charlie, introvert och med en hel del i bagaget. När han börjar på high school träffar han två sistaårselever, som drar med honom ut i världen. Skakande om mental ohälsa, sorg och vänskap. Med Logan Lerman och Emma Watson.


"Nu eller aldrig" (Rob Reiner, 2007)


Tungviktarna Morgan Freeman och Jack Nicholson spelar två cancersjuka män som flyr sjukhuset för att uppfylla så många av sina livsmål de kan medan de fortfarande har chansen. Ni kan nog gissa vart det barkar.

"Forrest Gump" (Robert Zemeckis, 1994)


Filmen med Tom Hanks har med åren blivit en klassiker. Forrests händelserika liv spelas upp framför oss och vem kan undgå att bli berörd?



"I taket lyser stjärnorna" (Lisa Siwe, 2009)


Den svenska filmen baserad på Johanna Thydells ungdomsbok. Jennas mamma är sjuk i bröstcancer, något som hon måste hantera mitt under ett stormande tonårsliv. Av rädsla slår hon ifrån sig och gör saker hon senare kan komma att ångra.

"6 Years" (Hannah Fidell, 2015)


En kort men stark film om ett långt förhållande som börjar spricka i sömmarna. Rakt och smärtsamt ärligt.

"Will Hunting" (Gus Van Sant, 1997)

Will (Matt Damon) arbetar som vaktmästare på M.I.T. men hans fallenhet för matematik är gömd från världen. En psykolog på skolan (Robin Williams) hjälper honom att styra upp sig, sitt liv och sitt förflutna. Absolut en av Williams bästa filmer.



"Remember Me" (Allen Coulter, 2010)


Ännu en kärlekshistoria, här med Robert Pattinson och Emilie de Ravin. Han bevisar att han är mer än Edward Cullen, hon spelar en tjej som varje dag minns mordet av hennes mor som hon bevittnade som liten. Filmen är bättre än man kanske väntar sig.

"Virunga" (Orlando von Einsiedel, 2014)


Den Oscarsnominerade dokumentären om en nationalpark i östra Kongo. Där kämpar parkvakterna för de hotade gorillornas fortlevnad mitt under kriget och med risk för sina egna liv. En film man önskar vore fiktion.

"Philomena" (Stephen Frears, 2013)


Som ung tvingades hon som ogift att lämna bort sin barn till nunnorna efter födseln. Nu letar Philomena efter sin förlorade son, tillsammans med journalisten som inte vill annat än dela hennes historia. Baserad på en sann berättelse om vad som egentligen hände med unga mödrar på irländska kloster.

Har någon film fått dig att gråta? Kommentera nedan.