I hajpade Netflix-serien ”Harry Hole” spelar svenska Ellen Helinder Beate Lönn, krimteknikern med nästan fotografiskt minne för ansikten.
Serien, baserad på Jo Nesbøs internationellt hyllade böcker, följer den legendariske, men ofta självdestruktive, polisen Harry Hole (Tobias Santelmann).
När han börjar jaga en hänsynslös seriemördare genom Oslos skuggiga gator kallas Beate in för att analysera övervakningsmaterial och ge nya perspektiv på andra, olösta fall.
För Helinder är det både spännande och nervkittlande – inte minst eftersom hon redan kände regissören Øystein Karlsen och kollegan Santelmann sedan ”Exit”.
I en intervju med MovieZine berättar hon om Beates dynamik med Harry och Tom Waaler (Joel Kinnaman), drömroller och sin nyfunna kärlek för kriminalserier utanför jobbet.
Hur har resan varit med denna efterlängtade serie och hur känns det inför premiären?
– Jag är superexalterad. När jag först fick rollen så var jag väldigt taggad och glad, och sen så kommer verkligheten i kapp och ”oj, hjälp, herregud, nu ska vi göra det här”. Hur ska det gå? Sen så känner jag ett stort ansvar för alla läsare, att man vill göra det rättvisa.
– Men jag jobbar ju som jag alltid gör, utifrån mig själv och för att försöka hitta vad det är som funkar och hitta karaktären. Men det är väldigt kul att det är så många fans från början så vi får se vad de tycker.
Vill du beskriva karaktären lite hur hon passar in i hela det här mordmysteriet?
– Beate är krimtekniker och expert på ansiktsigenkänning. Hon kan komma ihåg alla ansikten som hon någonsin sett. Hon kommer till Oslo för att hjälpa till med sin expertis och kolla på övervakningskamerans material för att lösa gamla, olösta fall. Sen så börjar den här seriemördaren dra igång, och då blir hon indragen i det.
– Hon kommer in med ett lite färskt perspektiv på Harry som hon vet vem det är, han är en gammal legend. Men till skillnad från hans kolleger som jobbat med honom i många år så får ju hon träffa honom första gången. Och kanske ser på honom på ett lite annat sätt.
Har du läst böckerna och fått med dig någonting därifrån?
– Mm, det har jag. Jag läste ”Djävulsstjärnan” när jag gjorde audition och tog med mig det som fanns där och sen har vi också utvecklats.
Du känner ju Tobias Santelmann och regissören Øystein Karlsen sedan ”Exit”. Hjälper eller påverkar det samarbetet ?
– Ja, jag skulle säga att det hjälper. Vi känner varandra, vet hur varandra jobbar, hur varandra funkar. Det känns väldigt tryggt att gå in i ett sånt här stort projekt med folk man har jobbat med tidigare. Men annorlunda roller än förra gången. (skratt)
Du får jobba en del med Joel också och det känns som karaktärerna har något förflutet. Hur var samarbetet där?
– Det är ju Beates mest intensiva scener rent känslomässigt. Vi har snackat ihop oss om vad som har hänt. Vad tycker min karaktär har hänt? Vad tycker hans karaktär? Och sen bara se vad som händer i stunden. Det är det som jag tycker är så intressant. Att inte planera för mycket utan vi vet vad som hänt. Fast jag tror också att Beate tycker en sak och han en annan.
– Sen se hur påverkad blir Beate fortfarande av honom? Uppenbarligen ganska mycket. Fast hon inte vill det. Och vad gör han? Tom Waaler har ju fortfarande väldigt mycket emotionell makt över henne. Så det var väldigt intressant skulle jag säga att utforska den dynamiken.
Men man gör sån här Nordic Noir som är väldigt mörk och dyster. Går det fortfarande att ha kul på jobbet?
– Absolut. Det blir ju det eftersom det är så mycket som är så sjukt. Att ”ja men där ligger det ett finger” liksom. Där står någon och blandar blod. Man ser ju det utifrån också. Vad är det som pågår här egentligen? Så jo, absolut. Det går att ha kul. Det är lite både och.
Vad tror du är anledningen att Harry blivit så populär?
– Min hobbyanalys är dels att är det ju väldigt spännande plot. Handlingen är väldigt oförutsägbar tycker jag för egen del. När jag läste böckerna hade jag ingen aning om vad som skulle hända och att det händer så mycket. Det var så många spår och motivet är också väldigt intrikat.
– Blandat med att det är personer man bryr sig om. Alltså karaktärerna. Harry Hole är ju den som förhoppningsvis ska lösa det här. Men man vet ju inte ens om han står på benen imorgon. Så det blir ju en extra spänning. Hur går det för de här människorna?
Du har ju erfarenhet av svensk kriminal-TV som ”Beck” och ”Gåsmamman”. Men denna känns ju lite annorlunda. Hur tycker du själv att den sticker ut om man jämför med svensk kriminal-TV?
– Bra fråga. Dels är den nog lite hårdare, mer rough. Råare. Sen det att man förhoppningsvis får dyka in i poliserna som jobbar med det här. Och att man får tänka hur är det? Hur påverkas man av att se de här grejerna varje dag? På ett sätt som kanske känns lite nytt.
Blir det någon framtid för Harry och Beata i någon mer säsong?
– Vi hoppas. Vi får se.
Vad har du för drömroller i framtiden?
– Jag skulle vilja spela skurk. Typ Bond-skurk. Eller något sånt där. Action. Någonting som är väldigt fysiskt. Jag vill spela the bad guy.
Vad ser du själv på TV när du inte jobbar?
– Det är väldigt högt och lågt kan man säga. Det beror på dagsform. Till exempel efter inspelningen så hade jag en period när jag bara kollade på reality. För det var det mitt huvud ville ha. Enkelt. Du vet, folk som försöker hitta varann.
– Just nu kollar jag på ”The Beast in Me” med Claire Danes på Netflix som är helt otrolig. Och sen så gillar jag också gamla 90-talsrullar. Typ ”Notting Hill” och gamla Julia Roberts-filmer.
Ingen Nordic Noir?
– Nej, det har kanske inte blivit det. Framförallt så läser jag mycket krim. Det har blivit det efter Harry för jag insåg hur spännande det är.
”Harry Hole” har premiär idag den 26 mars på Netflix.
Läs också: Svenska Kelly Gale dyker upp i “Harry Hole “ – spelar mot maken Joel Kinnaman
Läs också: Joel Kinnaman om skurkrollen i ”Harry Hole”: ”Kul att spela sexuellt konfunderad”
