Erik “Jerka” Johansson, Rakel Wärmländer och Per Lasson är aktuella i Felix Herngrens nya dramakomedi ”Där solen alltid skiner”. Serien utspelas på Mallorca, och det var där under en pressträff som vi fick en pratstund med dem precis när det började regna…
Vi får följa Timmy (Erik Johansson) och Maja (Rakel Wärmländer), som lämnar Sverige i hopp om ett enklare liv. Där bor Timmys rika storebror Tom (Per Lasson) och hans fru Petra, som till synes har hittat lyckan i paradiset. Familjeåterföreningen blir allt annat än harmonisk. När gammalt groll och syskonrivalitet väcks till liv börjar ilska, skuld och missförstånd bubbla under den solblekta ytan. Toms identitetskris eskalerar när Timmy och Maja kliver in i hans tillrättalagda tillvaro, vilket får fasaden att krackelera.
Resultatet är ett varmt men brutalt ärligt relationsdrama om att söka mening i livet, längtan efter sammanhang – och insikten att gräset sällan är grönare på andra sidan, inte ens där solen alltid skiner.
Trion är känd från både film, tv och teater. Erik Johansson har tidigare samarbetat med Felix Herngren i ”Bonusfamiljen” och ”Vuxna människor”, Rakel Wärmländer har gjort succé i ”Udda veckor” och ”En underbar jävla jul”, medan Per Lasson briljerat i ”Innan vi dör” och ”Tunna blå linjen”. Han syntes dessutom i SVT:s prisade dramaserie ”Whiskey on the Rocks”.
Felix Herngren kallade er för sitt drömgäng – känns det så?
Erik: (skrattar) Ja, det måste han väl säga. Men faktiskt – nu i efterhand känner jag att det är ett riktigt drömgäng. I början tänkte jag ”det här är ett lite udda gäng”, men när jag såg resultatet blev jag bara så glad. Vi passar verkligen i våra roller.
Hur är Felix Herngren som regissör?
Erik: Han är fantastisk. En av mina absoluta favoriter. Han vet exakt vad han behöver, han klipper i huvudet medan vi filmar. Det finns ingen osäkerhet. Jag litar på honom och när han är nöjd, då är jag nöjd.
Rakel: Och han låter oss vara med. Vi får testa saker, ändra repliker, komma med idéer. Men han säger också nej när det behövs – vilket gör att man litar på honom ännu mer. Han är jättebra. En drömregissör.
Per: Jag är ganska kontrollerad som skådis, jag gillar att veta exakt hur jag ska ta mig genom en scen. Men Felix är väldigt bra på att kasta in något oväntat från sidan, något som får en att släppa taget. Plötsligt ropar han ”låt som en säl!” och man bara… (skrattar) Och han skrattar så han skriker, och själv vet man inte riktigt vad som händer – men man kör. Det blir aldrig ploj. Det är på största allvar som man har riktigt roligt. Jag älskar det arbetssättet.
Hur mycket fick ni vara med och påverka manuset?
Rakel: Jättemycket. Jag känner mig väldigt delaktig i det här. Vi alla var det, Vi satt ofta kvällarna innan och gick igenom nästa dags scener och kom med idéer och ändrade. Jag och Erik höll på med vår relation och ni mer er (till Per). Och att man liksom…
Erik: …Tweakade. Det var väldigt öppet vad som skulle hända och hur det skulle göras – inget var skrivet i sten. Det var väldigt skönt att jobba så.
Hur var det att både bo och spela in här på Mallorca?
Per: Det blir ett otroligt fokus när man åker iväg på det här sättet. Man lämnar vardagsproblemen hemma och kan helt gå in i arbetet. Det är nästan som att fuska lite med livet, för man får leva i en bubbla där allt handlar om det man gör. Alla jobbade åt samma håll, det var prestigelöst.
Rakel: Jag är väl den enda svensken som aldrig har varit på Mallorca tidigare, så jag blev helt tagen av alla vackra platser. Det är verkligen så vackert. Att få vara och jobba i de miljöerna – det gör något med en. Man blir glad av att slippa se betonghus och grå asfalt.
Erik: Och det sociala! Jag och Per kunde ta en öl nere på torget på kvällen innan en inspelningsdag, repa text, titta på folk. Så enkelt och mysigt.
Det låter som att ni blev ett väldigt tajt gäng under inspelningen?
Per: Jag tror det handlar om att man kände sig så privilegierad. Alla visste hur roligt och ovanligt det här projektet var. Man underordnade sig liksom själva verket – det viktiga var att det skulle bli så bra som möjligt. Och även om man var helt slut efter en arbetsdag – av att springa i bergen, frysa, svettas – så var man också väldigt lycklig.
Någon av er som blev sugen på att flytta dit?
Erik: Ja, hundra procent. Jag skulle flytta direkt om jag hade råd. Jag älskar Palma – stämningen, maten, havet. Jag brukade springa ner till stranden på morgonen och ta ett dopp. Det var helt magiskt. Sådant gör man inte hemma i Farsta. Där är det fyra minus och is på Dreviken.
Rakel: (skrattar) – Jag vill nog inte bo där permanent, men ett år kanske. Jag hälsar gärna på Erik när han flyttar!
Finns det planer på en andra säsong?
Erik: Det vet man aldrig, men jag hoppas verkligen det. Och vem tackar nej till sex veckor på Mallis?
Varför ska folk se ”Där solen alltid skiner”?
Erik: Rent krasst tror jag många kommer att se det här som en liten verklighetsflykt. Serien kommer i november – den värsta månaden på året. Det är mörkt och eländigt, och här får man förflytta sig till solen en stund. Och samtidigt se att människorna där har samma problem som hemma.
Per: Jag tycker serien fångar det där med att man inte kan fly från sig själv, hur vackert det än är runt omkring. Bara för att du åker till paradiset betyder det inte att det blir paradisiskt för dig. Du har fortfarande dig själv med dig, och att gå från att jobba med något hela dagarna, till att göra ingenting, och försöka fylla det… Paradiset blir inte paradisiskt då.
”Där solen alltid skiner” har visats på SkyShowtime. Idag släpps serien på SVT Play.
Läs också: Hyllad svensk serie landar på SVT Play – “träffsäkert underhållande”
Läs också: Suzanne Reuter och Claes Månsson minns karriärens roligaste scen – i kultkomedin ”Yrrol”