När ”Scarpetta” får liv på skärmen är det inte bara stjärnor som Nicole Kidman, Bobby Cannavale och Simon Baker som bär serien. I flera tillbakablickar möter vi även de yngre versionerna av karaktärerna – spelade av Rosy McEwen, Jake Cannavale (Bobbys son) och Hunter Parrish.
När jag träffar den yngre trion för en intervju berättar de om hur det var att lägga grunden till roller som senare tas över av några av branschens största namn – och även om samarbetet med den svenska regissören Charlotte Brändström.
“Hon säger exakt vad hon menar”
Brändström regisserar flera avsnitt i seriens första säsong – och återvänder även i säsong två. För skådespelarna blev samarbetet snabbt något alldeles extra.
– Vi älskar henne! Jag hade nästan en liten kärleksaffär med Charlotte, säger Rosy McEwen och skrattar. Vi har fortfarande kontakt och går ut och äter middag ibland. Hon är väldigt speciell.
Det som stack ut mest var hennes raka sätt att arbeta.
– Hon har det där underbara europeiska sättet att säga exakt vad hon menar utan krusiduller. Jag gillar verkligen det. Jag behöver inte bli inlindad i mjuka formuleringar – jag vill att någon säger exakt vad som händer. Charlotte går rakt till kärnan i något och slutar inte förrän hon hittar det.
Hunter Parrish håller med.
– I ett sådant här projekt vill man känna förtroende och tydlighet. Ofta är det två personer som inte känner varandra och försöker hitta rätt ton samtidigt som man är artig och försiktig. Charlotte kan göra allt det där, men hon sätter alltid arbetet först – och då blir slutresultatet bättre.
“Vi sätter tonen för vem de blir”
I serien spelar de yngre versioner av karaktärer som publiken även möter i nutid – gestaltade av betydligt mer etablerade namn.
Men i stället för att försöka imitera sina äldre motsvarigheter såg skådespelarna det som sin uppgift att lägga grunden för vilka karaktärerna ska bli.
– Det är ganska coolt att vara de som sätter tonen, säger Jake Cannavale. Man tittar på de starkaste delarna av personligheten i nutidsmanuset och försöker förstå hur personen blev sådan. Som skådespelare i dåtidslinjen får man plocka ner allt till själva kärnan i vem den personen är.
Rosy McEwen fick dessutom möjlighet att arbeta direkt med Nicole Kidman i början.
– Nicole och jag hade repetitioner i början där vi pratade om fysisk närvaro och delade idéer. Vi arbetade också nära rättsläkaren Amy Hawes. Vi tog med oss mycket därifrån och höll lite koll på vad den andra gjorde under inspelningen.
Men efter ett tag behövde de gå sina egna vägar.
– Efter några veckor kände vi att vi hade det vi behövde. Då måste man till slut sprida vingarna och lita på sin egen tolkning.
Första mötet med “Scarpetta”
Trots att serien bygger på den populära bokserien av Patricia Cornwell var det faktiskt första gången som flera av skådespelarna kom i kontakt med världen kring rättsläkaren Kay Scarpetta.
– Det här var både min och pappas introduktion till “Scarpetta”, säger Jake Cannavale. Jag hade aldrig hört talas om den innan serien. När man sedan insåg vilket arv böckerna har kändes det nästan lite pinsamt att inte känna till dem.
Hunter Parrish hade även han en vagare relation till titeln.
– Några av boktitlarna lät bekanta. Jag läste dem inte på 90-talet – jag var nog lite för ung för det innehållet – men jag minns att de ofta nämndes i samma andetag som John Grishams böcker.
När McEwen berättade för sin familj om rollen insåg hon snabbt hur stor bokserien faktiskt är.
– Min mamma och mina mostrar älskar böckerna. När jag sa att serien hette “Scarpetta” blev det bara: “Åh herregud!” Då förstod jag att det här är en stor grej.
Hela den första säsongen av ”Scarpetta” finns tillgänglig hos Prime Video. Serien är redan klar för en andra säsong som håller på att spelas in.
Läs också: ”Wallander”-läxan gör några av världens bästa skådespelare ännu bättre: ”Alltid i bakhuvudet”
Läs också: Kerry Washington om Joel Kinnaman: ”Han är verkligen hemsk”
