De flesta bra böcker har filmatiserats med mer eller mindre lyckade resultat, men så finns det där ute en del berättelser som aldrig lämnat de tryckta sidorna. Allt för ofta har jag läst något och med spänning i halsen letat upp filmatiseringen för att sedan bli omåttligt besviken. Det till trots finns det en omistlig glädje i att se böcker man tycker om filmatiseras.
De flesta böcker som är någorlunda framgångsrika blir film, så är det bara. Ibland dröjer det tills filmen görs, ibland köps rättigheterna upp men så blir det aldrig något av själva inspelningen. Men ibland är det ett stort mysterium varför så bra berättelser aldrig får visas upp på den vita duken.
Jag har klurat och klurat och här har ni de 10 böcker jag hade velat se bli film på momangen. Jag hoppas innerligt att jag någon gång får göra det.
10. Räddaren i nöden (1951)
Ja, tro det eller ej. Boken nästan alla läste i sjunde klass har aldrig gjorts till film. J.D. Salingers debutroman, som blivit myt efter att Mark Chapman hade den i fickan när han sköt John Lennon och som gett upphov till ett nytt sätt att berätta historier, har mystiskt nog stannat inom pärmarna.
Man kan spekulera i varför det aldrig blivit en film. Boken var kontroversiell redan innan den blev mytomspunnen och kanske är det därför det inte gjordes försök redan på 50-talet.
Men det riktiga svaret är nog den officiella anledningen att författaren J.D. Salinger vägrade att sälja bokrättigheterna.
9. De polyglotta älskarna (2016)
Lina Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen ”Många människor dör som du” och sedan dess har hon flitigt gett ut verk.
Två av hennes romaner har tilldelats Augustpriset i kategorin skönlitteratur: dels ”De polyglotta älskarna” och nu senast ”Liken vi begravde”.
Jag fick låna ”De polyglotta älskarna” av min flickvän och blev helt hooked.
Boken är indelad i tre delar och berättas med tre olika protagonister i fokus. Ellinor, Max och Lucrezia. Lina Wolff har ett ledigt och vaksamt sätt att skriva på som verkligen håller läsaren vidvaken. Hennes sätt att beskriva karaktärer på är kusligt och fängslande på samma gång.
Boken är köttig och man blir svettig av att ta sig igenom Lina Wolffs sårbara och öppna stundtals satiriska feministiska skildring som hade varit ett välkommet bidrag till de svenska långfilmerna de kommande åren.
8. Infinte Jest (1996)
Hear me out. Jag vet att det sägs vara en ofilmbar bok men det har nog sagts om många böcker. Innebär det att det inte borde göras ett tappert försök? Här finns det så mycket som hade kunnat bli bra. Jag tycker boken delar likheter med Kurt Vonneguts ”Slakthus 5” och Douglas Adams ”Liftarens guide till galaxen”, bägge har blivit filmer.
”Infinite Jest” är absurd och osammanhängande, regimkritisk och satirisk. Helt underbar och knasig.
Jag fick upp ögonen för boken efter att ha sett ”The end of The Tour” (2015) som skildrar journalisten David Lipsky (Jesse Eisenberg) som intervjuar David Foster Wallace (Jason Segel) för The Rolling Stone Magazine. Det är en öm och intressant karaktärsstudie som visar Foster Wallace komplexa persona och skrapar på ytan av vad romanen inneburit för samtiden.
Rättigheterna till boken har producenten Michael Schur (The Office, The Good Place) men att det ska bli en traditionell film kan vi nog bara drömma om. Men kanske kan man tackla boken på ett annat sätt? Jag tror att det finns en stark film där någonstans!
7. Ingram (2025)
Louis CK har skrivit en väldigt filmisk berättelse, en sorts mix av ”Huckleberry Finns äventyr” och ”Möss och människor” i en modern era som lånar av Steinbeck och Mark Twain, men med det betraktande ögat hos Louis CK tillförs också morbid humor och tankeväckande resonemang.
Vad som gör att jag verkligen vill se ”Ingram” bli film är att jag velat se en ordentlig, ärlig och rå berättelse länge. Jag vill hemskt gärna se den utspela sig på den amerikanska landsorten med en rejäl dos humor i misären. Jag tror att ”Ingram” hade kunnat bli en modern och originell uppväxtskildring som återuppfinner coming-of-age-genren.
6. Yellowface (2023)
Succéromanen ”Yellowface” (2023) har en klockren premiss. Vad händer om man stjäl någon annans författarpersona?
Boken skildrar en spännande historia när den aspirerande författarinnan June Hayward plötsligt står inför ett vägskäl, hennes kompis, en framgångsrik författarinna, dör mitt framför ögonen på henne och hon är den enda som läst manuskriptet av hennes nya bok. Kan hon bara stjäla det och ge ut det i hennes egna namn? Samvetskval, approprering och ärelystnad är bara några teman som ”Yellowface” axlar.
”Yellowface” är en pulserande, tankeväckande och väldigt spännande thriller som bara måste bli film.
5. Kalle och den stora glashissen (1972)
”Kalle och Chokladfabriken”(1964) är kanske Roald Dahls mest berömda verk.
I stort sett allt han skrivit har på ett eller annat vis adapterats till film eller tv-serie, jag vill hävda att ”Herr och fru Slusk” och ”Danny bäst i världen” förtjänar en andra chans. Men det största mysteriet är varför ”Kalle och den stora glashissen” aldrig har gjorts till film.
”Kalle och chokladfabriken” handlar om Kalle Spann, en liten pojke som växer upp under digra förhållanden med sin kärleksfulla familj. Han vinner efter många om och men en guldbiljett som ger honom chansen att besöka chokladfabriken som drivs av den enigmatiska Willy Wonka. Boken har lyckosamt gjorts till film vid två tillfällen och det finns till och med en Willy Wonka origin story nu. Varenda gång är det Willy Wonka det är fokus på. 1971 med Gene Wilder i rollen, 2005 med Johnny Depp och nu senast 2023 med Timothée Chalamet.
Berättelsen tar inte slut med ”Kalle och chokladfabriken” utan fortsätter i uppföljaren ”Kalle och glashissen.” Varför har den aldrig adapterats? Det hade kunnat bli ett underbart och familjevänligt sci-fi-äventyr. Jag håller tummarna.
4. Slutet blir döden (1944)
Deckardrottningen Agatha Christie sägs ha skrivit över hundra berättelser. De allra flesta har gjorts om till film, i mer eller mindre lyckade adaptioner. Hennes mest kända mordutredare är den trinda och karismatiska belgaren Hercule Poirot och den timida och levnadsglada gumman Miss Marple.
Men det finns förstås några böcker som aldrig blivit film och en av dem är kanske en av hennes mest unika och spännande historier, nämligen ”Slutet blir döden” (1944). Det är en historisk skildring som utspelar sig i Egypten år 2000 f.Kr.
Romanen är baserad på riktiga historiska brev och urskiljer sig i myriaden av Christies böcker av flera skäl. Dels uträttas väldigt många mord, det är den allra första historiska deckaren som skrivs och bara en av fyra böcker hon skrev som aldrig adapterats.
Jag tror att det hade blivit en fullkomlig succé!
3. Blodets meridian (1985)
Cormac McCarthy vann aldrig något nobelpris, men han anses av många vara en av modern tids största författare. Inte nog med att han skrev dystra och köttiga berättelser, så låg han även bakom filmmanuset till den underskattade Ridley Scott-filmen ”The Counselor” (2013). Hans bok ”No country for old men” (2005) hann knappt komma ut i handeln innan den blev uppsnappad av bröderna Coen och blev en av 2000-talets bästa filmer. Punkt. ”Vägen” (2006) är ett annat verk som blev en fantastisk film i John Hillcoats regi.
Men så har vi ”Blodets meridian” (1985), av många ansedd vara McCarthys främsta verk. En ohygglig berättelse om ”the kid” och skalpjägare i den amerikanska södern på 1800-talet . Många hävdar att boken är ofilmbar på grund av hur våldsam den är, svårigheten i att casta huvudskurken Judge Holden och den knepiga berättarstrukturen.
Om man ska lita på IMDB och andra källor är John Hillcoat nu åter i farten och på väg att göra ett nytt försök. Ska ”Blodets meridian” äntligen få bli film? Jag och många med mig håller tummarna.
2. Vindens skugga (2001)
Carlos Ruiz Zafón var strängt emot att ”Vindens Skugga” någonsin skulle bli film. Han ville bevara mystiken och det förtrollade Barcelona inom pärmarna.
För alla som läst berättelsen om Daniel Sempere och ”De bortglömda böckernas gravkammare” vet om att det verkligen är som att förtrollas och förflyttas till en annan värld. Det är en fantastisk läsupplevelse som gestaltar Barcelona på ett underbart sätt.
Karaktärerna Fermin Romero de Torres, Julián Carax och Clara Barceló är som slitna från ett manus av typen Juan Antonio Bayona – tänk om han skulle få regissera filmen en dag. Man måste få lov att drömma.
Jag respekterar Carlos Ruiz Safon begäran men jag kan inte annat än drömma om en magisk adaption till bioduken. Jag hade varit där på premiären.
Har du läst ”Vindens skugga” och vill ha mer magi råder jag dig att läsa uppföljarna också – det finns tre stycken och alla är fantastiska.
1. The spy who loved me (1962)
Ja, det finns en film med samma namn men utöver namnet delar den ingenting med boken. Något förvirrande men såhär ligger det till: Ian Flemmings nionde bok om James Bond heter ”The spy who loved me” och det heter också den tionde filmen med Roger Moore som agent 007 med rätt att döda.
Boken handlar framförallt om James Bond men berättas ur en ung kanadensisk kvinnas perspektiv, jag har varit inne på det förut (KRÖNIKA: Ge Bondbruden huvudrollen i nästa 007-film) men jag tror detta hade varit ett nytt och spännande sätt att berätta en James Bond-historia och ändå hålla sig till Ian Flemmings originalverk.
Ian Flemming ville inte veta av novellen och den gavs inte ut i England förrän efter hans död.
Det är dags att damma av den gamla novellen och adaptera den till film. Jag är tillgänglig!