Dear John (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Baserad på en roman av Nicholas Sparks: En arg rebell, John hoppar av skolan och tar värvning i armén. Snart träffar han sin drömtjej, Savannah. Deras kärleksaffär växer sig snabbt stark och Savannah lovar att vänta på John tills hans tjänstgöring är över. Men 9/11 förändrar allt, och John tar värvning igen. Under den långa tid som John är borta förälskar sig Savannah i en annan man. När John kommer hem igen inser han Savannah är hans livs stora kärlek trots att hon är gift med en annan – och tar sitt livs svåraste beslut.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DEAR JOHN

Outhärdlig sockerbomb
Lasse Hallström har alltid varit de stora känslornas man. Från bitterljuva "Mitt liv som hund" till romantiska sockervaddsfilmer som "Chocolat" och "Casanova". Men aldrig har jag sett honom göra en så genomsliskig och känslogeggig film som "Dear John".

Berättelsen om en amerikansk soldat och hans kärlekshistoria med en ung studentska bygger på en roman av bestsellerförfattare Nicholas Sparks (som även har skrivit böckerna som "Notebook" och "Message in a Bottle" bygger på) och har enligt uppgift varit en av Hallströms kommersiellt mest framgångsrika filmer. 

Hunken Channing Tatum spelar John Tyree, surfarkillen med ett bekymmersamt förflutet som skärpt till sig och gjort det enda rätta, tagit värvning i armén. När han är hemma på permission möter han den vackra helyllestudentskan Savannah, spelad av Amanda Seyfried och det dröjer inte länge innan tycke uppstår mellan de två. Nu är det här en snyftare och det dröjer naturligtvis inte särskilt länge innan problem börjar uppstå och ställer till det för de två turturduvorna. Den här gången är det Usama Bin-laden och 9/11 som får den patriotiska unge soldaten att utöka sin tjänstgöringsperiod, ett beslut som Savannah har svårt att acceptera.

Nu nöjer sig inte Hallström och Sparks med en enkel kärlekshistoria, nej, de slänger in autistiska barn, patriotism, en trasig far och son-relation, fördomar och - när de ändå är igång- en släng av cancer. Lägg på det här lager av smetiga stråkar, radioballader, vackra närbilder på skådespelarnas perfeka lyten och ädla amerikanska soldater som bringar fred till u-länder och du får en närmast outhärdlig sockersmet som skulle kunna användas som skolexempel på amerikansk kulturimperialism av den allra värsta sorten. Skådespelarna är däremot bättre än väntat. Till och med Tatum klarar sig hyggligt men står sig slätt mot Seyfried och framförallt Richard Jenkins autistiske pappa. 

Att Hallström berättade att han avskyr sentimentalitet i en tidningsintervju häromdagen kan vara veckans roligaste citat med tanke på den film han har gjort. Det här är den mest cyniskt sentimentala smörja jag har sett sedan, jag vet inte, "Inte utan min dotter"? Då hjälper det inte att skådespelarna är habila eller att filmen är tekniskt välgjord. "Dear John" känns som ett avpolleterat Dawsons Creek-avsnitt med Dick Cheney som manusförfattare och när jag i filmens sorgligaste scen får något vått i ögonvrån så skäms jag som en hund. Att den soppan petade ner "Avatar" från förstaplatsen på amerikanska topplistan är deprimerande på mer än ett sätt.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
magiul
Filmen är godkänd fram till scenerna från tjänstgöringen. Resten är fruktansvärt. Vad hände? Till och med frugan tyckte den var riktigt dålig. 1/5.
19528-0
Få filmer får mig att gråta. En kille som jag är väl rätt härdad när det gäller gråtscenarior på film. Sista gången jag vill minnas var The Green Mile, när den var aktuell. Gigantiska filmer som Titanic, Armageddon, Lejonkungen, ja, i stort sett alla snyfta-böla-filmer göra mig icke besvär i tårkanalen. Inte ett enda dugg. The Notebook, för att ta ett klassisk exempel på romantik, var bara en outhärdlig vridande vånda. Listan kan göras lång.

Men scenen med John och hans far, det krossade mitt hjärta totalt, och därmed besteg Dear John tronen och ersatte efterträdaren TGM, efter decennier av latent känslosamhet.

Jag blev nästan lite förbannad. Varför gjorde just denna film så starkt intryck på mig? Jag började forska lite på google och IMDB om just Dear John och väldigt många andra sk. "haters" ifrågasatte bl.a den höga "ratingen" som den hade just då på IMDB.

Svaret låg i att denna film var topnotch, högklassig romantik för unga tonårstjejer. Medans minoriteten av skribenterna (som antagligen utgjorde den äldre fanbasen) gapade "värdelös smörja", "tragiskt på alla plan och nivåer".

Nu är jag dock inte ung förpubertal tonårstjej. Det är nästan så jag skäms lite för att Dear John besudlade mig fullständigt känslomässigt.

Men det står jag för.
användaren borttagen
Kill it with laser.
Visa fler (26)

Veckans populära filmer

Visa fler