I “Nouvelle Vague” tar Richard Linklater sig an ett av filmhistoriens mest laddade ögonblick, tillkomsten av Jean-Luc Godards ”Till sista andetaget”.
Han låter oss kliva rakt in i en tid då allt fortfarande var möjligt, innan nya vågen blivit ett begrepp och innan dess skapare förvandlats till legender. Resultatet är en film som både underhåller och påminner oss om varför vi älskar film från första början: ett varsamt och lekfullt kärleksbrev till alla filmälskare där ute.
I centrum står två unga män på gränsen till något stort, Jean-Luc Godard och Jean-Paul Belmondo, som spelas av Guillaume Marbeck och Aubry Dullin. Tillsammans med Linklater återbesöker de tidpunkten som fortfarande påverkar hur film görs och diskuteras.
Under filmfestivalen i Cannes förra våren fick MovieZine en pratstund med filmens stjärnor.
Guillaume Marbeck såg “Till sista andetaget” förvånansvärt sent i livet.
– Jag upptäckte filmen först efter att jag fått rollen. Jag hade förstås hört talas om den, men aldrig sett den tidigare, säger han.
För Aubry Dullin kom mötet något tidigare, men inte heller som ett självklart barndomsminne.
– Det är ingen film man ser som barn. Jag upptäckte Godard när jag studerade film, runt 18–20 års ålder. På filmskola är han omöjlig att undvika, hans filmer är obligatoriska.
”Godard öppnade dörren för att experimentera med film”
När Dullin såg “Till sista andetaget” för första gången slog den honom med sin okonventionella stil.
– Den saknar en klassisk berättelse. Det är mer en känsla, ett flöde. Man vet inte vart den är på väg och just därför känns den så befriande. Godard öppnade dörren för att experimentera med film på ett helt nytt sätt.
I “Nouvelle Vague” valde Linklater att skildra Godard och Belmondo innan de blivit ikoner, något som starkt påverkade skådespelarnas arbete.
– Richard bad oss spela dem som unga människor, inte som ikoner, säger Marbeck. De försöker göra sin första film utan att veta om den ens kommer fungera. Det tog bort mycket av pressen.
Marbecks tolkning av Godard är också märkbart mjukare än regissörens senare rykte.
– Det handlar om var han befann sig i livet. Han hade kämpat i nästan tio år för att få göra långfilm och nu hände det äntligen. Vem skulle inte vara lycklig då? Jag tror att han under den här perioden var både generös och humoristisk, innan han senare blev mer sluten.
60-talsspråket blev en utmaning
En av de största utmaningarna för båda skådespelarna var språket. Inte bara franskan i sig, utan franskan som den lät på 1960‑talet.
– Den schweiziska accenten var extremt svår, säger Marbeck. I början lät det helt fel. Jag spelade in mig själv om och om igen, analyserade varje ord. Jag blev nästan besatt, men till slut satt det.
Dullin håller med och menar att tidens språk i sig var en roll att gestalta.
– Franskan har förändrats enormt sedan dess. Uttalet låg djupare i halsen, särskilt R‑ljudet. Belmondo hade dessutom sitt helt eget sätt att tala. Folk uttryckte sig mer precist, språket var deras främsta verktyg.
Richard Linklaters första franska film
Att arbeta med Richard Linklater blev en avgörande upplevelse för båda.
– När jag såg “Boyhood” inför inspelningen tänkte jag bara: “Otroligt! och jag ska jobba med honom”, säger Dullin.
Marbeck beskriver Linklater som en regissör som arbetar mer med känsla än med stil.
– Han påtvingar inget visuellt uttryck bara för sakens skull. Det handlar mer om närvaro och rätt känsla. Han älskar Frankrike och den franska nya vågen vilket märktes tydligt.
Trots att Linklater inte talar franska fungerade kommunikationen smidigt.
– Manuset fanns både på franska och engelska. Vi repeterade på båda språken, så han hade i princip undertexter under hela processen, säger Marbeck.
För Dullin känns filmen heller inte som en utomståendes blick på fransk kultur.
– Richard är väldigt “fransk” i sin känslighet. Han förstår kulturen på djupet, trots att han är från Texas.
”Nouvelle Vague” släpps som köp/hyrfilm på digitala tjänster den 30 mars. Se trailern nedan.
Läs också: En kärleksförklaring i svartvitt: Richard Linklater om att återvända till filmens revolution
Läs också: Linklaters ambitiösa filmprojekt rullar framåt – biopremiär 2040