The Hunger Games: Mockingjay - Part 2 (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Medan nationen Panem är i fullskaligt krig, konfronterar Katniss President Snow i en slutgiltig uppgörelse. Tillsammans med hennes närmaste vänner – Gale, Finnick och Peeta ger de sig ut på ett uppdrag där de måste riskera allt för att rädda Panems invånare samt arrangera ett lönnmordsförsök på President Snow som har blivit mer och mer besatt av att förgöra henne. De dödliga fällorna, fienderna samt moraliska valen som väntar kommer utmana Katniss mer än vad någon arena i Hungerspelen någonsin gjort.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE HUNGER GAMES: MOCKINGJAY - PART 2

Regimkritik och ond bråd död
Den avslutande delen av framgångssagan ”Hungerspelen” är en resa genom ett kompakt mörker. Om berättelsen hotade att dippa halvvägs igenom så rätas den upp med råge i denna blodstänkta final. Den totala succén får därmed anses vara ett faktum.
Som galjonsfigur i propagandakriget mot det totalitära Capitol har Katniss Everdeen ingjutit livsavgörande hopp i oppositionen genom hela filmserien. Det har kostat på, och Jennifer Lawrence förkroppsligar krigströtthet och emotionell utmattning med ett rent mästerligt eftertryck. Hon är, utan att någon för en enstaka sekund hade väntat sig något annat, ruggigt bra hela vägen i mål. Bara så att man har det ur vägen, så här inledningsvis.

Kamerorna är med på slagfältet även i ”The Hunger Games: Mockingjay - Part 2” – som alltså tar vid direkt där den förra filmen slutade – men strategin att manipulera massorna genom media och ständigt slå tillbaka mot president Snow ur försvarsläge börjar kännas gammal. Det är tid för handling. Fast besluten om att få slut på kriget en gång för alla beger sig därför Katniss mot huvudstaden för att dräpa Donald Sutherlands skrupelfria envåldshärskare på bästa sändningstid. Något som visar sig vara ett dyrköpt beslut.

Den avslutande filmens berättarstruktur påminner i långa partier om ett TV-spel. Katniss och hennes vänner avancerar gradvis framåt genom ett krigshärjat stadslandskap som motståndarsidan har preparerat med alla tänkbara dödsfällor och otrevliga överraskningar. De gör framstötar, får ordentligt med pisk, retirerar och försöker vinna mark på annat håll. Regissör Francis Lawrence beslut att uppehålla sig på denna marknivå så pass länge stärker mitt emotionella engagemang i rollfigurerna. Till och med träbocken Gale Hawthorne, som i långa stycken har varit nästan outhärdligt tråksnygg, blir levande på så här nära håll och med döden i hasorna. Triangeldramat där Katniss förväntas välja mellan honom och Peeta Mellark är plötsligt intressant. Förvisso inte lika intressant som scenerna där Donald Sutherland får vara släpigt ondskefull, och just de scenerna råder det bristvarning på.

Där den andra och tredje filmen kunde te sig aningen splittrade har ”Mockingjay – Part 2” en direkthet i berättandet som den delar med den inledande ”The Hunger Games”. Den har också en svärta och en bodycount som inte står valfritt ”Game of Thrones”-avsnitt långt efter. Priset för att göra revolution i Panem kunde knappast vara högre.

När röken har lagt sig får man konstatera att filmatiseringar av populärlitteratur-följetonger sällan blir så lyckade som här. Spekulationerna om huruvida Jennifer Lawrence med följe tänker återvända till Panem för ett fjärde hungerspel eller inte – trots att ingen bokförlaga finns – känns nästan inte cyniska. Jag följer gärna härmskrikans kamp mot överheten en gång till.

Och Woody Harrelsons blonda, vildvuxna page följer jag vartsomhelst.
EN MÖRK OCH MÄKTIG AVSLUTNING PÅ HUNGER GAMES TRILOGIN.
Nu har jag äntligen fått se avslutningen på "The Hunger Games" trilogin. Jag var och såg den avslutande delen på bio ikväll. Så nu ska jag förmedla mina åsikter kring filmen "The Hunger Games: Mockingjay - Part 2" i denna recension. Men först lite om handlingen. Det råder fullskaligt krig mellan rebellerna och Panems diktator president Snows trupper. Människor i akut behov av mat, medicin och skydd befinner sig på flykt. Rebellernas president Alma Coin (Julianne Moore) och hennes sluge rådgivare Plutarch (Philip Seymour Hoffman) anser att Härmskrikan är en alldeles för viktig bricka i propagandakriget för att skicka ut henne på slagfältet. Katniss (Jennifer Lawrence), som inte tar order från någon, har dock en egen agenda. Hon är besatt av att ta sig till The Capitol och döda Snow på helt egen hand om så krävs. Man får precis det man förväntar sig när man ser den här sista avslutande delen av "Hunger Games" trilogin. Det enda man kanske kan klaga på lite grann är att för lite sparades till den sista filmen. Så det blir som med Harry Potter filmerna eller Hobbit filmerna att det finns slutstrid kvar att berätta om, men inte så mycket mer till intrig. Men det man får ta del av är en mäktig avslutning med många oväntade twistar som inte är så oväntade om man läst böckerna förstås. Jennifer Lawrence är som vanligt bra i huvudrollen som Katniss. Och även de andra i skådespelarensemblen levererar. Kul men vemodigt var det dessutom att få se Phillip Seymour Hoffman i sin sista filmroll någonsin. Från början till slut så blir det mycket action och spänning och det här kan man klassa som den mörkaste "Hunger Games" filmen någonsin. Trilogin får ett värdigt och mäktigt slut. Jag kan starkt rekommendera filmen "The Hunger Games: Mockingjay - Part 2". Den är väldigt trogen boken precis som de tidigare filmatiseringarna vilket jag verkligen uppskattar. 4 av 5 möjliga får filmen i betyg av mig.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
toddelo
Sämsta filmen i Hungerspelsserien. Den var bra fram till de sista explosionerna , men sedan blev det sämre. Att det blev som ett till hungerspel är först något som jag störde mig på i efterhand. 3/5
Björn
Men herregud vilken vek och underväldigande final. Svag, svag 2/5.
magiul
Då var sagan slut. Och det som i första filmen startade rätt bra, med lite Andra världskriget-känsla i inledningsscenen och enorm potential visar sig ha slarvats bort utmed vägen. Katniss är tråkigare än någonsin och lyckas i denna sista del egentligen inte åstadkomma något alls förutom att vara idol. Ett tag ser det ut som att filmen är på väg mot en vuxnare gestaltning av kriget när Katniss går rogue, men istället får vi återigen ett "spel" (med fällor som verkar skapade med sätt att undgå dem). När stämningen börjar byggas upp mot en grande finale så är allt hux flux bara slut och på vägen har vi förlorat de enda människor i Katniss närhet som ens går att tycka om. Kvar återstår ett enda långt anti-klimax och en slutscen som utmanar Harry Potter-serien som sämsta någonsin i en tonårsserie. Katastrof. 1/5.
Visa fler (9)

Relaterade filmer