"Jag kan inte ta allt för seriöst"

16 November 2011 | 17:01

"Jag kan inte ta allt för seriöst"

#SFF11 - Långfilmsdebutanten John Michael McDonagh var på besök i Stockholm för att visa upp "The Guard". MovieZine passade på att träffa honom.

John Michael McDonagh är ett nytt hett namn i filmbranschen, där hans bror Martin McDonagh har stått för kändisskapet tack vare sin indiefilmssuccé "In Bruges". För ett drygt år sedan premiärvisade John Michael sin långfilmsdebut "The Guard" på Tribeca Filmfestival och hyllningarna började snart att ramla in.

MovieZine träffade regissören i Stockholm och det dröjde inte många minuter innan han visade att humor är något han inte lämnar hemma. McDonagh bjöd på många skratt och var själv inte sen med att fälla några oförglömliga skratt åt vår filmdiskussion, som bestod av pubkulturen i Dublin, sin bror Michael, invånarna i Dublin och mycket mera.

Hur kom du på den här historien?

- Jag började med karaktärerna. För många år sedan gjorde jag en kortfilm, en spökhistoria som hade många karaktärer. En av de mindre karaktärerna var en polis som kommer till en bar och säger en massa motbjudande saker.

För några år sen var det ett stort drogtillslag på Irland. Jag tänkte då att försöka få in min polis i denna historia som skulle bli mer komedi än ett seriöst drama. Nästa steg var att ta fram en karaktär som skulle bli hans partner och min idé var att låta karaktären vara en amerikan, en svart amerikan så att man kunde få en ännu roligare komedi.

Jag ville dock inte göra en klassisk kompisfilm, utan jag tog klichéerna och gjorde något helt oväntat med dem istället.   

Var det klart från början att det skulle bli en mörk komedi?

- Ja, det var det. Min ambition var aldrig att göra dramatisk historia, utan en mörk komedi. Men bakom humorn finns det en politisk poäng som jag försöker dra fram. Jag ville ha en karaktär som skulle vara protagonisten. Men jag vill fortfarande att det skulle vara en underhållande film och resulterar i några goda skratt.

Jag kommer att göra en ny film nästa år med Brendan Gleeson igen. Den kommer ha liknande mörka humor, men mer dramatisk. Den heter "Cavalry" och handlar om en präst.

Du vet förresten grejen med Brett Ratner, regissören från USA. Han var ju tänkt att regissera Oscarsgalan, men sa några saker utan att tänka efter vad han egentligen sa. Det har ju blivit mer viktigt att tänka på vad man säger, än att vad man gör. Förr bedömde man folk efter derasa handlingar, nu bedöms man efter vad man säger.

Du och din bror Michael verkar ha en förkärlek för mörka komedier. Var har ni fått det ifrån?

- Vi bodde ihop i många år på Irland. Vi kollade på mycket filmer och skämtade friskt om skådespelarna och om filmerna. Vi kritiserade filmerna vi såg på varje dag. Så det var vår filmskola. Men varför vi gillar mörka komedier? Jag tycker inte att det är kul att ta udda saker seriöst. Om jag skriver vad man kan tro är en normal thriller eller en polisfilm så ser jag bara klichéer och det blir bara löjligt. Exempelvis i en scen där man hittar en kropp är bara tråkig, så fruktansvärd tråkig. Men om karaktärerna håller på och dummar sig med kroppen, då blir det helt plötsligt roligt. Jag kan inte ta allvarliga saker alltför seriöst, det är anledningen till varför jag skriver mörka komedier.

Vad är en bra komedi enligt dig?

- Jag var ett stort fan av Preston Sturges som var verksam på 40-talet. Han gjorde "The Lady Eve", "The Palm Beach Story" och "The Miracle of Morgans Creek". Humorn var väldigt snabb i hans filmer. Sedan var jag också ett stort fan av bröderna Marx. De två är mina stora favoriter, men gillar även Woody Allen. Men gillar inte det som har kommit ut på sistone, om jag ska vara ärlig. Amerikanska komedier är inte speciellt roliga. Det är det stora problemet att få av dagens komedier är sällan riktigt roliga.

Var hittade du karaktärerna vi får se i "The Guard"? Är de tagna från dina egna personliga erfarenheter?

- Innan min bror Martin blev filmmakare var han pjäsförfattare och jag lärde känna många av skådespelarna som var med i de pjäserna, mycket av det tog jag med i filmen.

Vad är grejen med folk från Dublin? Du undviker inte att ge dem några kängor i filmen? Är det rent av den allmänna irländska uppfattningen av Dublin-folk vi får se och höra?

- Haha. Jag var faktiskt osäker på om folk utanför Irland skulle se det som kul. Men alla länder brukar ha två städer som inte gillar varandra. Trots rivaliteten emellan städerna finns vänskapen där. Men främsta anledningen till att jag driver ganska hårt om Dublin är att all filmindustri är baserad där. Det finns en viss högfärd där och jag ville göra en film om det. Det var ju fruktansvärt kul att folk verkar uppskatta det, jag var ju som sagt inte säker på om det skulle fungera för alla.

Du har flera suveräna skådespelare med i filmen. Hur svårt var det att övertala Brendan Gleeson and Don Cheadle att medverka i filmen?

- Min bror jobbade med Brendan i "In Bruges" och gav honom manuset. Det är varför han står med som exekutiv producent, men det var också allt han gjorde, muahaha!

Brendan läste manuset ganska snabbt eftersom min bror rekommenderade honom att göra det. Don Cheadle ville jag också ha. Jag såg honom i intervjuer och insåg att han hade en mörk humor. Så jag skickade manuset till honom och när han hörde att Brendan var ombord, läste han manuset på en gång och sa ja.

Filmen var i amerikanska mått en lågbudgetfilm, 6 miljoner dollar i budget. Men eftersom jag var långfilmsdebutant var jag väldigt nöjd med att få göra en film med 6 miljoner i budget, haha.

Alla som har varit i Dublin känner till den irländska pubkulturen, som exempelvis jag själv. Du är irländare och självfallet experten här. Men vilken pub skulle du ta mig till om jag kom på besök?

- Dublin är en trevlig stad med många pubar, men samtidigt är mer som en liten by i jämförelse med London där jag bor nu. Men skulle vi träffas i Dublin skulle jag ta dig till.. Hm, vad heter puben nu igen. Har du sett Sergio Leones film "Fistful of Dynamite" med James Coburn? I filmen är det en flashback-scen som utspelar sig i en bar och den baren finns i Dublin. James Toner's heter den! Det finns till och med en bild av Leone på puben. Dit går vi, utan tvekan. Det tragiska om "Fistful of Dynamite" är att folk knappt pratar om den.

Javisst, så illa är det. Men det är en av mina absoluta favoritfilmer! Duck, You Sucker! Hur kan man inte gilla det?

- Haha, precis!

Det finns gott om talang på Irland. Vi har Cillian Murphy, Ciáran Hinds, Brendan Gleeson, Michael Fassbender, Liam Neeson, bara för att nämna ett fåtal. Varför är irländska skådespelare så talangfulla?

- För att de är män! Brittiska skådespelare är mer som förvuxna pojkar, haha. Men visst har du en poäng, det finns gott om talang på Irland. Min nästa film kommer att utspela sig på Irland och jag kommer förhoppningsvis att använda en del av de irländska talangerna.