En hjälte är bara så bra som sin skurk brukar man säga. Pressen på den som spelar antagonisten bör således vara lika hög som den hos hjältarna. Som Marvel-skurk är det kanske extra högt efter turerna med Jonathan Majors och hela omstruktureringen av nästa fasen av MCU.
Även om Doctor Doom hägrar i horisonten så väntar två andra ikoniska skurkar för hjältarna i “The Fantastic Four: First Steps”. Ralph Ineson (“The Witch”, “The First Omen”) har fått äran att gestalta den planetslukande urkraften Galactus. Vid sin sida finns hans budbärare Silver Surfer, spelad av Julia Garner (“Ozark”, “Inventing Anna”).
Tillsammans utgör de det initiala hotet som Fantastic Four får kämpa mot när de för första gången tar plats i MCU. Men hur är det egentligen att spela Marvel-skurk, med alla förväntningar och allt hemlighetsmakeri? MovieZine fick en pratstund med Marvels nya antagonistduo inför premiären av “The Fantastic Four: First Steps”.
Ralph: Det är verkligen en helt ny nivå av sekretess jämfört med allt jag gjort tidigare. Jag har varit med i stora franchises i mindre roller – som Harry Potter och Star Wars – men Marvel tar det ett steg längre. I början får du besök av säkerhetsteamet som pratar om internetsäkerhet och vad du får och inte får säga. Och han som håller i det där samtalet ser ut som en 120-kilos bodybuilder – du blir ganska snabbt övertygad om att det är bäst att hålla tyst och följa NDA:n.
Julia: Ja, det har verkligen varit… speciellt att göra press för filmen, eftersom man ska marknadsföra något men knappt får säga någonting. Det är en rätt konstig balansgång.
Ralph: I mitt fall har ju ingen ens sett min karaktär ännu, så det blir extra svårt att prata om rollen utan att avslöja något.
När man spelar en rollfigur som till stor del skapas med CGI – hur behåller man sin emotionella närvaro i rollen?
Julia: Jag skulle inte säga att det var svårt att hitta kontakt, men det var definitivt annorlunda jämfört med allt jag gjort tidigare. Det kräver att man släpper kontrollen och verkligen litar på processen – särskilt i ett projekt som detta där så mycket skapas i efterhand. Men med Matt som regissör, som har så tydlig vision och så bra smak, kändes det tryggt. Det var bara ett nytt sätt att arbeta.
Ralph: För mig var det lite lättare, eftersom jag till två tredjedelar hade en fysisk dräkt och bara en tredjedel gjordes med motion capture. Att få bära dräkten gav mig en fysisk upplevelse av karaktären, något Julia inte hade. Det gjorde mo-cap-delen lättare för mig, eftersom kroppen redan hade vant sig vid känslan av karaktären.
Att vara med i en superhjältefilm brukar också innebära en del fysiskt krävande arbete. Hur var det för er?
Ralph: Det var rätt tufft, måste jag säga. Dräkten jag bar som Galactus var enorm, med mycket vaddering för att ge rätt muskelmassa. Dessutom filmade vi under väldigt stark belysning, eftersom Galactus skulle framställas som en miniatyrfigur i efterproduktion. Det var glödhett på inspelningsplatsen. Jag gjorde också vissa fightscener med stuntpersoner, vilket krävde mycket fysisk ansträngning. Men det var också väldigt tillfredsställande – att klara av en sådan dag och känna att man gjort det som krävdes.
Den retrofuturistiska looken är en av filmens starkaste stilgrepp. Vad skulle ni säga att det tillför filmen och skiljer den från andra superhjältefilmer?
Ralph: Det tillför en känsla av autenticitet, eftersom designen bygger på den tid då serierna skrevs. Det är något med att göra en periodfilm – oavsett vilken period – som ger ett nytt perspektiv på berättelsen. Det blir en slags lins att se allt genom, och samtidigt är det troget originalmaterialet.
Julia: Ja, och för Marvel är det visuella så otroligt viktigt. Serier är ju i grund och botten en visuell konstform. Det var så kul att komma till inspelningsplatsen varje dag och se alla dessa retrofuturistiska miljöer.
Ralph: Det fanns ett fantastiskt rum intill kostymavdelningen – ett av mina favoritrum någonsin. Det var enormt! Där fanns kostymskisser för varje värld i filmen, för varje statist, och förstås för alla huvudkaraktärer. Att bara få gå runt där och ta in allt visade hur mycket arbete som lagts ner på att skapa det här otroligt djupa och vackra universumet.
Julia, hur skulle du beskriva din upplevelse av att kliva in i rollen som den här versionen av Silver Surfer – Shalla-Bal?
Julia: Det var helt otroligt. Jag var så exalterad över att få vara en del av det här universumet – jag kunde knappt tro att det var sant. Jag kände mig som ett barn varje dag jag kom till Pinewood Studios för att spela in “Fantastic Four”. Jag drogs till själva historien och karaktärsbågen – hur komplex Shalla-Bal är.
Men också människorna som var involverade. Jag är ett stort fan av regissören Matt Shakman och av de fyra huvudskådespelarna. Jag älskar de här serierna, så det var ett självklart ja för mig.
Ralph, du har nu gestaltat en av Marvels mest ikoniska skurkar. Hur ser du på Galactus – vad betyder han för dig?
Ralph: Det som definierar Galactus mest för mig är hans ålder. Det sätter allt i perspektiv. Om en människa som lever i 80–90 år ser på en myra som lever i åtta månader – då bryr vi oss inte så mycket om att döda dem. Vi strör ut myrgift utan att ens tänka på det. Men Galactus är 14 miljarder år gammal. Människan är närmare en myra än vad vi är honom.
Så jag ser honom inte som en skurk. Han är en kosmisk kraft – han gör det han gör för att upprätthålla balans, inte av ondska. Han är ”världsförstöraren”, det är hans funktion. Galactus är bara… Galactus. Det är en märklig sak att försöka förstå som skådespelare, för det är så långt ifrån den mänsklighet man normalt söker i en roll. Det är nästan motsatsen.
Era prestationer bygger mycket på röstframträdande. Hur hittade ni rätt röst till era rollfigurer?
Ralph: Min röst kom till lite av en slump. Jag försökte först förstå Galactus storlek – att få en känsla för hur enorm han är. Jag började jobba med min andning, och ju mer jag andades med kroppen, desto mer vibrerade rösten genom mig. Det landade i en mycket djupare röst än min vanliga.
Jag använde mycket luft över stämbanden för att skapa en särskild klang – lite märkligt ljud kanske, men det passade. Det var som att jag hittade ett nytt växelläge i kroppen. Förhoppningsvis kommer Galactus röst att låta riktigt skrämmande. Det tycker jag i alla fall.
Julia: För mig handlade det inte bara om rösten, utan om hur man levererar varje replik. Vad är det jag säger – bortom själva orden? Jag hittade inspiration från oväntade håll, till exempel genom att lyssna på poeter som läser sina egna verk. Jag lyssnade mycket på T.S. Eliot.
Jag vet att det låter udda, men det var något i hans sätt att formulera och leverera varje mening som inspirerade mig. Jag kan inte riktigt förklara varför – men det fungerade.
Fantastic Four har varit en viktig del av Marvel under lång tid. Vad var ert första möte med dessa karaktärer, och hur såg förberedelserna ut?
Ralph: Jag minns serietidningarna och tv-serierna från när jag var liten. Min son, som är 25, är helt Marvel-besatt – så jag har följt honom i 25 år nu. När jag fick rollen blev han som en gammaldags skolmästare och satte mig i Marvel-bootcamp i en månad. Vi såg filmer, läste serier, kollade på klipp – varje dag. Så Fantastic Four och Marvel har funnits med mig hela livet, men nu är det en ännu större del av mitt liv tack vare honom.
Julia: Jag hade läst lite serier och sett filmerna tidigare, men jag var inte något superfan. Men när jag fick höra om den här filmen gjorde jag en djupdykning – jag läste så mycket jag kunde, särskilt de tidiga numren eftersom jag visste att filmen skulle utspela sig under just den tiden.
“The Fantastic Four: First Steps” visas just nu på bio.
Läs också: Matt Shakman till MovieZine: ”Därför utspelas ”The Fantastic Four” på 60-talet”
Läs också: MovieZine möter Marvels nya hjältar: “Vår värld hade behövt en Fantastic Four”