Så har man dammat av ännu en gammal 80-talsserie för filmduken. Fast som vanligt är det mer anpassat för fans av de nya stjärnornas moderna filmer snarare än originalet (med undantag för några ganska väntade cameo-roller). Kul är det dock om än extremt ojämnt.

#SFF11 – I jämförelse med andra brittiska thrillers om kriminella och yrkesmördare har ”Kill List” något extra, en obehaglig stämning som kulminerar i den överraskande upplösningen. Däremot känns det stundtals överdrivet provokationssökande och mycket grovt våld för våldets skull.

I en tid där en filmatisering av Sänka skepp representerar filmutbudet är det lätt att ifrågasätta Hollywoods tankeverksamhet.

Remake-Hollywood fortsätter att sno idéer från européerna och den här gången har man uppdaterat en isländsk kuppfilm med Mark Wahlberg i huvudrollen som ex-smugglare tillbakatvingad på den kriminella banan. Bra action och alltid sevärde Ben Foster överväger inte det faktum att Wahlberg faktiskt är en rätt träig skådis, och att känslan av en amerikansk version av en mycket bättre film inte går att skaka av.

Skådespelarna, framför allt den som alltid graciösa Rachel Weisz, är behållningen i ”The Deep Blue Sea”, detta svulstiga, brittiska triangeldrama som har svårt att komma ifrån det den faktiskt är – en filmad pjäs.

Dansk kostymfilm kombinerar historielektion och passionerad kärleksdrama med tjusiga paret Mads Mikkelsen och Alicia Vikander. Det är snyggt, påkostat, välspelat och spännande men filmen hade gynnats av bättre fokus och tajtare speltid.

Romcoms för trettioplussaren har fått ett uppsving tack vare ”Bridesmaids”. Här återförenas fyra av stjärnorna för en till av typen Föräldraskap med Komplikationer. Regidebuterande huvudrollsinnehavaren Jennifer Westfeldt får till en del poänger men passar illa framför kameran och manuset är ganska slätstruket.

Efter en drös ”American Pie”-uppföljare, varav de senaste gjorts direkt på DVD utan originalkaraktärerna, samlas här det ursprungliga gänget för en skolåterförening. Som vanligt varvas pubertala könsskämt med inställsamma kärlekshistorier och resultatet är liksom karaktärerna stundtals pigga men ofta lite trötta och avdankade.

Bioaktuella ”Wrath of the Titans” är måhända inget mästerverk men en av få filmer som slår originalet – kanske för att ettan var skräp. Det finns dock en hel rad filmer vi hellre ser fortsättningar på.

Den som förväntar sig en vampyrfilm av ”Twilight”-typ lär bli besvikna på ”The Moth Diaries”. Samtidigt är det ingen traditionell vampyrfilm heller utan ett lågmält, stämningsbaserat thrillerdrama med subtilitet som främsta kännetecken. Inte en film för alla smaker, minst sagt.

Feelgoodmästaren Lasse Hallström är tillbaka och tar sig an något så svårsmält som flugfiske! Självfallet är historien om en shejks befängda idé att plantera in lax i Jemen en ganska traditonell kärlekshistoria vars sympatiska aktörer är bättre än de lite pretentiösa budskapen om tro och livet.

Grattis världen, en uppföljare till en av 2000-talets sämsta actionremakes i 3D, ”Clash of the Titans”. Snäppet överlägsen när det gäller effekter, tempo och action men det saknas en anledning att bry sig – träbocken Sam Worthington är det då inte.

Samtidigt som Glenn Close briljerar med sin Oscarsnominerade insats som den mansimiterande titelbutlern i ”Albert Nobbs”, fortsätter Adam Sandler att massakrera sin karriär med usla komedin ”Jack & Jill” där han spelar sin egen tvillingsyster.

Samtidigt som Glenn Close briljerar med sin Oscarsnominerade insats som den mansimiterande titelbutlern i ”Albert Nobbs”, fortsätter Adam Sandler att massakrera sin karriär med usla komedin ”Jack & Jill” där han spelar sin egen tvillingsyster.

”Spegel, spegel, på väggen där…” Japp, sagotrenden är här. Och som vanligt slåss filmbolagen om klassikerna. Detta är första av två Snövit-filmatiseringar detta år men horribel dubbning, dålig tajming och segt tempo överskuggar den lilla mängden charm och humor.

I filmens värld måste man som senior tydligen resa till Indien eller göra något annat drastiskt för att finna ro på äldre dagar. Här hamnar några av våra främsta, brittiska veteraner på ett nedgånget hotell och upplever både kulturkrockar och kärlek. Minst sagt välbekant men trivsam feelgoodmys där ensemblen är bättre än manuset.

Julianne Moore, Ed Harris och Woody Harrelson i filmen om John McCain och Sarah Palin – det går inte riktigt att misslyckas. Att det är en TV-produktion märks väl och man kommer aldrig riktigt helt in under skinnet på Palin, men fantastiskt spel och manus håller den över medel.