I ”The Girl with the Dragon Tattoo” spelar Rooney Mara & co svenskar kompletta med stundtals ifrågasättbara dialekter.

Cannes 2011 – De som inte redan tyckte att religiösa sekter var skrämmande lär ändra uppfattning efter den här filmen om en medlem som flytt men plågas av minnen och paranoia. Olsen-tvillingarnas lillasyster Elizabeth är ett stjärnfynd i huvudrollen och regissören Sean Durkin skapar en tät, obehaglig stämning som långsamt byggs upp.

Mästerdetektiven och hans trogna sidekick är tillbaka i ännu ett Guy Ritchie-regisserat äventyr där det liksom i originalet finns gott om humor, action och twistar. Men problemet är att det svalt osar déjá vu över det hela. Och stackars Noomi Rapace får inte mycket att göra.

#SFF11 – Precis vad film-Sverige behöver: ett landsbygdsdrama om dysfunktionella familjer med gott om ångest och Dramaten-skådespelare. Det är inte det värsta de inblandade kläckt ur sig (ska gudarna veta…) och ibland tänder det till, men lika ofta är det ojämnt, teatraliskt, övertydligt och förutsägbart.

Under året som gått fanns gott om filmutbud att välja på, både för finsmakarna som kunde se Oscarsvinnare som ”127 timmar” och ”Black Swan” och blockbusterfansen som gottade sig i uppföljare till ”Twilight”, Harry Potter och diverse superhjältefilmer.

Brad Pitt har Oscarsnomineringen (och möjligtvis statyetten) kirrad och baseballfanatiker lär dregla sig mätta på den här snitsiga sportfilmen. Men även om man lyckas undvika en del förväntade klyschor och publikfrieri så blir det mer snack än känslor.

Det är lite mer fart och tempo än i originalet, men även ojämnt och lite intetsägande.

Brad Pitt vann nyligen New York Film Critic Circles pris för Bästa manliga huvudroll, för både ”Tree of Life” och ”Moneyball”, och det ryktas att han kan vara aktuell för sin första Oscarsstatyett nästa år.

När man ser en film med titeln ”Shark Night 3D” vet man vad som väntar – det är knappast någon ny ”Hajen”. Men även om det är snyggt, tajt och stundtals spännande så tar den här hajthrillern sig själv på lite stort allvar för att bli den opretentiösa popcornrulle den borde vara.

Vill man se en meningsfull, samhällskritisk och realistisk film med budskap och moral ska man inte se ”Rubber”. Vill man se en skruvad, sanslös och bisarr parodi på psykologiska seriemördarthrillers med ett bildäck i huvudrollen så är du helt rätt ute.

Kampen om de unga tittarna under december månad har börjat och barnfilmerna med jultema börjar hagla in. Den här brittiska, animerade filmen är ofta kul, fyndig och charmig men likväl larvig, trist dubbad och trots fint budskap ganska tom på julstämning.

De dysfunktionella storstadsmänniskornas drama på svenska landsbygden är knappast något nytt, men när man börjar skrapa på de instängda karaktärernas traumatiska bakgrunder blir det stundtals gripande i det här välspelade men ojämna dramat.

I ”Real Steel” är Hugh Jackman coach åt boxande robotar. En ovanligt rar och charmig film för hela familjen men bland de mer klassiska filmrobotarna ligger den i lä.

Det är lätt att förstå att ”Gasland” Oscarnominerades och vunnit ett flertal stora priser. Det är – särskilt i USA – högst relevant och intressant dokumentär om gasutvinning med förödande konsekvenser. Däremot trampar man ofta vatten och filmen blir olyckligt sentimental och upprepande, med en fånig slutkläm.

#SFF11 – Engelska titeln spelar självfallet på brittiska zombiekomedin ”Shaun of the Dead” och även om det varken är en direkt kopia eller remake så är handlingen snarlik i den här hyfsat originella spansk-kubanska produktionen. Liksom i föregångaren finns gott om humor och blod men med undantag för vissa politiska element ekar en viss känsla av déjá vu över filmen.

#SFF11 – Roger Corman är den smått bortglömde men legendariske filmregissören och producenten som revolutionerade Hollywood och fann några av dess största namn. Här får vi en maffig summering av hans karriär, verk och person i form av filmklipp och intervjuer med både han själv och folk han samarbetat med, inklusive en blödig Jack Nicholson.

Inför stundande premiären av ”Breaking Dawn” så går våra tankar till de stackars tonåringar vars uppväxt i biosalongen representeras av tvålfagra vampyrer och varulvar samt en uttryckslös Kirsten Stewart.