Månadens legend: Charlie Chaplin

5 Mars 2012 | 22:30

Månadens legend: Charlie Chaplin

Långt innan slapsticken var etablerad inom komedin så dök en liten, mustaschprydd britt upp och skakade liv i den humoristiska sidan av filmvärlden med sin ofantligt omtyckta karaktär och en rad klassiska filmer.

Charlie Chaplin som snart blev känd som "luffaren", efter sin karaktär med svart kubb, käpp och mustasch. Låt oss nu ta en närmare titt på hans liv och karriär.

1889-1899

Charles Spencer Chaplin föds i Walworth, London den 16 april 1889 som son till Charles och Hannah, båda varietéartister som gift sig sommaren fyra år tidigare. Som liten blev Charlie sängliggande p.g.a. en allvarlig sjukdom och på kvällarna satt modern vid hans fönster och agerade vad som skedde utanför, något som blev en av grunderna till att Charlie utvecklades till komiker. Charles Sr. separerade från Hannah när Charlie var tre år för att uppträda i New York (han dog när Charlie var 12) och Hannah försökte återvända till scenen men hennes sångröst hade tappat sin styrka. Under ett tillfälle där rösten sprack på en teater i Aldershot så upptäckte scendirektören en då 5-årig Charlie i kulisserna och lät honom ersätta modern och sjunga en populär sång på scen. När modern började få psykotiska utbrott så fick Charlie och halvbrodern Sydney bo på diverse barn- och fosterhem. Vid åtta års ålder inledde Charlie sin skådespelarkarriär när han turnerade med danstruppen The Eight Lancashire Lads runtom i England.

1900-talet

År 1900 fick Charlie, med hjälp av brodern Sydney, rollen som katt i "Askungen" på London Hippodrome. 1903 uppträdde han i "Jim: A Romance of Cockayne". Samma år spärrades Hannah in på mentalsjukhus och den 13-åriga Charlie, som hade fullt upp med karriären, fick klara sig själv tillsammans med Sydney som han stod väldigt nära.1906 fick han sitt första vanliga jobb med rollen som tidningspojke i "Sherlock Holmes". Året därefter, vid 18 års ålder, blev han stjärnan i Fred Karnos varietégrupp Fun Factory när han följde med dem på deras USA-turné.

10-talet

När Chaplin anlände för andra gången till USA, med Fun Factory (och 45 dollar i fickan), blev han rumskamrat med en annan gruppmedlem - Stan Laurel (Halvan), som tidigare varit hans backup på engelska scenen. Då matlagning var förbjudet i huset de bodde i så brukade Chaplin spela fiol för att överrösta ljudet av Laurels matlagning. 1913 reste han till Kalifornien och skrev kontrakt med Keystone Studios populära komediregissör Mack Sennett, som sett Chaplin uppträda på scen i New York. Samtidigt som han bad Sydney att bli hans manager så påbörjade Charlie sin framgångsrika karriär när han introducerade sin paradroll "Luffaren" (Little Tramp) - med signaturklädseln plommonstop och käpp - i ett 30-tal kortstumfilmer som han regisserade och spelade huvudrollen i.

1914 lämnade han Keystone och skrev kontrakt med Essanay för vilka han gjorde 15 filmer innan han 1916 istället skrev kontrakt med Mutual (som han i efterhand erkänt han trivts bäst hos, trots bristande kvalité i filmerna historier) och gjorde 12 filmer. 1917 skrev han in sig hos Firsta National Studios, varpå han startade Chaplin Studios. 1919 bildade han tillsammans med Douglas Fairbanks, Mary Pickford och D.W. Griffith United Artists. Under första världskriget blev Chaplin inblandad i sin första av många skandaler då hans lojalitet till hemlandet England ifrågasattes och britter kallade honom lat och feg när han påstod att han var en "betalande besökare" (han ansökte aldrig om amerikanskt medborgarskap).

1918 gifte sig Chaplin med sin första fru, 17-åriga skådespelerskan Mildred Harris (Chaplin var 29) och de fick en son, Norman Spencer Chaplin, tillsammans som dock avled efter enbart tre dagar. Paret skilde sig redan 1920.

20-talet

1921 flyttade Charlie sin mamma Hannah från mentalsjukhuset i England till Kalifornien samtidigt som han belönades av franska regeringen för sitt arbete som filmskapare. Samma år gjorde han sin första långfilm, den klassiska "Chaplins pojke" där hans luffare försöker ta hand om ett övergivet barn (barnstjärnan Jackie Coogan i sin filmdebut). Under samma tid blev FBI-direktören J. Edgar Hoover och House Un-American Activities Council (HUAC) misstänksamma mot Chaplins vägran att bli amerikansk medborgare och vissa av hans kontroversiella karriärval, och han anklagades för att sprida kommunistisk propaganda i sina filmer. Han fortsatte filmkarriären med fler långfilmer, som "En kvinna i Paris" och den populära "Guldfeber" (med flera klassiska scener inklusive ätandet av en sko och ballettdansen vid ett matbord). 1925 etablerades hans stjärnstatus när han blev första skådespelaren att pryda omslaget till Time Magazine. För "Cirkus" fick han en heders-Oscar som både regissör, producent, manusförfattare och skådespelare (han var ursprungligen nominerad för det sistnämnda men juryn beslutade att ge honom en heders-Oscar istället. 1928 dog modern Hannah.

1924 gifte sig Chaplin med gamla barnskådespelerskan Lita Grey, som började jobba för Chaplin i hans Hollywood-studio vid 12 års ålder och fyra år senare blev gravid med hans barn. De fick två söner, Charles Chaplin Jr. och Sydney Chaplin innan de skilde sig 1927. Förhållandet sägs ligga som grund till klassiska romanen "Lolita".

30-talet

Chaplin släppte färre filmer under detta årtionde (då han jobbade hårt med dem under längre perioder) men gjorde desto mer framgångsrika filmer. Klassikern "Moderna tider" (känd bl.a. för en scen där Chaplin fastnar i en stor härva av kugghjul) utsågs av National Film Registry som en av de mest "kulturellt, historiskt eller estetiskt viktiga" filmerna. I både den och "Stadens ljus" experimenterade Chaplin för första gången med ljud och ljudeffekter (titelsången "Smile" från "Moderna tider" blev senare en stor hit när den fick text och framfördes av Nat King Cole). Han blev därmed en av få filmstjärnor från det tidiga Hollywood som klarade övergången från stum- till ljudfilm. Däremot förstörde han negativen till filmen "The Sea Gull" då han var missnöjd med insatsen från huvudrollsinnehaverskan Edna Purviance (som medverkat i de flesta av hans tidigare filmer).

1936 gifte sig Chaplin med skådespelerskan Paulette Goddard, som medverkade i flera av Chaplins filmer inklusive "Moderna tider" och "Guldfeber".

40-talet

Chaplins första ljudfilm, "Dikatorn", kom 1940 och orsakade debatt då den skildrade en humoristisk karikatyr av Adolf Hitler (den kom ut innan USA gick med i kriget och Chaplin har i efterhand sagt att han inte gjort filmen om han vetat hur allvarligt läget var). Många ansåg filmen vara dåligt gjord och smaklös men den nominerades för fem Oscars (inklusive Bästa skådespelare och manus) och spelade in fem miljoner dollar. Men trots sina rikedomar så förblev Chaplin en simpel man som fortsatte att bo på ett sjabbigt hotell som fick smeknamnet Breakaway House.

Trots att det allt eftersom började rasa ihop så besöktes det av många uppskattande filmstjärnor. Han orsakade kontrovers när han började dejta 22-årige skådespelerskan Joan Barry som så småningom började trakassera honom. Hon blev gravid och inledde ett stormigt faderskapsmål som skadade Chaplins rykte. Han kritiserades också under andra världskriget när han stöttade ryssarna i deras kamp mot nazisterna och amerikanska regeringen ifrågasatte hans moral och politiska åsikter, och han blev återigen anklagad för att vara kommunist. HUAC drog honom inför rätta 1947 men ångrade sig och lät honom slippa åtalet. Han släppte samma år " Monsieur Verdoux" om en man som försörjer sin familj genom att mörda rika kvinnor och Oscarnominerades för manuset.

1942 skilde sig Chaplin från Paulette Goddard. Året därefter gifte han om sig vid 54 års ålder med sin fjärde och sista fru, 17-åriga Oona O'Neill, dotter till berömde pjäsförfattaren Eugene O'Neill. De fick hela åtta barn tillsammans: Geraldine (senare etablerad skådespelerska som vuxen), Michael, Josephine, Victoria, Eugene, Jane, Annette-Emilie och Christopher.

50-talet

1952 utseddes Chaplin till Officer of the Legion of Honor av franska regeringen. Samma år släppte han "Rampljus", där han spelade en avdankad komiker. Han rollsatte den tidigare rivalen men numer panka och i verkligheten avdankade Buster Keaton i filmen. Keaton, som konstigt nog var den mindre deprimerade av de två trots Chaplins framgångar, kallade honom senare för tidernas största stumfilmskomiker. När Chaplin skulle återvända till USA efter att ha rest med sin familj till filmens premiär i London vägrades han inresevisum trots att regeringen inte hade några egentliga bevis för att han var ett hot mot amerikanska säkerheten. Han och hustrun Oona flyttade då istället till Schweiz. 1957 släppte han sin näst sista film, "En kung i New York" om en europeisk monark som flyr till New York där han oavsiktligt blir TV-kändis och anklagad för kommunism, uppenbart inspirerad av Chaplins egna upplevelser.

60-talet

1964 släppte han sin första självbiografi med titeln "My Autobiography" och besökte i och med marknadsföringen Sverige samma år. 1967 släppte han sin sista film, tio år efter hans förra, med titeln "Grevinnan från Hong Kong". Ovanligt nog spelade han själv enbart en liten roll medan Marlon Brando (som trots tidigare beundran inte alls kom överens med Chaplin under inspelningen), Sophia Loren, Tippi Hedren och sonen Sydney Chaplin hade huvudrollerna. Under samma tid började Chaplin, en skicklig musiker som redan gjort musiken till flera av sina filmer, att komponera musik till sina gamla stumfilmsklassiker inklusive "Chaplins pojke" och "Cirkus".

70-talet

1972 tilldelades Chaplin en heders-Oscar (hans andra) för det enorma inflytande hans haft på filmindustrin under detta århundrade. Året därefter fick han en Oscar för musiken till "Rampljus", tjugo år efter filmens premiär då akademins regler sade att en film måste släppas i Los Angeles för att bli nominerad. 1974 släppte han uppföljaren till sin självbiografi, med titeln "My Life in Pictures". 1975 dubbades han till Kommendör av 1 klass av Brittiska Imperieorden av Drottning Elizabeth II för sina bidrag inom underhållningsindustrin (han föreslogs bli dubbad både 1931 och 1956 men förslaget röstades ner). Den 25 december 1977 avled Chaplin 88 år gammal av naturliga orsaker i sitt hem i Schweiz. Året därefter stals hans lik av mekaniker i försök att pressa familjen på pengar, vilket misslyckades då kroppen återfanns efter tre månader och begravdes då i ett cementerat valv.

Se klippet på YouTube

Efter sin död har Chaplin inkluderats i både Empires och Entertainment Weeklys lista över de största filmstjärnorna och även American Film Institutes lista över de största filmlegenderna. Samma institut listade fyra av hans filmer bland tidernas roligaste filmer, Premiere utnämnde hans insats i "Stadens ljus" till en av de bästa skådespelarprestationerna och Luffaren till en av de bästa filmkaraktärerna.

Charlie Chaplin kommer alltid bli ihågkommen som denna stora filmskapare och skådespelare han var, hur han utvecklade komedin till den uppskattade genre den är idag och för sin paradroll Luffaren, som ser optimistiskt på en värld i kaos. En perfektionist och arbetsnarkoman som spenderade flera månader och år på sina filmer men resultat blev en legend ingen glömmer.

Filmer att se:

Guldfeber (1925)
Stadens ljus (1931)
Moderna tider (1936)
Diktatorn (1940)
Rampljus (1952)