Half Nelson 2006

I denna udda film kring tillvaron på en amerikansk skola står Ryan Gosling som huvudrollsinnehavare (som blev oscarsnominerad för sin insats) och Ryan Fleck för manuset och regin. Med mestadels handkamera fångas en lärares och en skolklass tillvaro in och vi får en inblick i en tristessfull tillvaro byggd på rutiner, men med en originell filosofisk vinkel på det hela. Den huvudsakliga handlingen i filmen som den återkommande byggklossen för utvecklandet av karaktärerna – är problematiken som frambringas när Dans elev Drey finner sin lärare drogpåverkad på skolans toalettgolv när alla andra elever har gått hem, då hennes förälder tycks antingen glömt eller struntat i att hämta upp henne. Denna vetskap som elev finner hos sin lärare skapar en originell relation dom emellan och detta blir filmens utgångspunkt följt av ett handfull sidoberättelse kring Dans drogmissbruk, hans historielektioner och idrottslektioner, och hans relation till sin före detta flickvän som ska gifta sig men som han fortfarande har komplexa känslor för. Vi får även följa med Drey hem i hennes liv med brist på värme vilket gör att hon söker gemenskap och kärlek bland kriminella kretsar… Att handlingen kretsar kring en historie och samhällskunskapslärare ger ett lyssnade tillfälle att få ta del av historiska och filosofiska tankar, vi får på ett trovärdigt vis ta del av klassens tankar kring exempelvis vad som hindra en människa från att bli fri, ”skolan” säger en elev, ”fängelsesystemet” säger en annan, var av läraren/Dan engagerat instämmer i deras resonemang, och förkunnar att vi alla hindras av ett maskineri samtidigt som vi också är en del av det – människan i relation till andra hindra oss själva från att bli fria. Och i dessa scener blir tittaren extra inkluderad med filosofiska frågeställningar kring om det är hit all denna historia vi har bakom oss har lätt till, är det historiska resultatet enbart ofrihet? Vad har vi frihet över och vad är bortom vår kontroll? Vilket också tar sig fysisk uttryck när Dan förlora kontrollen mer och mer på grund av droger. Vi är inte en produkt av ett slag, vi sätts enbart i relation gentemot andra individer, vi är inom samhällsramarna en del av ett maskineri, en är elev, en är lärare, en är missbrukare, men det hela är enbart en kontext utefter det maskineri som Dan har talat om på sin lektion – detta är filmens huvudsakliga filosofiska premiss. I sin huvudkonflikt förefaller sig filmen ganska rak men med otroligt många filosofiska undertoner skapas ett stort djup samtidigt som filmen ej avviker från sin huvudsakliga handling. En handling som i många drag vilar på personkemin mellan Dan och Drey och deras personlighetsfördjupning och utveckling i synnerhet i relation till varandra samtidigt som den i och med detta kan gå in på sin filosofiska huvudpremiss om samhällets maskineri och att sätta våra roller i andras rollers kontext på spel. Kamerateknik är medvetet ej vald att på något sätt vara ultimat vad gäller fokus, skärpa etc, utan fyller i flera scener enbart funktionen som åskådare, och missbrukar hellre inte rörelse vilket är ett vanligt förekommande ”misstag” när handkamera används i spelfilm, i stället är det ett medel som vill sjunka in helt naturligt i miljön, vilket var genomtänkt tekniskt val på grund av filmens knappa budget. Även musiken fyller en effektivt och diskret funktion med lågmält pianospel, gitarr, och basgångar. Det estetiska i miljöerna som bringa fram en stor realism innebär en trovärdighet för filmens kvaliteter och det är genom denna realism något kan byggas upp och berörande scener kan skapas (som när Drey lossas vara utelåst för att få umgås med Dan), smått komiska scener (som scenen när Dan får frågan om han är kommunist eftersom han har det kommunistiska manifestet i sin bokhylla), och som redan nämnts filosofin, filosofin verka som ett medel och i kontext med realismen på ett slående sätt. Det hela smälter oerhört fint samman, med en dialog som bringa fram ultimat personkemi och skapar intressanta situationer utan vilja att trycka på några medvetna känsloknappar och utan att vilja lägga fram någon moralkaka, med detta inte sagt att filmen ej tar oss med på en känslostark resa som får oss att tänka kring samhällslösningar, tvärtom fungera detta sättet att skapa film betydligt mer effektivt. I motsatt mot moralbudskap tar ”Half Nelson” en insiktsfull inblick om hur vardagen kan ty sig och hur verklighetsflykter baserat på det spruckna samhället kan leda fram till brukandet av droger detta följt av funderingar kring den mänskliga tillvaron snarare inom lågmäld samhällsskildring än genom någon objektivt frambringande av lösningsmodell. Anton Carlson Ursprungligen skriven Mars 2014.