“Gremlins” är filmen som smyger in julfirandet, spiller öl på duken och skrattar åt hela spektaklet. Den ser ut som en familjevänlig 80-taggare, men under ytan är det en elak satir om konsumtion, amerikansk julromantik och kaoset som uppstår när allt går fel.
Ju äldre jag blir, desto mer självklar känns den som årets julfilm. Inte trots sina märkligheter – utan tack vare dem. Här är tio detaljer som får mig att plocka fram “Gremlins” varje jul, utan att tveka.
1. Gizmo designades efter Spielbergs hund
Den allsmäktiga Steven Spielberg hade mycket att säga som exekutiv producent till filmen – och tur var väl kanske det. Det mest avgörande var Spielbergs fast beslutsamhet kring att få Gizmo att se mer sympatisk ut och särskilja denna varelse från sina demoniska släktingar som ser ganska avskyvärda ut.
I slutändan hämtades inspiration från Spielbergs egna hund – en brunspräcklig cocker spaniel. Gizmo är alltså bokstavligt talat Spielbergs lilla kelgris, fast som “Mogwai”.
2. Originalmanuset var mycket mörkare
Kanske inget som präglat filmen i sin helhet, men ack så roligt att få veta! Chris Columbus (som skrev manuset som 23-årig student) hade ursprungligen en något mörkare och skev syn på hur spektaklet skulle utspelas.
Bland annat hade han en idé där Billys mamma blev halshuggen av Gremlins-gänget och vi skulle få se hennes huvud studsa ner för en trappa.
Man ville även att samtliga gäster på en McDonalds-restaurang skulle bli lunch för monstrena i ett visuellt spektakel, där Gizmo skulle fungera som filmens huvudsakliga skurk och “alfan” i skaran som utplånar gästerna.
Även här ska Spielberg ha sansat det hela och insett att ”vi måste göra detta mer familjevänligt”. Trist – den scenen hade helt klart blivit något för historieböckerna!
3. Innan praktiska dockor testades apor i kostym
Filmens regissör Joe Dante och ansvarig för effekter Chris Walas försökte först använda apor i kostymer för att spela Gremlins i filmen. De testade en rhesusapa med en huvudprotes på sig, men enligt Joe Dante själv: ”Apan började studsa runt i klipprummet och sket ner allting. Och det blev ganska uppenbart att detta inte var sättet vi skulle göra det på.”
Efter det misslyckade försöket gick de över till dockor istället. När de testade dockorna med hjälp av “puppeteers” fungerade det mycket bättre.
Även hunden i filmen tyckte genuint att Gizmo var en levande varelse och reagerade naturligt på dockan, vilket gjorde scenerna mellan dem autentiska.
4. Kates berättelse om hur hennes pappa dog
Mitt i filmens kaos, när Billy och Kate gömmer sig från gremlins, levererar Kate en över två minuter lång monolog om varför hon hatar jul. Hon berättar att hennes pappa dog när hon var liten, då han absurt nog klätt ut sig till jultomten och fastnade i skorstenen.
Scenen ansågs vara så mörk och obehaglig att Warner Bros-cheferna krävde att den skulle klippas bort, de var osäkra på ifall publiken skulle skratta eller gråta. Regissör Joe Dante höll emot och argumenterade att scenens blandning av skräck och komedi perfekt representerade resten av filmen. Men det var först när Steven Spielberg (återigen) backade upp Dante och hans kreativa frihet, som Warner Bros gav med sig.
Inspirationen till monologen kom från en Gahan Wilson-tecknad serie i Playboy 1964, där en arbetare informerade ett chockat par: ”Vi hittade vad som täppt till er skorsten sedan förra december.” På marken ligger ett skelett i tomtedräkt. Chris Columbus såg tecknade serien och förstod att den perfekt fångade julens mörka undersida – något han ville utforska i sitt manus.
5. Praktiska effekter som slår dagens CGI
Inga datorgenererade monster här. Allt är handdockor, latex och riktig gegga – precis som det borde vara.
“Puppeteers” (personerna som hanterade dockorna) låg bokstavligt talat under golvet och blåste bl.a genom sugrör för att få monstren att andas.
Resultatet blev kreatur som känns fysiskt närvarande på ett sätt som CGI aldrig kan matcha idag. Jag är glad att vi med vetskapen av detta kan fortsätta njuta av 80-talets otroliga engagemang i att skapa effekter på riktigt.
6. Barscenen tog en vecka att filma
En av de mest omtalade scenerna från filmen är helt klart “bar-scenen” där hela skaran av Gremlins grisar och ställer till med trubbel.
Scenen tog en vecka att filma, då man lyckas få dockorna att kröka hårt, röka cigg, dansa, och spela poker. Vi får till och med se en buse blotta sig och i sin helhet är det en scen som liknar en typisk kväll efter en hård arbetsvecka. Det är svårt att undgå den satiriska tonen mot den amerikanska arbetarklassen och sånt ser vi tyvärr sparsamt av i dagens film.
Följer man med i varje detalj under denna sekvens så är det tufft att hålla sig för skratt och även förundran för arbetet som lagts ner. Det är en ren, praktisk-effekt-driven anarki där varje monster gör något unikt. Se den igen och försök fånga alla små detaljer! Se klippet nedan.
7. Frustration i produktionsteamet gav inspiration
Gizmo-dockan var extremt liten och därför väldigt känslig. Den gick sönder konstant under inspelningen, vilket såklart skapade frustration i produktionsteamet. Skådespelaren Zach Galligan (som spelar Billy) sa att: ”När Gizmo gick sönder kunde man höra det. Han skulle vrida sig och man hörde ’tjong!”’ och en fjäder flög ur hans öra.”
Detta frustrerade crewet så mycket att de skapade en lista kallad ”Horrible Things to do to Gizmo” – en lista där de listade alla hemska saker de ville göra med den irriterande dockan för att ventilera sina känslor.
En av sakerna på listan var att sätta upp honom på en darttavla och kasta pil på honom. Joe Dante tyckte idén var så rolig och passande att han faktiskt la till den scenen i filmen. Det blev alltså en verklig ventil för crewets frustration och därför är det så katartiskt att se Gizmo plågas på samma sätt som han plågat puppeteers under inspelningen.
8. Filmen är ansvarig för PG-13-klassen
Filmen var för brutal för att bli PG-klassad (film där föräldravägledning rekommenderas), men samtidigt för mild för R-klass (under 18 krävs vuxet sällskap).
För att fylla detta tomrum mellan klasserna, så lyckades man tillsammans med filmer såsom ”Indiana Jones och de fördömdas tempel” (regisserad av Spielberg samma år) skapa den nya PG-13-klassen i USA. Du tittar alltså på när filmhistoria skapades!
9. Finurliga cameos
Steven Spielberg får inte nog av Gremlins! Han var även tvungen att synas i bild några sekunder, då han under uppfinnar-konventet glider förbi på en liggcykel, där han enligt vissa källor tittar på ”Poltergeist” på en skärm monterad på cykeln.
Kompositören Jerry Goldsmith (som skrev filmens musik) dyker upp i samma scen. Han står i ett annat telefonbås vid Randall, klädd i cowboyhatt och rutig jacka.
Men det slutar inte där. Robby the Robot från ”Forbidden Planet” (1956) går runt och bankar på telefonbåset, och tidsmaskinen från ”The Time Machine” (1960) står i bakgrunden. När vi klipps tillbaka efter en närbild på Randall har maskinen försvunnit – alltså ”rest i tiden” och bara en puff av färgad rök finns kvar. Joe Dante packade in dessa referenser som en kärleksförklaring till filmhistorien. Easter egg-jakt på hög nivå.
10. Det är fortfarande den perfekta julfilmen
Medan andra julfilmer hyllar tradition och värme, river “Gremlins” ner allt: konsumism, amerikaniserad jul, ”perfekt familjeliv.” Det är en cynisk, mörk satir dold i en monsterfilm. Och den håller bättre idag än någonsin och är i min bibel därför den perfekta julfilmen!
Läs också: Vi listar de 20 bästa julfilmerna (och var de finns att streama 2025)
Läs också: 10 julfilmer att upptäcka från hela världen