Oscarsgalan 2025 närmar sig, och sexköpsdramat ”Anora” har vad som krävs för att locka en traditionell jury. Men för ovanlighetens skull är det välförtjänt.

Nyligen möttes vi av nyheten att Amazon MGM får full kreativ kontroll över James Bond som franchise. MovieZines krönikör fruktar en framtid som stavas mjölkning.

När Bethesda lanserade sitt stilbildande rollspel år 2011, kunde ingen ana att detta äventyr skulle bli ett lika stort fantasy-fenomen som ”Game of Thrones”. 14 år senare har vi fortfarande inte fått mer än en liten teaser till uppföljaren ”The Elder Scrolls VI”, men vad gör det när ”Skyrim” fortsätter hålla mig förtrollad år ut och år in?

Är vi verkligen så mätta på innehåll att vi inte ens orkar se en film utan att känna till historien i förväg? Jag har fått nog av mediokra biopics och Bob Dylan blev droppen.

Det är nästan 35 år sedan en skräckfilm vann Oscar för Bästa film. Det är på tiden att genren får ta plats i finrummet igen.

Parkour blandat med zombier, och en expansion där den ”Mad Max”-liknande buggyn stjäl showen? Dessa ingredienser gör att Techlands tio år gamla zombieapokalyps fortfarande står sig som en av de bästa verken i genren, samt ett av de roligaste co-op-spel jag har lirat.

Det blir ovanligt hård konkurrens i år, men jag tror mig kunna tippa vinnaren.

Gamla anrika HBO heter som bekant sedan ett tag tillbaka Max. MovieZines krönikör blickar tillbaka på streamingtjänstens historia och märker hur innehållet förändrats – och inte mot det positiva hållet.

MovieZines tv-redaktör Jonatan Blomberg hyllar nya serien ”Paradise” för sin vågade inledning på säsongen. Och uppmuntrar fler tv-skapare att våga chansa!

“It’s Friday once again” hör vi David Lynch nästan ropa i sin sista väderrapport från december 2022. Det var det Lynch gjorde, han upplyste oss om såväl människans väsen som vädret. En regissör som saknar motstycke har lämnat världen och gjort den än lite tommare.

Lorna Tuckers dokumentärfilm avmystifierar och breddar bilden av enstöringen Garbo. Det är kompakt och välberättat, men filmen gör intrång i ett privatliv som aldrig var menat för offentligheten, skriver Jimi Vall Peterson.

Storslagna mästerverk och djupa magplask, ett år präglat av svensk stjärnglans och gapflabb som lämnat avtryck på både hornhinnan och hjärtat. Här är vad alla pratade om under 2024.

Varje nyårsdag är det dags att bänka sig framför ”Ivanhoe”, en film vars huvudperson kan vara filmhistoriens mest passiva protagonist.

För 25 år sedan slog ”Fight Club” sig fri på filmarenan som given kultklassiker med sina oväntade twister och bitande samhällskritik. Och än idag är filmen lika slagkraftig, likväl den perfekta filmen för nyårslöftets livsstilsomvandling i hänsyn till sitt breda filosofiska budskap om självuppvaknande.

Likt många andra svenskar bänkar sig vår krönikör framför Kalle Anka och hans vänner varje julafton klockan tre. Men det är svårt att inte se bristerna med vår svenska sönderklippta version jämfört med den danska upplagan.

En bild säger mer än tusen ord, men en enda tagning där tusen saker sker utan några synbara klipp lämnar mig helt förstummad.

Idag är det fars dag. Min pappa har under min uppväxt lärt mig mycket som påverkat hur jag väljer, ser på, och förstår film. Jag förstår mer och mer varför film finns över huvud taget – och jag har fått minnen för livet.