Skönhetsideal och normer är som bekant föränderliga, men något som är högst konstant är filmen. Det är därför av största vikt att skådespelarna ser ut som de inte sett en iPhone.
Hollywoods ansikten har förändrats en hel del sedan den gyllene studioeran. I det förgångna konstruerades skarpa drag med smink och ljussättning – idag görs det istället med fillers och botox. Den så kallade iPhone Face-estetiken, med höga kindben, fylliga läppar och slät hy, har kommit att dominera filmen såväl som sociala medier.
Uttrycket iPhone Face tycks ha två betydelser, vad jag förstår, och den andra är enbart ett ansikte som ser ut att ha sett en iPhone. Oavsett ingrepp är det svårt att föreställa sig exempelvis Jacob Elordi eller Sydney Sweeney övertygande spela en roll som inte har sett en iPhone.
Läs också: Sydney Sweeney gör ny thriller – baserad på viral Reddit-tråd
80-talets steroidpumpade actionhjältar Stallone och Schwarzenegger hade hockeyfrillor och överdrivet stora biceps. På 90-talet lämnade de plats åt Bruce Willis, Keanu Reeves och Tom Cruise – små lömska män i jämförelse. Winona Ryders heroin chic känns idag passé och Jack Nicholsons ikoniska hårfäste i ”Chinatown” hade idag ersatts av en spikrak hårlinje signerad Turkish Hair-lines.
Med facelift, brotox, botox och what have you är idealen idag svåra att ta fasta på. Vad kan vi förvänta oss av skådespelare som dels behöver leva upp till skönhetsideal på grund av branschens krav, i synnerhet kvinnor, men som samtidigt behöver se tidstypiska ut i historiska filmer?
BBL åker in och ut, och unga människor måste få aneurysmer av hur snabbt de måste anpassa sig. Må vara att filter kan vara roligt att laborera med på sociala medier, även om effekterna på psyket måste vara digra. När en selfie visar en facetunad människa som man inte möts av i spegeln.
Det är ett vanskligt vatten att simma i, men jag vill ändå hävda att Florence Pughs lip fillers tar en ur dramat i ”Unga kvinnor” och ”Oppenheimer”, och Paul Mescals mullet i ”Gladiator II” är kanske trots allt vad som fick filmen att floppa hos fansen. Vi ser det överallt nu. Män med Brotox – där Zac Efron och Mickey Rourke är tydliga exempel – kan inte längre övertyga i historiska roller.
Och så har vi då iPhone Face: skådisar vars ansikten är så polerade och “filtervänliga” att de aldrig hade kunnat existera i en svartvit film.
Allt fler perioddraman lider av samma problem: skådespelarna ser för moderna ut för tidsperioden. När läpparna är för pumpade och ansiktena för släta blir det svårt att köpa historien – det spelar ingen roll hur påkostade miljöer och kostymer är om huvudrollsinnehavarna ser ut som om de klivit direkt från en Hollywoodklinik.
Detta är inte enbart ett samtida problem. Jag tror inte att matinéhunken Errol Flynns pencil-mustasch var tidstypisk för 1100-talets Sherwoodskogen. Vad han hade var dock ett naturligt utseende, om än polerat – det passar också filmens genre.
Läs också: Svenska skådespelare kan få svårare att få jobb – nej till skönhetsingrepp
Vi får leva med att filmer som utspelar sig på 1100-talet inte är korrekta in absurdum. Det finns alltid saker som historiker och andra har att säga till om, och det finns också poetisk licens att ändra på saker och ting i ett fiktivt drama. Den artificiella perfektion som fillers, botox och andra kosmetiska ingrepp försöker skapa är en förödande biprodukt av våra skönhetsideal, och det blir extremt tydligt hur skeva de är när vi ser dem svart på vitt på en 11×21 meter stor IMAX-skärm.
Senast såg vi detta i ”The Ministry of Ungentlemanly Warfare”, där den testosteronpumpade Alan Ritchson blir parodisk och Eiza González iPhone Face inte direkt ger andra världskriget-vibes. Det klaffar inte när den plastiga looken hos dem skär sig mot den annars genomtänkta tidsandan.
När skönhetsideal och sociala medier påverkar oss, blir resultatet att vi får en märklig visuell krock i filmer som ska föreställa historiska. Och i takt med att perioddraman blir fler – och budgetarna större – blir detta en detalj som är omöjlig att ignorera.
Låt oss allesammans peka och utbrista “Kejsaren är naken” så att vi vaknar upp ur den här dvalan där artificiella utseenden är norm och gå tillbaka till naturliga och tidlösa utseenden.
Daniel Bradshaw
Läs också: Krönika: TikTok är filmens största fiende
Läs också: Krönika: Året är 2025 och jag köper fortfarande fysisk media