Krönika: TikTok är filmens största fiende

Nöjer vi oss med att titta på korta reels, eller finns det fortfarande ett intresse av att gå och se en fyra timmar lång film?

Publicerad:

Jag snubblade över något iögonfallande på TikTok häromdagen.

Min flickvän visade mig mikro-dramat “Money, Guns and a Merry Christmas”. Filmen handlar om Damian, VD för världens största vapenföretag, som misstas för en fattig försäljare varpå han inleder ett kontraktsäktenskap med Iris. Under en middag vänder han spelet till sin fördel, bevisar sin makt – och finner kärleken.

Filmen bygger på en noga utstuderad formula, allt vanligare och omåttligt populär. I en tid där vi dränks av innehåll behöver vi inte ens dumscrolla innan vi hunnit tröttna på vad vi kollar på. Då träder mikrodramat fram. Giganten Netflix har till och med en funktion som gör att man kan snabba upp uppspelningen till 1,5x.

Har vi blivit så uttråkade att vi inte ens orkar se på en film i normal hastighet längre?

TikTok har under flera år tagit världen med storm och har på senare tid varit föremål för debatt. Appen är främst känd för sina absurda algoritmer och korta filmklipp, men har också blivit kontroversiell, bland annat på grund av sin inverkan på användarnas mentala hälsa och integritet.

Idag finns ett överväldigande utbud av innehåll, och det kan vara svårt att veta vad man ska stanna upp och titta på. Men ett amerikanskt bolag, ReelShort (lägg namnet på minnet) har ett koncept som kan komma att eliminera långfilmen as we know it.

TikTok är känt för sina korta klipp, men nu finns en växande trend där längre historier delas upp i kortare segment. ReelShort är en app som erbjuder så kallade mikrodraman – filmer som är lika långa som en långfilm men uppdelade i 90 sekunder långa snuttar. Och allt är vertikalt.

Filmerna ser ofta ut som “Money, Guns and a Merry Christmas”. Ofta handlar det om triangeldraman, kontorsromantik eller kontraktsäktenskap. Dessa filmer är megasuccéer och klättrar på Apples gratisapp-listor. ReelShorts innehåll är inspirerat av en trend i Kina, där korta videor blivit enormt populära.

Mikrodraman erbjuder en ny form av underhållning, där kortformatets snabbhet kombineras med enkla, lättsmälta berättelser. Tittarna får en engagerande upplevelse i ett format anpassat för mobila enheter.

Vad är problemet med detta? Är jag bara en Siewert Öholm-liknande tjómme som är emot utveckling? Nej. Jag är inte emot utveckling per se, men när det gäller mikrodraman ställer jag mig högst skeptisk.

I en intervju med Time i november förra året lät Joey Jia, grundare av ReelShort, väldigt hoppfull inför mikro-dramats framfart. Han menar att man lägger allt krut på själva formatet och berättelsen, men vilka skådisarna är spelar ingen större roll. Tanken är att göra innehåll som alla kan begripa.

Kontentan? Det finns inget utrymme för tolkning – vi ska inte behöva tänka alls själva. Om något skulle vara otydligt, oroa er inte, säkert som amen i kyrkan kommer en voice over i detalj förklara vad du själv missat. Det låter kanske smidigt, men jag är skeptisk till vad en sådan plattform i längden kan fylla våra hjärnor med.

Jag har problem med Robert Eggers ”Nosferatu” eftersom jag redan anser att den är överdrivet expositionstung. Men jämfört med filmerna på ReelShort kan jag till och med ha en viss aktning för Eggers.

Vad är syftet med att bara lapa i sig reel efter reel, utan någon som helst nytänkande eller originell berättelse?

Å ena sidan seglar ”Brutalisten” nu upp på biograferna – ett nästan fyra timmar långt epos med mellanakt. Å andra sidan ser det ut som att företag som ReelShort är på väg att förinta filmen som vi känner till den med sin tidsenliga affärsmodell.

Nöjer vi oss med att titta på reels eller finns det fortfarande ett intresse av att stryka skjortan och gå och se en fyra timmar lång film? Jag vet inte vart jag tar vägen om långfilmen hittar sin nya bostad på apparna.

Nyligen avlidna David Lynch hade detta att säga om mobilen som arena för film:

“If you’re playing the movie on a telephone, you will never in a trillion years experience the film. You’ll think you have experienced it, but you’ll be cheated. It’s such a sadness that you think you’ve seen a film on your f**ing telephone.”

Gud bevara mig väl – vad skulle han säga om detta?

Daniel Bradshaw

Läs mera