Det finns filmer vilkas innehåll överskuggar sättet på vilket det nämnda innehållet presenteras. Med detta menar jag att det händer att man som åskådare absorberas av den skildrade intrigen, och av de människoöden som ingår i denna, till den grad att man aldrig kommer sig för att reflektera över presentationssättets olika aspekter och kvalitéer. ”Flamman & Citronen” är just en sådan film.