En rak höger in i känslornas solar plexus. Eastwood orkestrerar skickligt den gripande historien och skådespelarnas kvalitetsspel lyfter den bortom melodramens gälla brösttoner.

Kanske hade du också fördomar mot: 1) moderna filmatiseringar av böcker (här John Le Carré) 2) moderna Afrikafilmer med samvete (tänk ”In My country”) 3) modern matchmaking mellan thriller och romantik.

Varken action, spänning eller rakbladsvassa rolltolkningar saknas i Nolans matiga filmatisering av ”The Dark Knight”. I allt väsentligt är filmen mindre seg och häftigare än antiseptiska uppkomsthistorien ”Batman Begins”.

Den dramatiska historien om Harvey Milk är som gjord för filmduken. Regissörcowboyen van Sant lämnar den experimentella prärien och levererar en film med inlevelse och hjärta.

Den amerikanska remaken av Funny Games är trogen sin förlaga och gör publiken delaktig i sitt sjukt sadistiska spel. Det kompromisslöst, välspelat och  rejält utmattande för psyket.

Gestaltningen hade förvisso tjänat på ett minskat omfång i karaktärer skeenden. Men filmens foto musik och Wajdas vansinnigt starka slutakt gör ”Katyn” till mer än en terapeutisk historielektion.

Schhh! Hörde ni? Det var ljudet av hoppet, om att film-Sverige snart kunde bli känt för något annat än svartvita 50-talsdramer signerade Bergman, som slocknade.

Jaså, ni trodde att ni var säkra från efterdyningarna från de gångna årens våg av asiatisk skräck? Det blir allt bakläxa. De glåmiga, hämndlystna asiatiska kvinnorna må lura i skuggan men låter sig inte förpassas till den riktigt än. Med ”Shutter” har Hollywood låtit den oprövade japanen Masayuki Ochiai rodda sin första amerikanska film som är en remake på en thailändsk rysare från 2004.

De sommarlovskåta teens som kör till en ensligt belägen stuga över sommaren med skolans hetaste oskuld Mandy Lane blir slaktade på rad i en småambitiös slasher. Skildringen av tonåringarnas samspel och dialog är lyckat autentisk men den konstlade blandningen av olika berättarelement gör filmen en björntjänst – när kåtfrustrationen eskalerar till blodbad ligger slapsticken nära.  Vill du överleva som tonåring i en amerikansk skräckis ska du hålla de nedre regionerna i schack – det vet alla som kan sina slashers.

Inspirerad av Frank Millers grafiska roman med samma namn blåser Zack Snyder (”Dawn of the Dead”) nytt liv i den 2487 år gamla historien om slaget vid Thermopylae.

Alla i Washington är idioter, konstaterar bröderna Coens försök till politisk satir – som snarare spårar ut i en (otillräckligt) skruvad och (distraherande) våldsam, och definitivt medioker stjärnparad.