Lina Jokelainen

Harrison Ford och ensemble förmår inte att övertyga i detta myller av människoöden och kulturer som har illegal invandring som gemensam nämnare.

Den romantiska komedin har en helt egen seglivad subgenre – den om den känslomässigt handikappade mannen som är en riktig player, ligger rundor och inte tror på kärleken. Tills han träffar den rätta kvinnan förstås. Just en sådan är ”Flickvänner från förr” och efter att ha suttit av dessa 100 minuter önskar jag att någon hade modet att skriva på ett Do Not Resuscitate-dokument, så att denna subgenre kunde dö ut med den lilla skärva av värdighet den möjligtvis har kvar.

Tillsammans med denna stop motion-animation utgör regissören Henry Selick ett kärt återseende i Hollywoods animationslandskap. Coraline är en egensinnig huvudkaraktär som tillsammans med en fantasifull och inspirerande animering och en stor dos svärta, kommer att förföra stora som små hjärtan.

I Alex Proyas (”Dark City”, ”I, Robot”) senaste sci fi-action-thriller ”Knowing”, spelar Cage astrofysikern John Koestler. Och ser man på; han är inte alls så pjåkig. Att få bevittna detta är första anledningen till att ”Knowing” är värd biljettpengarna.

Det är både plågsamt och tröttsamt att ta sig igenom till andra sidan av dessa dryga två timmar av Che Guevaras sällskap, men det är också en stor del av poängen. Steven Soderberghs dubbelföreställning om Che är mer den typen av film som fängslar efteråt, än den som underhåller i stunden.

”Quarantine” är en hyfsat välgjord, men totalt onödig och tröttsam remake av den hyllade spanska skräckfilmen ”Rec”. Lägg dina surt förvärvade pengar på en DVD-kopia av originalet istället.

”Lakeview Terrace” är en film som man så gärna vill gilla, eftersom att den går lite på tvärs tematiskt. Samuel L. Jackson spelar den svarte mannen Abel Turner, som upplever att ordningen i Lakeview Terrace där han residerar plötsligt rubbas, när det unga paret som flyttat in mittemot visar sig vara en vit man och en svart kvinna. Omvänd rasism och blandäktenskap står alltså på menyn. Trots det intressanta ämnesvalet dras denna dramathriller med en del problem.

Terapeuten Claire Summers (Oscarsnominerade Anne Hathaway) kämpar under underliga omständigheter med att få sina patienter att börja bearbeta den fruktansvärda flygolycka de överlevt. En medsvepande thriller av regissören Rodrigo García, som förmodligen gjort sin bästa film hittills.

Om ”Blindness” är tänkt, vilket jag delvis tror att den är, som en allegori över hur blind mänskligheten är inför sig själv och sin omgivning, skjuter den tyvärr sitt budskap i sank. Istället kastar den tittaren abrupt in i känslomässigt väldigt påfrestande scener vilket underminerar filmens trovärdighet.

Ser man till själva berättelsen så borde ”Hopplös och hatad av alla” kunna göra bättre ifrån sig än vad som är fallet. Filmen har ett klart godkänt underlag för en schysst ”boy meets girl med förvecklingar” romkom, men detta skiner inte igenom i slutprodukten.

”Wild Child” kan inte skryta med något man inte sett ett antal gånger förut, men med ett välskrivet manuskript, en nästan genomgående duktig ensemble och ett magasinglossigt skal, radar man utan tvekan upp många tonårstjejers hjärtan likt bowlingkäglor och slår en strike.

”American Beauty”-regissören Sam Mendes nagelfar än en gång det som gror bakom fasaden som är den amerikanska (mar)drömmen. ”Revolutionary Road” återförenar Kate Winslet och Leonardo DiCaprio och det sprakar om båda, trots att romantiken inte har huvudrollen denna gång.

Behöver vi verkligen en till historia om en lönnmördare som plötsligt utvecklar ett samvete eftersom hans gärningar hunnit ikapp honom? Nej, inte direkt, men ”Bangkok Dangerous” är hyggligt spännande trots en del pinsamheter och en träig Nicolas Cage.

I stil med ”Supersugen” har Seth Rogen skrivit manus till ytterligare en high school-komedi. Vore det inte för dess oförmåga att ta plats och vara målmedveten skulle ”Drillbit Taylor” kunna vara en rätt rolig affär; idén är inte så tokig alls, men tyvärr blir det här ganska själlöst. RECENSION Om man heter Judd Apatow, titulerar sig producent, regissör och what not och spottar ur sig filmer till höger och vänster i 180, så är det sannolikt att det snart dyker upp en halvmesyr. Och mina damer och herrar, här är den.

En familjekomedi om mannens bästa vän som förvandlas till en flygande superhjälte. Hunden må vara blixtsnabb, men filmen har varken fart eller spänning och kommer förmodligen inte att tilltala några familjemedlemmar särskilt mycket.