Man ska vara försiktig med att gå in i en film med fördomar. Samtidigt finns det projekt där ribban ligger så lågt att man i komatillstånd skulle hoppa över den.
”Melania” är ett sådant.
Ett “intimt porträtt” av en av världens mest bevakade politiska figurer låter på papperet hyfsat lovande. Resultatet blir dock förvånansvärt intetsägande och undermåligt. Även när man alltså inte trodde sig få något bättre. ”Melania” är inte usel på det där roliga haveristiska sättet där man åtminstone får något att skratta åt. Den är bara usel. Ni vet så där när all luft går ur en film redan i första akten och resten sedan får kippa efter andan.
Det är lätt att raljera sig igenom en recension av en film som man verkligen inte gillar. Men jag kommer försöka göra även annat. Jag måste ändå säga att jag nästan ångrar min iver att få se den. Det kändes som en kul grej före men visade sig sedan vara ungefär lika frustrerande som att pilla på en omogen finne. Man vet att inget kommer att komma ur den, men fortsätter ändå i hopp om att någon form av tillfredsställelse ska följa.
Man hade kunnat göra ett porträtt om en kvinna som är gift med världens mäktigaste imbecill. Melania har erfarenheten och hon har i åratal stått i offentlighetens centrum utan att någonsin riktigt bli begriplig i den. Hon har länge framstått som en paradox i designerklackar – hyperexponerad i Maga-manin, ständigt fotograferad, men undanglidande och aldrig närvarande på riktigt.
Det vi i stället får är ett självförhärligande där allt som kunde ha blivit intressant har polerats bort. ”Melania” är ett skrytbygge som hon själv producerar, medan Amazon står för notan.
Riktigt jäkla tråkig
Filmen följer alltså Melania Trump under veckorna före hennes make Donald Trumps installation som president 2025. Den skildrar hennes förberedelser inför rollen som USA:s första dam en andra gång. Vi får följa med på möten, planering av ceremonier och livet bakom kulisserna kring maktövertagandet i Vita huset.
”Melania” är en film som påstår sig vilja visa oss personen bakom myten. Som dokumentär sett, är den dock närmast kriminellt feg. Den tassar runt allt som kunde ha gjort innehållet minsta engagerande, som klassresor, performativ kvinnlighet och äktenskapet som offentlig institution. I stället för att undersöka något av detta står filmen på behörigt avstånd och beundrar sin egen inramning. Den frågar ingenting. Utmanar ännu mindre. Riskerar allra minst.
Filmen saknar helt ett eget resonemang och skvalpar till synes runt i ett intellektuellt vakuum. Ett tomrum där tankeverksamhet och empati konstant överskattas, medan två grandiosa självbilder ges ytterligare näring.
Det mest förödande för oss tittare är hur tråkig filmen är. Inte stillsam – bara riktigt jäkla tråkig. ”Melania” genomsyras av den sortens tristess som uppstår när det antyds att något av värde ska poppa ur (minns metaforen med finnklämmandet) – men aldrig, inte ens efter nästan två timmar, gör det.
Melania Trump är dålig på att spela sig själv
Under mitt håglösa betraktande av färg som torkar blir det efter ett tag smärtsamt påtagligt hur dålig Melania Trump är på att spela sig själv. Varje replik är en floskel, varje ansiktsuttryck inövat. Inte ens när hon paraderar runt i sin påstått lugnande oas Mar-a-Lago gör hon det naturligt. Ansiktet är stelt, men hennes flackande blick avslöjar den potentiellt enda tanken hon ger syre till: ”titta inte in i kameran, titta inte in i kameran”.
Filmen är uppbyggd som ett självporträtt, ett försök till självmytologisering. Men den förblir märkligt kall och tom. Melania som person framstår som helt frånkopplad. Inte reserverad, utan avstängd. Inte elegant distanserad, utan bara frånvarande. Filmen placerar henne i centrum, tänder sitt mest smickrande ljus – och misslyckas ändå med att framkalla minsta spår av personlighet. Till och med när hon med sorg (tror jag) pratar om sin bortgångne mor känns hennes känslor genuina.
Här uppstår filmens kanske mest oavsiktligt ironiska poäng. Filmen vill övertyga oss om huvudpersonens betydelse, men också medmänskliga värme. Samtidigt som den främst avslöjar hur hårt den jobbar med det för att ändå misslyckas helt. Genom påhittad dramaturgi, konstiga låtval (ja, YMCA bland annat) och återkommande symboliska bilder ska vi luras att tro att den här kejsaren har kläder. Spoiler alert: människan är näck.
En fullständigt onödig dokumentär
Visuellt är filmen förstås inte ful. Den är tvärtom väldigt mån om att vara smakfull på det där opersonliga sättet som människor med mycket pengar ofta förväxlar med stil. Ljussättningen är smickrande, miljöerna glänser och varje skrymsle verkar ha putsats för att reflektera prestige.
Kameran glider långsamt genom blanka interiörer och dröjer vid dyra accessoarer. Men foto kan inte bära en film som saknar all substans. Till slut blir ytan bara ännu ett sätt att distrahera från det ekande tomrummet därunder.
De onaturligt stiliserade kameraåkningarna varvas med fler närbilder på Melanias pumps än någon rimligen efterfrågat. Fullständigt malplacerade Super 8-sekvenser klipps en bit in i filmen som i ett försök att antyda konstnärlighet som ingen köper.
För det som tveksamt ska kallas regi, men egentligen handlar om att kurera en fasad, står Brett Ratner. En gång upphöjd i Hollywood, i dag mest ihågkommen för sin långa exil efter anklagelser om sexuella trakasserier. Här gör han nu alltså en comeback ingen bett om.
En dokumentär behöver inte vara briljant, men den bör åtminstone kunna motivera sin egen existens. Parodin ”Melania” misslyckas kapitalt även med det. Den glider igenom sina 100 minuter utan både skärpa och minsta spår av nyfikenhet. Filmen saknar helt ett eget resonemang och skvalpar runt i ett intellektuellt vakuum.
Om jag skulle försöka formulera filmens nytta för mänskligheten så påminner den mest om flatlusens. Inte direkt dödlig, men fullständigt onödig. Framför allt lämnar den efter sig ett ihållande obehag i form av kli och irritation, som tyvärr ingen vaxning i världen kan råda bot på.
Filmen måste få ett betyg och får därför en etta – mer alltså av plikt än övertygelse. Den nätta siffran kan Melanias hår få ta åt sig en del av äran för. Det sitter trots allt kvar på hennes huvud genom hela filmen, vilket är mer konsekvent än något annat den här produktionen lyckas åstadkomma.
Snabbfakta: ”Melania”
Regi: Brett Ratner
Medverkande: Melania Trump, Donald Trump, Hervé Pierre, Adam Lippes
Genre: Dokumentär
Speltid: 1 timme 44 minuter
Streamar på: Prime Video
Betyg: 1/5
