Det tar inte lång tid in i ”Toy Story 5” innan tankarna rusar till de tidigare äventyren i den 31 år gamla sagan. Det kan mycket väl vara den mest existentiella amerikanska filmserien som finns, men sällan ur perspektivet hos barnen som faktiskt leker med leksakerna. Det är snarare leksakernas osannolika existens och deras barnberoende världsbild som tagit fokus.
”Toy Story 5” skiftar det fokuset och ber oss äntligen att även investera i barnets behov. Bonnie, som tog över efter Andy i den tredje filmen, kämpar med ensamhet, grupptryck och frågan om hon fortfarande kan vara sig själv i en allt mer digital värld. ”Toy Story 4” introducerade det skiftet med Bonnies första dag på skolan, men det är femte filmen som verkligen bygger sin grund kring hur barn upplever den moderna världen.
Blotta existensen av en femte (och en fjärde) film har varit ett kontroversiellt ämne för fans, men det här är helt nytt territorium för ”Toy Story”. Det känns som ett tema Pixar behövde utforska, och det är kanske det bästa man kan säga om en filmserie som har pågått så länge.
Andrew Stanton är utan tvekan den mest konsekventa rösten bakom ”Toy Story”. Han är den enda som varit med och skrivit samtliga filmer, men det är först nu han faktiskt regisserar ett av leksakernas äventyr. Pixar-kunniga känner igen Stanton som regissören bakom ”Hitta Nemo” och ”Wall-E”, och ”Toy Story 5” kretsar kring flera av samma teman: föräldrars (eller leksakers) roll i barns uppväxt och teknologi som riskerar att ersätta mänsklig kontakt.
Jessie tar över huvudrollen
Lite anpassning krävs från hängivna fans. För första gången cirkulerar inte handlingen kring Woody, som får nöja sig med en biroll, utan det är Jessies berättelse. Den joddlande cowgirlen har inte haft mycket att göra sedan introduktionen i andra filmen, trots att hon är en av få karaktärer i serien med en djupare bakgrund. Men nu får hon chansen att leda gruppen och konfrontera det förflutna som har drivit henne.
Det är en fräsch och välkommen förändring, men det är en anpassning. Filmen kanske riskerar ibland att kännas lite som ett sidoäventyr, trots att händelserna är minst lika viktiga. Jessie hjälper till att knyta berättelsen närmare Bonnie, något som Woody inte kan göra.
Tyvärr är de nya karaktärerna i överlag inte lika minnesvärda den här gången. ”Toy Story 4” kunde sluta introducera starka tillägg som Forky, Duke Caboom, Bunny & Ducky, Gabby Gabby… listan är lång. I ”Toy Story 5” är det nästan enbart Smarty Pants som står ut, en träna-på-toaletten-enhet med en enastående Conan O’Brien som röst i engelska versionen.
Det är leksaker mot teknologi
I Bonnies sovrum, och i nästan alla barns sovrum, introduceras en ny fiende: den fruktade skärmen. LilyPad, som i engelska versionen röstas av Greta Lee (”Past Lives”), är en surfplatta som syftar till att hjälpa barn utvecklas. Som förväntat blir Bonnie helt besatt av plattan, och leksakerna börjar undra:
Vilket syfte har leksaker i en värld där barn föredrar att stirra på skärmar? Det är en relevant fråga som ”Toy Story 5” tacklar, och manuset navigerar det skickligt.
Skärmar är förstås användbara, även för barn, men obevakad tillgång tvingar dem att hantera saker de ännu inte är redo för. Jessie hävdar att Bonnie kommer gå miste om sin barndom – riktiga minnen formas ju ändå i verkligheten.
Men filmens smartaste drag som etableras tidigt är att även leksaker har sina begränsningar. Bonnie behöver kanske inte bara Jessie, Buzz och Forky – hon behöver också få kontakt med andra barn. Som sagt är det något ”Toy Story” aldrig riktigt har uppmärksammat förut.
Lättare på fötterna än föregångaren
Det låter som tunga grejer igen, men filmen känns ändå lättare på fötterna. Det känslomässiga djupet finns fortfarande, men handlingen rör sig med ett mer uppåtgående tempo, i stil med seriens ursprung.
Allt rusar framåt till en fullkomligt gripande final som återigen bevisar varför ”Toy Story” är så speciell. Samtliga filmer respekterar barnen i publiken och ser samtidigt till att föräldrarna har en minst lika underhållande tid. Det är smart, det är roligt och det är ytterst relevant.
I överlag är det inte en av de starkaste äventyren, men den ribban är omöjligt hög. Vilken annan filmserie som helst skulle bara kunna drömma om att ha ”Toy Story 5” på botten. Det är det bästa Pixar har gjort det här årtiondet och överlägset årets bästa animerade film. Redan nu börjar jag tvivla om betyget är för lågt.
Med tanke på hur sällan filmerna släpps känns det som att varje generation får sin egen ”Toy Story”, och dagens barn hade inte kunnat få en mer passande än den här.
Snabbfakta om ”Toy Story 5”
- Regi: Andrew Stanton
- Engelska röster: Tom Hanks, Tim Allen, Joan Cusack, Greta Lee, Conan O’Brien
- Svenska röster: Fredrik Dolk, Jan Mybrand, Anna Book, Maja Rung
- Genre: Animerat/komedi/familjefilm
- Speltid: 102 minuter
- Åldersgräns: Barntillåten
- Biopremiär: 17 juni 2026
- MovieZines betyg: 4 av 5
