I takt med att Tyskland rustar upp inför andra världskriget börjar affärsmannen och den judiska församlingsmedlemmen Abraham Stiller (Ville Virtanen) ifrågasätta Finlands delvisa samarbete med landet i söder. Det uppkommer tecken på att vissa judiska flyktingar riskerar att deporteras till förintelseläger. Stillers familj invandrade redan 1867 och är sedan ett decennium tillbaka finsk medborgare vilket hindrar honom från att utlämnas, men det innebär inte att han förblir säker för all framtid.
Vi möter honom för första gången när han lyckas avbryta en utlämning av judiska flyktingar till Tyskland. Tillsammans med andra högt uppsatta män i landet erbjuder han istället familjerna arbete och möjligheten att stanna i Finland.
Det dröjer dock inte länge förrän en hårdför, antisemitisk statspolis-tjänsteman (Stapo) ger sig ut på en personlig vendetta gentemot Stiller som hämnd för att han hjälpt flyktingarna. Han menar också på att alla judar i Finland borde utlämnas och arbetar aktivt för att det skall ske.
Klassiskt andra världskriget-drama med fokus på den lilla människan
Filmen baseras på verkliga händelser och regeringens beredning av utlämningarna ska ha skett under tystnad, men socialminister K-A Fagerholm sägs ha ställt sig på Stillers sida i frågan och hotat med att avgå om utlämningarna blev verklighet. Detta till trots deporterades åtta judar till Auschwitz, varav bara en sedermera överlevde.
”Aldrig ensam” är ett klassiskt andra världskriget-drama med fokus på den lilla människan. Vid sidan om Stiller får vi också följa hans anställda Janka Kollman (Naemi Latzer) och hennes man (Rony Herman) som tidigt ställs inför det växande judehatet.
Fokuset ligger på Stiller, och kameran följer honom gärna tätt inpå på ett sätt som skapar intimitet och välvilja gentemot karaktären. Dramat är välspelat och i tradition med genren är känslorna alltid är nära till hands. Rädslan inför ett plötsligt slag, en pistolmynning mot tinningen eller ett infall av hat som ska leda till avrättning är ständigt närvarande.
Lagom känslosamt, lagom hemskt
Likväl i kontrast till filmer som ”Schindler’s List” eller ”The Zone of Interest” där våldet, även om det inte alltid syns i bild, sätter sig i kroppen, tycks ”Aldrig ensam” förvånansvärt mild. Och även om Abraham Stillers berättelse självklart är värdig att skildra, saknas ett visst mått originalitet för att filmen ska sälla sig till ovanstående mästerverk.
Inramningen med journalisten som på 1970-talet intervjuar Abraham om händelserna tillför heller ingenting väsentligt till berättelsen, utan ruckar snarare på tempot och sinnesstämningen. Den hade hellre kunnat stå åt sidan för djupare personporträtt av de människor historien faktiskt berör.
Men det är ett klassiskt drama: lagom känslosamt för att ögonen ska tåras, lagom hemskt för att påminnas om att varje enskild människas beslut kan göra skillnad och lagom djupgående för att behålla spänningen. Ljussättningen är också magisk och nog går det inte att undgå att reflektera över syftet med gränser: mellan nationer och mellan människor. Och hur mycket blodsspillan de orsakat och kommer fortsätta att orsaka.
