Filmen kastar oss in i en värld av svett, smärta och segerns sötma, men handlar också om vänskap, stolthet och överlevnad.
Detta är en verklighetsbaserad historia om den bortglömde, store teddybjörnen Mark Kerr, en pionjär inom Ultimate Fighting Championships. Ni vet den där kontroversiella sporten som går ut på att banka sönder sin motståndare. Kanske är det inte riktigt så enkelt, men många slag blir det och mycket blod sprutar, innan en vinnare kan koras. Vi får följa Mark under några avgörande år i karriären och se hans stormiga resa genom framgångar, drogberoende och personliga motgångar.
Mark har aldrig förlorat en match och kan knappt ens förstå begreppet förlust. Men så får han plötsligt en ordentlig smäll och tvingas ompröva sin inställning. Detta är en historia om att lära sig hantera nederlagen som livet bjuder på, och om konsten att resa sig igen. Den bär ett engagerande och empatiskt budskap: bråka inte och ge för 17 inte upp.
Dwayne Johnson och Emily Blunt storspelar
Dwayne Johnson gör en stark och minnesvärd gestaltning som Mark. Hans enorma fysiska gestalt, balanseras av en inre sårbarhet som berör. Han har en mild och relativt monoton stillhet i sitt uttryck, som paradoxalt nog talar högre än dramatiska gester skulle gjort. Han har aldrig varit så här bra och jag hoppas verkligen att han får göra mer dramatiska roller framöver.
Emily Blunt spelar Marks flickvän Dawn. Hennes syrliga energi skapar en friktion i dramat som driver berättelsen framåt. Dawn är en på ytan fruktansvärt jobbig och irriterande person, vars gapiga gränslöshet tvingar Mark in i konstanta känslomässiga konfrontationer. Hon är en käpp i hans hjul och försvårar både nykterhet och uppladdning inför viktiga matcher. Samtidigt är hon hans ankare, och tittar man noga, kan man bakom alla provokationer skönja en skör och kärlekstörstande ung kvinna.
Hur övertygande Johnson och Blunt än är i sin toxiska dynamik, hade jag gärna sett att andra relationer fått mer utrymme — framför allt vänskapen mellan Mark Kerr och Mark Coleman. Deras relation är en av filmens mest intressanta trådar, men trängs undan av den stökiga romansen som suger upp nästan allt syre.
Effektivt bild- och ljudspråk
Den handhållna kameran följer händelserna och karaktärerna med ett kritiskt engagemang. I scener utanför ringen är tagningarna ofta långa och långsamma; de bjuder in oss i berättelsen och ger utrymme för kontemplation. I fighterna består bildspråket istället av snabba klipp och fler vinklar, vilket ger filmen energi och en rejäl dos adrenalin.
Musiken fungerar här som en effektiv känslomässig katalysator, som formar hur publiken upplever scenerna. I intensiva och olycksbådande ögonblick hörs distade basgångar och psykedelisk jazz med dissonanta bleck, yviga sax-toner och skavande piano. Detta skapar en drömlik, desorienterande känsla som effektivt skildrar Marks inre kaos, hans drogberoende och längtan efter läkning.
I andra scener används peppiga gamla klassiker, vilket ger både huvudpersonen och publiken tid och rum för eftertanke.
Brutalt våld och ojämnt tempo
Svettiga ansikten blir slagna i en aldrig sinande ström och det är ibland plågsamt att titta på. Jag är inte överdrivet kräsmagad vad gäller blod och slagsmål, men ibland är bilderna så dokumentära att jag måste vända bort blicken.
Flera fighting-scener saknar den psykologiska upptrappningen som hade gjort varje smäll mer betydelsefull och gett brutaliteten tydligare konsekvenser. Filmens ojämna tempo och stundtals ryckiga rytm undergräver dessutom dess emotionella genomslag. Repetitiva tränings-montage och match-sekvenser hopar sig och dämpar laddningen som varje enskild konfrontation borde bära.
”The Smashing Machine” är trots brister och att vi faktiskt sett liknande filmer om fallna idrottshjältar, en kraftfull och ofta gripande skildring av stenhård mjukis-fighter. Fullständigt lysande prestationer av Dwayne Johnson och Emily Blunt lyfter detta fina och slagkraftiga drama ännu lite högre.
Snabbfakta: The Smashing Machine
Regi: Benny Safdie
I rollerna: Dwayne Johnson, Emily Blunt, Ryan Bader, Bas Rutten
Genre: Drama/Biopic/Sport
Speltid: 123 minuter
Biopremiär: 28 november 2025
Visas på: Bio
MovieZines betyg: 3/5