”Där solen alltid skiner” är ett bländande porträtt av familjerelationer, tomhet och välpolerad olycka.
Jag trodde att jag skulle få flabba åt solbrända exilsvenskar med kriser och kritvita tandrader. Men istället för en palmprydd ”Solsidan på Mallis” fick jag en mer lågmäld och känslomässigt nyanserad berättelse om självbedrägeri, livsval och det ständiga sökandet efter mening. Och ingen är nöjdare än jag.
”Där solen alltid skiner” är Sky Showtimes senaste originalserie, regisserad av Felix Herngren. Likt hans tidigare alster, tar även detta tempen på det rätt typiska svenska syndromet ”mycket vill ha mer”. Det blir träffsäkert underhållande, bitvis rätt jobbigt men också tröstande för många av oss, då lycka uppenbart inte kan köpas med pengar.
Vi får följa det ohemult förmögna paret Tom och Petra Kraft, som sålt sin framgångsrika ICA Maxi-butik i Sverige och flyttat med sina två barn till Mallorca. Där ska de leva ett liv i lyx och harmoni, något som dock visar sig vara lättare sagt än gjort. När Toms lillebror Timmy med frun Maja och dottern Linn, senare också själva gör flytten, följer en hel del gammalt bagage med, som stör den redan ansträngda lyckan.
Herngren låter den soliga idyllen sakta spricka
Familjen Kraft lever i en drömvärld och verkar verkligen ha allt. Men Tom vill ha mer. Mycket mer. Ytterligare en svindyr villa till exempel. Men allt kan inte köpas för pengar, och när den insikten inte vill trilla in, blir det väldigt jobbigt. Herngren låter den soliga idyllen sakta spricka, och lämnar bland skärvorna kvar Tom, en spillra av den lyckade mångmiljonären han en gång försökte framhäva sig som.
Det vi får se här är väldigt mycket Toms resa mot en sorts tveksam upplysning, och vilka konsekvenserna blir för alla andra. Han spiralar rätt ordentligt i sökandet efter den där meningen som pengar inte kan köpa, och som hela tiden tycks smita ifrån honom. Och hur mycket han än springer (och han springer mycket) så får han inte fatt den. Det gör ont att se, även om jag inte kan låta bli att fnittra åt eländet.
Vid sidan av välfärdsstress och personlig otillfredsställelse bygger den centrala dramatiken i ”Där solen alltid skiner” på den dysfunktionella relationen mellan bröderna Tom och Timmy. Avundsjuka, syrlig bitterhet och misstänksamhet sipprar fram i varje blick och i varje skämtsamt stick. Serien fångar med imponerande precision den där obekväma balansen mellan kärlek och förakt i förhållanden som skaver. Hur man kan längta efter närhet, men samtidigt inte stå ut med den andres existens.
Båda bröderna är fast i gamla roller, och deras livslånga längtan efter bekräftelse får i solen ny näring. En stillsam men skoningslös dragkamp mellan ansvar och svartsjuka tar vid, och det är i dessa, egentligen rätt vardagliga spänningar, serien blir som mest drabbande. Nästan alla med ett syskon kommer att känna igen den där kombinationen av konkurrens, lojalitet och latent skuld.
Seriens största styrka är skådespeleriet
Seriens största styrka är skådespeleriet. Per Lasson är lysande som den på många sätt gravt osympatiske storebrodern Tom. Han lyckas gestalta den passivt aggressiva bitterheten med små, nästan omärkliga nyanser. Vi får en fördröjd replik här, en spänd käke där – och sedan plötsligt ett brett leende som på en sekund slår över i kyla. Tom är en man som bär sitt självförakt som en sköld. Han vill någonstans väl, men trampar ständigt fel, ledd av sitt ego som enda kompass.
Även Lisa Linnertorp som Toms fru imponerar stort. Hon är för mig mest känd som regissören bakom den briljanta serien ”Threesome”, men gör här en strålande insats som Petra. Hon kämpar med parets polerade yta, även om hon mest längtar ner under den. Bokstavligt talat, ty dykning är hennes verkliga passion. Linnertorps bistra uppsyn döljer Petras suktande efter sammanhang och närhet, och i samspelet med Lassons egocentriska famlande efter något mer och annat, uppstår en högst igenkännlig nerv.
Erik ”Jerka” Johansson är utmärkt som lillebror Timmy, den evige underdogen som pendlar mellan självömkan och en uppriktig vilja att bli accepterad. Johansson gör sin karaktär med en rörande öppenhet som gör att man både vill krama om och skaka honom ur hans bubbla. Rakel Wärmländer som frun Maja är också fenomenal. De två vill inte ge upp sitt äktenskap, även om de nog båda någonstans har börjat tappa tron på livsprojektets hållbarhet.
Hatten av för Suzanne Reuter och Claes Månsson
Också i mindre biroller återfinns storhet. Hatten av för Suzanne Reuter och Claes Månsson, som med sedvanlig bravur spelar brödernas föräldrar. De vet exakt hur man säger mest med absolut minst. Och om det är något som jag saknar i serien, så är det mer av just dem.
Herngren har i ”Där solen alltid skiner” dragit ner på komiken och låter dramat och relationerna bli mer laddade och oförutsägbara. Modet att låta det obekväma få ta plats, gör att berättelsen känns äkta, snarare än tillrättalagd. Det finns en behaglig rytm i manuset, som skapar sömlösa övergångar mellan humor, obehag och stilla melankoli. Dramaturgin låter karaktärerna känna på ibland generande konsekvenser, och bjuder samtidigt oss tittare på självrannsakan. Och det fungerar i all enkelhet förvånansvärt bra.
För att knyta ihop alla trådar forceras slutet en aning, och jag hade gärna sett att sex avsnitt hade varit åtta. Men ja, det är väl så det som bekant brukar vara, mycket vill bara ha mer.
”Där solen alltid skiner” är en tragikomisk, men också trösterik serie om sökandet efter lyckan i solsken, men hur ingen ändå slipper undan sina egna skuggor. I stunder av ömhet och i tafatta försök till försoning, finns ett mänskligt djup som gör serien svår att värja sig mot. Den påminner oss om att kärlek ibland är så här kantig och frustrerad – men trots det envis nog att överleva.
Snabbfakta om ”Där solen alltid skiner”
Skapad av: Felix Herngren
Medverkande: Per Lasson, Jerka Johansson, Lisa Linnertorp, Suzanne Reuter.
Genre: Drama, komedi
Längd: 6 avsnitt
Premiär: 10 november
Visas på: SkyShowtime
Läs också: Wow, vilken streamingmånad! Här är 12 nya serier i november – med något för alla
Läs också: Allt du behöver veta om fantastiska ”Pluribus” – årets hemligaste serie
Läs också: Nu på SVT Play: Fin svensk romcom-serie i annorlunda vintermiljö
