Min Hot Take med Fantastiska Fyran är att Roger Cormans gamla skräpfilm från 1994 är den charmigaste och mest beundransvärda av alla tidigare försök. Nu hjälper det såklart att samtliga filmer är helt värdelösa. Men Corman hade i åtminstone en ursäkt och filmen släpptes aldrig officiellt.
Det finns däremot ingen rimlig anledning till att biograferna behövde visa katastrofala ”Fantastic Four” från 2015. Visst, några har nog lite nostalgi för Chris Evans och Jessica Alba-filmerna från 2005 och 2007. Eller?
Superhjältegruppen har länge haft ett dåligt rykte på film, vilket gjort att många av oss icke-läsare börjat ifrågasätta deras ikonstatus i serietidningshistorien. Hur kan något så populärt, och till synes bra, som Fantastiska Fyran-tidningarna gång på gång leda till usla filmatiseringar?
Men som på beställning är det nu 2025 och därför dags för ett till försök. Det är 10 år efter det förra försöket, vilket var 10 år efter det första bioförsöket, vilket var… 11 år efter Corman-försöket. De här filmerna lyckas inte ens få till mönstret rätt!
För Marvel Studios borde det vara en enkel homerun, det är nästan omöjligt att inte göra den bästa filmatisering av superfamiljen hittills. Och ”The Fantastic Four: First Steps” är definitivt ett stort steg i rätt riktning, om inte riktigt ett superstretchat Reed Richards-steg.
Till skillnad från Marvels typiska ”allt-i-ett-universum”-stil utspelar sig ”First Steps” faktiskt i ett helt separat universum. Vi befinner oss i en 1960-talsinspirerad, retro-futuristisk parallell värld där Fantastic Four är de enda kända superhjältarna.
Familjen, bestående av Reed Richards (Pedro Pascal), Sue Storm (Vanessa Kirby), Ben Grimm (Ebon Moss-Bachrach) och Johnny Storm (Joseph Quinn), lever dubbla liv i klassisk superhjälte-stil. Dagen ska räddas från superskurkar och middag ska lagas till superfamiljen. Men när rymdguden Galactus (Ralph Ineson) och den mystiska Silver Surfer (Julia Garner) dyker upp blir det dock för mycket för Fantastic-teamet att balansera.
”First Steps” är bland Marvels bättre filmer på sistone och förhoppningsvis ett tecken på en ljusare framtid. Särskilt jämfört med vad studion har levererat de senaste åren. Den 60-talsinspirerade retro-stilen ger filmen en distinkt och fräsch identitet i en tid där superhjältefilmer brukar se alltmer generiska ut. Och trots att omgivningen har pimpats med cool produktionsdesign känns världen ändå mer påtaglig och verklig än de platta bilderna och CGI-tunga miljöerna Marvel annars envisas med.
Jag stannar gärna kvar här framöver än att behöva gå tillbaka till de dystra vyerna i alla andra Marvel-filmer. Serietidningskänslan är stark i ”First Steps” och det är så det borde vara. Även musiken är bland det bästa superhjältegenren har haft på många år.
Alla medlemmar i superfamiljen är bra och charmiga i sina roller. Vanessa Kirby stjäl hela filmen och Joseph Quinn får chansen att visa nya sidor av Johnny Storm. Pedro Pascal är visserligen på gränsen till överexponerad just nu, men det går inte att förneka hur engagerande han är. Kortaste strået går dock till Ebon Moss-Bachrach, då Ben Grimm/The Thing knappt har någonting på gång under den steniga ytan.
”The Fantastic Four: First Steps” hade lika gärna kunnat vara en hel film om familjens vardagsliv. Det behövs ingen handling! Men givetvis finns det en och det är en blandad kompott. I grunden finns ett moraliskt dilemma som hade kunnat öppna upp en mycket mer intressant konflikt, men ”First Steps” klarar inte av att hantera det. Det är tänkt att fungera som drivkraften till hela mittpartiet av filmen, men manuset sopar undan det ganska snabbt och nöjer sig med mer lättsmält drama.
En speltid på under två timmar är inget problem i sig, men det märks att ”First Steps” knappt har tid att andas. Särskilt när karaktärerna ställs inför dilemmat. Den här världen är tydligen extremt mycket lättare att övertyga och förena än vår egen. På många sätt känns det lite väl barnsligt, trots att det redan är en fånig superhjältefilm med rymdskepp, svarta hål och en kosmisk skurk som käkar planeter och kallar sig själv Galactus.
Men i slutändan är detta ändå den överlägset bästa filmatiseringen av ett superteam känt för bedrövliga filmatiseringar. Fotot är utsökt, musiken är underbar och den barnsliga serietidningskänslan sitter där den ska. Marvel kan när de vill. Hoppet är bara att filmer som ”Thunderbolts” och ”The Fantastic Four: First Steps” är ett tecken på att de framöver kommer vilja lite oftare.
Svensk biopremiär 23 juli 2025.
