Toronto-hajpade filmen “Steve” med Cillian Murphy i huvudrollen är baserad på “Shy”, novellen av Max Porter som även författat filmens manus. Handlingen utspelar sig under en enda kaotisk dag i rektorn Steves (Murphy) liv tillsammans med hans elever i en kontroversiell reformskola för samhällets värstingar. Här får de en sista frivillig chans till boende och utbildning för att (förhoppningsvis) utexamineras som fungerande samhällsmedlemmar.
Men pojkarna är filterlösa och de ständigt uppflammande bråken tär på Steve, vars egen mentala hälsa svajar efter en olycka med hans lilla dotter. Det är inte något som filmen utforskar närmare, utan vi får följa tumultet på skolan, iaktta karaktärerna, och lägga ihop pusselbitarna själva.
Kaotisk dag som bara blir värre allteftersom timmarna går
Just den här dagen tycks allt bara bli värre och värre allt eftersom timmarna går. Ett kamerateam är på plats för att göra en dokumentärfilm om skolan, men deras avsikter är inte helt i skolans intressen.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt ser den här filmen som den mörka komedi den marknadsförs som, men den är heller inte utan humor. Presentatören förklarar melodramatiskt för kameran att många anser skolan vara en “avstjälpningsplats för samhällets oönskade” – och avslutar med att det ju faktiskt stämmer!
Är pojkarna verkligen värda £30.000 per år av våra skattepengar? Det tycks inte de nya ägarna till Stant Wood, den vackra men nedgångna gamla herrgården som inhyser skolan, hålla med om. Representanter dyker upp för möte i lärarrummet, vilket bara spär på oron och frustrationen hos den trötta och överarbetade personalen…
Dokumentärteamet är överallt. De snokar i pojkarnas rum, de filmar utbrotten, och intervjuar lärare och elever. Steve ömmar särskilt för den håglösa Shy (Jay Lycurgo). De tre ord som dokumentärteamet ber Shy beskriva sig själv med är deprimerad, arg och uttråkad. I en hjärtskärande sekvens säger hans mamma i princip upp kontakten med honom för att hon inte orkar mer. Och vad händer med pojkar som Shy om skolan läggs ner?
Vågat filmfoto med skeva vinklar, extrema närbilder, och kameran upp och ner
Filmfotot speglar karaktärernas inre och yttre kaos då vi får iaktta dem via handhållen kamera, ofta i extrem närbild. Ibland är vinklarna skeva, ibland upp och ner, och här finns också några riktigt imponerande kameraåkningar som dyker ner i de olika gruppernas aktiviteter.
Filmen genomsyras av nervös energi och den allestädes närvarande känslan av att tassa runt på ett minfält. Kommer pojkarna allvarligt skada sig själva eller personalen under sina utbrott? Kommer de gå för långt och bli utslängda? Och hur mycket orkar de uttröttade lärarna med egentligen?
Skådespelarprestationerna är fenomenala av samtliga medverkande! Förutom Murphy och Lycurgo har även Tracey Ullman en framträdande roll som den resoluta men godhjärtade ställföreträdande rektorn.
Emily Watson spelar skolans psykolog som med sublimt lugn hanterar elevernas explosiva känslor. Filmen fångar fint de komplexa relationerna karaktärerna emellan – pojkarnas kamratskap mellan utbrotten, lärarnas stöd för dem och för varandra.
Möjligtvis kan det ständigt nervösa trubba av en efter ett tag. Kanske kan man uppleva sista biten alltför Hollywoodskt tillrättalagd jämfört med resten av filmen.
Måhända går den experimentella känslan inte hem hos alla (jag blev som sagt lite åksjuk under vissa sekvenser). Men ensemblen är en riktig njutning att se, filmens styrka, och jag gillade även klivet tillbaka till 90-talet med dess walkmans och färgglada sportjackor.