Är det en fågel? Är det ett flygplan? Nä, det är ju Supermans ikoniska rödblå silhuett som än en gång flyger högt på bioduken.
James Gunns ”Superman” har levererat stabila biosiffror och intäkter under sin första biovecka. Denna senaste nytolkning av världens kanske mest kände superhjälte verkar ge hopp om en bra biosommar, och en färgstark framtid för nya DC.
David Corenswet är numera den fjärde skådespelaren att axla Stålmannens mantel, och han gör det med bravur. Men medan många jämför med den senaste, Henry Cavill, eller minns originalet Christopher Reeve, tycker jag att en viss Superman har oförtjänt hamnat lite i skymundan.
2000-talets första Superman på vita duken
Sommaren 2006, för 19 år sedan, fick världen ta del av franchisens första reboot-försök: ”Superman Returns”. Regissör var Bryan Singer som hade gjort succé med två ”X-Men”-filmer. I huvudrollen satte han den okände Brandon Routh, som inte hade mycket till meritlista att skryta med – men däremot ett utseende som var slående likt hans föregångare Reeve.
Filmen var menad som en slags uppföljare som tog vid efter Richard Donners ”Superman – The Movie” (1978) och ”Superman II” (1980). Hjälten återvänder hem till Jorden efter några års frånvaro, och inser att såväl Metropolis som hans nära och kära har gått vidare. Superman behövs inte längre – eller? När Lex Luthor smider nya planer kan det trots allt vara lämpligt ändå med en stark karl som står upp för sin stad.
Läs också: Superfest till max! Alla ”Superman”-filmer har flugit in på HBO Max
Läs också: Chris Pratt är glad att han inte fick rollen som Superman
I rollistan fanns också Kevin Spacey, Kate Bosworth, James Marsden, Frank Langella och Parker Posey. Dessutom hade man grävt fram tidigare oanvända klipp med filmikonen Marlon Brando, som än en gång fick spela Supermans Krypton-farsa Jor-El.
(Jag vet… idag kan det kännas lite awkward att se namnen Bryan Singer och Kevin Spacey i förtexterna. Det här var långt innan diverse skandaler och anklagelser smutsade ned deras namn och rykten, och tog död på bådas karriärer.)
Allt jag vill ha av en superhjältefilm
En omtitt av ”Superman Returns” nära två årtionden senare ger mig iallafall allt jag vill ha ut av en superhjältefilm. Kanske är det inte spektakulär action som är höjdpunkten, men den har humor på rätt ställe och ett bra triangeldrama mellan Clark Kent, Lois Lane och hennes nye snubbe.
Inget överdrivet världsbyggande. Inga enorma CGI-strider. Inte en massa sidokaraktärer som planteras för att kanske få en egen spinoff eller serie. Bara simpel, skoj verklighetsflykt. Det var enklare tider…
Superman är för övrigt en riktig hunk här. Och Parker Poseys ständigt sarkastiska Kitty förhöjer alla hennes scener.
Det här är, enligt mig, en mer komplett och sammanhållen film än den spretiga Superman-med-extra-allt som James Gunn och DC har uppe på bioduken just nu. Inget mästerverk i genren, men en lekfull och underhållande film som förstår att det räcker att fokusera på Clark Kent/Superman, och karaktärerna närmast honom.
Än mer imponerad var MovieZines skribent som satte 4/5 i betyg när vi släppte Sveriges första recension av ”Superman Returns”:
”Bryan Singer vet hur man gör film, och han vet hur man gör serietidningsfilm. Singer har talangen att i första hand tillfredsställa seriefanatikerna, men i samma race göra simpla filmidioter glada (…) Man tar också vara på andra intressanta sidor hos mannen av stål. Hans känslor av ensamhet, saknaden efter sina riktiga föräldrar, känslan av att vara en utstött i samhället. Samtliga saker förmedlas oerhört bra.”
Svaga biointäkter stoppade trilogi-planer
Som vanligt i Hollywood fanns det planer på en trilogi. Och som så ofta rann planerna ut i sanden, mycket på grund av något låga intäkter (390 miljoner dollar). Warner Bros fick kalla fötter och Singer gjorde thrillern ”Valkyrie” istället. Brandon Rouths korta tid i rampljuset var snabbt över.
I efterhand är det tydligt att det gjorts flera riktigt bra filmer om Superman på vita duken. Varje nytolkning och huvudroll bidrar med något eget, ett annat perspektiv, en ny färgskala, andra känslor – och jag tycker att 2006 års ”Superman Returns” förtjänar att omnämnas med samma kärlek och respekt som 70-talsversionen, Snyders ”Man of Steel” och Gunns bioaktuella ”Superman”.
Blir du sugen på att se ”Superman Returns”? Du hittar den och alla tidigare Superman-filmer på HBO Max.
Läs också: 5 otippade skådespelare som kunde ha spelat Superman
Läs också: ”Superman” är ”det perfekta äventyret” – MovieZines läsare tycker till