I höst är det två decennier sedan dramaserien ”Lite som du” hade premiär på SVT. Trots att den snabbt föll i glömska i det mediala bruset, har den en särskild plats hos dem som sett den. Med stor värme, dråplighet och vardagsrealism skildrar serien kärlek, vänskap och livet i sin ofullständighet. Den förtjänar verkligen att ses om.
I höst är det 20 år sedan Lite som du hade premiär. Serien, som består av 2 säsonger, gick på SVT 2005-2006 med manus av förträffliga Cilla Jackert (”Tunna blå linjen”) och Erik Ahrnbom.
I serien får vi följa Kicki (Magdalena In de Betou och och Niklas (Bengt Braskered) som har två saker gemensamt, att de arbetar i samma vitvarubutik och de båda vill ha tillbaka sina ex. Trots att de i övrigt är väldigt olika, igår de en pakt för att vinna Kickis fåfänga exman Olle (Per Morberg) och Niklas kritiska före detta flickvän Pernilla (Sanna Krepper) åter. Men kampen går inte helt smärtfritt.
Serien fick en del uppmärksamhet när det begav sig, men har hos den stora massan sedan fallit i glömska. Trots det har jag aldrig pratat med någon som sett den och inte fallit pladask.
Just nu ligger alla avsnitt ute på SVT Play och vad passar bättre när mörkret faller än en välskriven och underhållande dramaserie med inslag av både romantik och udda karaktärer?
Nedan följer tio skäl till varför jag ser om ”Lite som du” och varför du också borde göra det.
10. Jag fullkomligt älskar hur vardagen bär berättelsen
För det är ju så som Kicki (Magdalena In de Betou) säger, att livet för det mesta är en tisdag i november. I samtidens hets efter optimering där du ska bli ditt bästa jag, ha lånen samlade och där livet anses för kort för brusigt ljud i mediokra lurar, är det uppfriskande att få se smulor på bordet och kjolar instoppade i strumpbyxorna. Åtminstone jag behöver ta paus ifrån den filtrerade verkligheten och låta mig omslutas av diskbänksrealismen. Om bara så för en stund.
9. Hur den står som motvikt till det materiella
Serien lyckas skilja på framgång och pengar. Inte någonstans framstår de mest påkostade aktiviteterna och middagarna som mer åtråvärda än de opretentiösa. Hur lyckliga vi är står snarare i relation till hur sanna vi är mot oss själva och förhåller oss till varandra. Och de gör inte ens en grej av det. Utmaningen med ekonomisk sårbarhet finns där och sopas inte under mattan. Den är bara, på ett ovanligt och vackert vis, skildrad helt åtskild från glädje, erkännande och människovärde.
8. Trovärdigheten i det motsägelsefulla
Handlingen är avväpnande i sin igenkänning och får mig att omfamna alla mina sidor och tillkortakommanden. Den uppehåller sig vid flera råa och tidlösa teman som vi alla har erfarenhet av såsom svartsjuka, sorg, ensamhet och längtan. Serien är anspråkslös, utan att någonsin bli futtig. Kanske just för att det finns så många lager inom och mellan karaktärerna. Och trots att de gång på gång begränsas av sig själva och sina närstående, berättas det med sådan värme att jag till slut sitter och ömmar för egenheter jag vanligtvis fnyser åt eller skäms för.
7. Rollsättningen är extra allt
Det är fint att återse såväl karaktärer som skådespelare, inte minst Magnus Härenstam som inte är med oss längre. Han och Sten Ljunggren spelar varsitt exemplar självupptagna och mestadels mycket ohärliga pappor. Starkast är ändå Ann-Charlotte Franzéns lysande tolkning av Annika, som i sin strävan efter fullkomlighet brottas med skam och kontrollförlust och i hemlighet äter skämd mat, medan maken Tommy (Morgan Alling) bara trollar och trollar och försöker imitera Houdini i källaren.
6. Ingen behöver blunda
Den underhåller mig med sitt lekfulla bildspråk. Ibland subtilt och symboliskt, andra gånger skruvat och svart. Ingen i soffan behöver bli generad över explicita sexscener när de gestaltas i form av en broöppning och ett tåg som åker in i en tunnel.
5. Som att få ta ett andetag av Sverige runt millennieskiftet
Trots att serien utspelar sig i Stockholm lyckas den på många sätt leverera svennig småstadsanda och kapsla in något väldigt essentiellt från 2000-talets början. En tid när hela livets drama behövde komprimeras och levereras 119 sekunder eftersom mobilsamtalen debiterades per minut, fåfänga och solarium fortfarande dejtade och inget bedövade ens sorger lika bra som Sambuca. Nu är jag något sent ute, men Lite som du kunde varit mitt bidrag till Kulturkanon.
4. Vitvarukungen
En butik som säljer vitvaror. Inga omnikanala, sömlösa kundupplevelser. Bara en butik. En arbetsplats. Och platsen för ett synthkonvent, långluncher extra allt, utanförskap, familjegräl, besvikelser, bortglömda praoelever. Och finast av allt, försoning.
3. Livets skörhet vs. prokastinering
Niklas ambivalens får mig att (vilja) sluta prokrastinera. Och göra det där jag aldrig gör. För att jag är feg, lat och dum. Även om det bara är att ringa en vän eller lämna tillbaka böckerna till biblioteket. För man vet aldrig när man tagit sitt sista indianhopp, som Niklas (Bengt Braskered) själv beskriver det. Han säger förvisso också att äktenskap består av 95 procents missnöje och 5 procent vapenvila, så just giftemål kanske inte blir det första jag slår till med.
2. Parmiddagen
Om jag tvingas att bara se ett par klipp på repeat i resten av mitt liv, skulle det här kunna få vara ett av dem. Utan att spoila för mycket rör de sig från Drott mot Kroppskultur, via charader och Hon bajsade en sommar, till progressiva matriser och vaxade ryggar. Det avsnitt som i särklass bjuder på flest asgarv. I övrigt varvar jag oftare näsduk med att sitta och fånle. (säsong 2, avsnitt 5).
1. Den fullständigt dryper av dråpliga citat och sanningar
Älskade du som jag brittiska ”Cold Feet” (1997-2000), danska ”Lykke” (2011-2012) eller norska ”Pørni” (2021-2025) har du definitivt något att hämta här. Dynamiken mellan huvudpersonerna påminner mig också lite om den mellan Billy Crystal och Meg Ryan i ”När Harry träffade Sally” (1989).
Kanske kommer jag, i händelse av att jag genomgår en nära döden-upplevelse, också att låna Kickis uttryck av missnöje som dessutom levereras slående: ”Jag såg hela mitt liv passera revy. Alla viktiga händelser jag varit med om. Och du var inte ens med!”
Maria Dahlstedt
Läs också: 18 nya filmer har just släppts på SVT Play – 2 har fått toppbetyg!
Läs också: Trailer till årets julkalender har släppts – ett tidsreseäventyr för hela familjen!