Trots stora framgångar och mega-titlar på sitt cv, så finns det flera av dessa s.k “skådespelare” som jag för mitt liv inte kan begripa.
Varför landar hen ens roller? Varför kastar man pengasäckar på hen? Givetvis har man blivit satt på pottan förr, när flera års hat mot exempelvis Adam Sandlar gjorde en total 180-sväng efter “Uncut Gems”, eller när Robert Pattinson dammade av sig “Twilight” och levererar storslaget gång på gång.
Hur som haver, så finns det gott om skådisar som fortfarande jag stör mig ordentligt på och här kommer de:
10. Gal Gadot
Hur hon lyckades bli Hollywoods Wonder Woman förblir ett mysterium lika stort som DC:s framtidsplaner. Hon är slående vacker, absolut. Men vad mer finns det bakom ansiktet?
Gadot reciterar repliker som om hon är på sin första table read, varje gång. Hon känns mer som ett AI-genererat ansikte än en verklig skådespelare.
9. Jason Statham
Vi fattar, du är hård. Du kan slåss. Du kan stirra in i en kamera som om den just förolämpade din mamma. Men när du sett en Statham-roll har du sett dem alla.
Mannen har byggt en hel karriär på att säga samma fem repliker i femtio filmer. Variation? Känsloregister? Det är som att be en tegelvägg börja gråta.
8. Ryan Reynolds
“Deadpool” var kul. Den första gången. Men hur många varianter av samma charmigt dryga snabbpratare ska vi orka med? Det är som om Reynolds spelar sig själv i varje roll – en PR-maskin med muskler och rapp käft.
Tänk om det någon gång kunde tonas ner en aning och användas till något mer minnesvärt. Vi väntar ännu.
7. John David Washington
Jag vet att han är Denzel Washingtons son. Det påminns vi gärna om i varje intervju. Men ärligt, “Tenet” hade varit en helt annan film med en annan skådespelare i huvudrollen, det kan jag garantera.
Han är stel, mekanisk och saknar helt närvaro. Han känns mer som en bouncer utanför klubben än talangfull skådespelare.
6. Charlie Hunnam
Jax Teller i “Sons of Anarchy” var solid, det vill jag ge med mig. Hunnam har dock fortsatt att spela samma Jax Teller, oavsett vilken tidsålder hans karaktär befinner sig i. En buttert stirrande, knappt hörbar macho-man. Och det blir genomskinligt snabbt.
5. Jon Bernthal
Jon Bernthals varumärke lyder: gråta medan han skriker. Varje gång. Det ska vara intensivt, rått och känslosamt, men Bernthal hamnar ofta i en karikatyr av sitt eget raseri. Han är som en 14-åring på aggressionsterapi: mycket känsla, lite nyans.
4. Robert Downey Jr
Robert Downey Jr har blivit så bekväm i sin ironiska megastjärna-persona att varje roll bara är en ny version av den gamle charmören. Han tar plats i rummet, absolut. Han är de facto en mästare på att visa känslor, men när såg vi honom verkligen försvinna in i en roll senast? Inte i “Dolittle” i alla fall.
Jag vill dock göra en avstickare i mitt hat med “Oppenheimer”, där briljerade han, men vad får vi för det? En ny Marvel-karaktär? Kom igen nu.
3. Chris Pratt
Allt han rör vid blir film. Tyvärr. Från “Guardians of the Galaxy” till “Jurassic World” till röst i “Super Mario”. Men det är som att han har fastnat i sitt “Parks and Recreation”-jargonghumör och aldrig hittat något djup. Han är vår generations Ken-docka – alltid där, aldrig minnesvärd.
2. Mark Wahlberg
En man som har spelat “Mark Wahlberg i olika situationer” i 20 år. Han kan spela polis, soldat, pappa, snut, brandman, men alltid med samma andfådda Boston-röst och trötta uppsyn.
Att han fortfarande får Oscars-bait-roller är ett mysterium jag aldrig kommer släppa.Jag gillade honom mer som Marky-Mark och hoppas istället på en comeback som rappare.
1. Dwayne Johnson
Dwayne Johnson är en franchise i sig. Men när ska vi sluta kasta hutlösa summor på denna karl? Han är ju faktiskt den bäst betalda vi har för tillfället, men trots det har jag inte sett en enda vettig film med “The Rock” sedan “Faster”.
Han har gjort sig en förmögenhet på att överkonsumera proteinpulver och agera vår tids verkliga superhjälte. Jag tror att ådrorna i pannan på snubben kan agera bättre. Det är samma roll, samma uttryck, samma ögonbryn.
Den här killen har byggt ett imperium på karisma ensam, men glömde en detalj: faktiskt skådespeleri.
Läs också: 10 galna tv-serier baserade på verkliga händelser
Läs också: KRÖNIKA: Tom Cruise är den sista filmstjärnan – vare sig han vill eller ej