Gentlemen (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Mikael Marcimains storfilm efter Klas Östergrens kritikerhyllade roman om excentrikern Henry Morgans osannolika liv. "Gentlemen" är en virvlande berättelse, fylld av vapenhandel, människosmuggling, kärlek och en begraven guldskatt.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: GENTLEMEN

Svängigt men svajigt
Mikael Marcimain ger sig än en gång på 70-talets Stockholm för att berätta en svindlande historia om allt från korruption till kärleksaffärer. Men trots sitt spektakulära yttre blir den romanbaserade sviten allt för svepande för att lyckas gripa tag.
Efter allt rabalder och anklagelser med sin förra film - ”Call Girl” - har Mikael Marcimain tagit sig an ett tydligare fiktivt objekt, en ren romanadaption till och med. Eller adaptioner får man kanske säga, för Marcimains nya film baserar sig på två av författaren Klas Östergrens böcker - ”Gentlemen” och ”Gangsters”. Men det är den förra som fått ge namn åt filmatiseringen, som Östergren själv skrivit manus till.

”Gentlemen” förtäljer historien om den excentriske mannen Henry Morgan (David Dencik) - skildrat ur den unge författaren Klas Östergrens (hybris!) perspektiv. Den unge skalden (porträtterad av nykomlingen David Fukamachi Regnfors) möter Henry på en av stans boxningsklubbar och vävs snabbt in i dennes liv - såväl nutida, framtida som förgångna. Klas lyssnar fängslat på Henrys fascinerande livshistoria och blandas in i hans osannolika värld. Otrohetsaffärer, mutning, guldskatter, spionage – Henrys liv är kantat av rika historier. Lika fantasirik är berättelsen om hans bror Leo (Sverrir Gudnason) - vars introduktion skänker ett plötsligt mörker till historien. Genom de båda bröderna Morgan dras Klas in lika mystisk som mytisk värld.

Är det tre saker som Mikael Marcimain älskar är det 70-tal, jazz och Sverrir Gudnason. Samtliga punkter behandlar han med flygande färger - ja, även den sistnämnda. Marcimains fingertoppskänsla gällande tidsåterskapande som vi fått ta del av i allt från "Lasermannen" till "Call Girl" infinner sig även här och det är en fröjd att följa med i den tidsenliga storstaden. Vi tar en  "dagens" på Tennstopet, går från boxningshallen till jazzklubben, ser revolutioner på gatorna. Det är som att befinna sig mitt i Stockholm under en spännande och förgången period. Scenerierna är oöverträffade, och det må låta som en sliten fras men bröderna Morgans lägenhet är en sådan central och vital skådeplats att den nästan blir en av huvudrollerna. Rummen blir mer än bara rum utan en förankring till berättelserna som dikteras för Klas. Historiens vingslag sitter i väggarna även om de mer utsvävande berättelserna inte utspelar sig just där. 

Men de utsvävande berättelserna är just den punkt där filmen sviktar. Pulsen finns definitivt där, och tempot likaså. Men vi kastas fram genom så många berättelser och sidospår att det blir mer än rörigt, och som i slutändan inte känns särskilt relevanta. Från Henrys kärleksaffär med den trolovade societetskvinnan Maud (Ruth Vega Fernandez) och guldgrävande under Hornsgatan till Leos turer på mentalsjukhuset och intrasslande i konstiga konspirationer.

För en som inte behagat läsa Östergrens romaner känns den filmatiserade historien därmed tämligen spretig och osammanhängande - och tyvärr aldrig särskilt spännande. Berättelserna kring bröderna Morgan kan mycket väl vara något som mer lämpar sig i skriven text på papper snarare än på filmrullen. Sin ansenliga speltid till trots gör den sig kanske dessutom bättre i ett ännu längre format - vilket vi faktiskt kommer att få se i och med den SVT-sända miniserie-versionen av projektet. 

Att Östergren själv fört över sin berättelse till filmmanusform kan vara en av faktorerna till att historien ter sig allt för plottrig. Ett par färska ögon, och någon med känsla för att ”kill your darlings” hade kanske varit att föredra för att få det hela att kännas mer robust. För hur snygg, detaljrik och fantastiskt gedigen ”Gentlemen” är i sitt yttre så lämnar den tyvärr inga bestående intryck i övrigt.

"Gentlemen" premiärvisas på Stockholms filmfestival och har ordinarie biopremiär 5 december.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Kalis
Filmen är bra gjord men jag tycker att den blev ganska långtråkig..
Hasie
Ruskigt oengagerade berättelse som tillslut inte bottnar i mer än pretentioner. M.M har bevisat två gånger om att när det kommer till mini-serie format att han behärskar berättandet. Men också bevisat två gånger om när det kommer till långfilm att resultatet blir upphackat, ofokuserat och oengagerat. Utan att dyka ner tillräckligt i varken scen eller karaktär nog för att få tittaren att bry sig om själva dramat.
Gomer Pyle
Gillar man å se på folk som röker så är detta filmen för dig.
Kalis Svar på Gomer Pyle för
haha! Ja, det var ju fasiken vad dom röker!
Visa fler (4)

Veckans populära filmer

Visa fler