En på papper rätt onödig uppföljare som ändå lyckas med bedriften att göra något relativt nytt av ett redan beprövat men förvisso lyckat koncept. Det blir många gånger riktigt roligt och karaktärerna som vi gillade sist levererar också nu, även om kanske mindre i slutändan hade varit mer.

En fartfylld spionthriller i lättare James Bond-anda som varken är värst överraskande eller ens särskilt spännande. ”The November Man” är en film som vi sett förr, i både bättre och sämre skepnader. Den tål att ses, men mer än så är det inte.

”Pride” är ett helt underbart, otroligt roligt och fantastiskt välspelat brittiskt drama om att försonas över olikheter. Filmen är i klass med mästerverk som ”Billy Elliot” och ”Philomena” och ännu ett starkt bevis för tesen att britterna verkligen kan detta med att skapa mäktigt mys till tänkvärdheter.

Ukrainska ”The Tribe” är en brutal, ärlig och fruktansvärt rå film som jag faktiskt inte alls tycker om. Mycket i dess utförande är i och för sig fascinerande, men samtidigt är det också formen som i slutändan står i vägen för att jag helhjärtat ska kunna ta detta till mig.

”Hungry Hearts” växlar obevekligt mellan genrer och olika stilar och lyckas också på sina håll vara en aning intressant, även om tyvärr helheten slutligen inte alls fungerar.

Det är ett ojämnt manus i botten och flera av skämten har vi dessutom redan hört förut. Men det som var kul då är faktiskt också det än idag, varför uppföljaren till ”Dum och dummare” trots allt hela vägen är väldigt rolig och fortfarande minst lika galen som föregångaren.

”Doc of the Dead” är en otroligt underhållande men också upplysande dokumentär som ger oss kunskap om zombien som uppenbarelse och kulturen den på senare tid gett upphov till. Tyvärr spretar fokus ibland och på grund av filmens ringa längd blir flera intressanta avsnitt väl ytligt behandlade.

Mycket gripande men samtidigt uppmuntrande film om ungdom, identitet och klasstillhörighet. Regissören och manusförfattaren Celine Sciamma är verkligen helhjärtad investerad i det hon berättar, vilket smittar av sig och jag kan inte annat än att bli lika engagerad själv i det jag ser.

Brasiliens Oscarsbidrag ”Varje gång jag ser dig” är en utomordentligt finstämd historia om vänskap och kärlek som med sin enkla skönhet knockar mig helt. Jag blir verkligen otroligt berörd av denna gripande och vackra berättelse som vem som helst borde ha lätt att relatera till.

Snygg film som skickligt lyckas fånga atmosfär och sipprande ångest av grupptryck och förväntningar inom överklassen. Till en början fascineras jag med viss vämjelse av att se de eskalerande svinigheterna, men tycker ändå i slutändan att det tyvärr aldrig blir till så mycket mer än så.

”Ouija” är en rysare som på sina håll visserligen är lite småruskig och lätt stämningsfull, men samtidigt mest bara extremt förutsägbar och tunn till både handling och karaktärer.

Känslan finns där, stämningen likaså men ändå funkar det tyvärr inte i slutändan. Manuset är väl plottrigt och på sina håll osmickrande omodernt. Tempot är dessutom rätt segt varför jag flera gånger under filmens knappa 90 minuter måste kämpa mot gäspningarna som hotar att ta över helt.

Romantiskt drama som behandlar klassisk ”När Harry mötte Sally”-problematik om kvinnor och mäns vänskapliga potential på ett charmerande sätt. Fin kemi de två huvudpersonerna emellan och en i övrigt snygg inramning lyfter helheten, medan brist på originalitet och bleka bifigurer stundvis jobbar på det motsatta.

Animerad film med gulliga karaktärer och fina färger. Men lika snygg som filmen är rent visuellt (och flera scener är verkligen fantastiskt häftiga), lika lite originalitet och egentlig substans finns det på ett djupare plan.

Det är inte den mest originella historia om demonbesatta föremål som jag har sett och emellanåt känns helheten för polerad och tillrättalagd. Men samtidigt är filmen från början till slut fasansfullt underhållande och när väl Annabelle skräms så gör hon det minst sagt med besked.

Familjedeckare med fina färger och på sina håll riktigt charmiga figurer. Jag måste erkänna att jag fortsatt är tveksam till den digitalt konstruerade bakgrunden vilket mer eller mindre hela tiden bekymrar mig. Dock rycks jag ändå med i den enkla historien som man som vuxen utan större ansträngning gott kan slösa en dryg timme på.

Detta är en berättelse om en man som inte bara förändrade livet för sina landsmän, utan även gav hela det forna Östeuropa nya framtidsutsikter. Filmen är lika underhållande som engagerande och förmedlar dessutom viktiga budskap om frihet och solidaritet.