Ritesh Batra (bakom både regi och manus) bjuder på en väldigt aptitretande bit romantisk film med sin ”The Lunchbox”, som handlar om längtan och kärlek i ett stressigt och extremt folkfullt Mumbai. Det här är ett fantastiskt välspelat drama, som långt efteråt värmer själen och lär även kunna tina upp de frusnaste av hjärtan.

När världens smartaste hund, Herr Peabody, briljerar med sina kunskaper och reser i tiden för att lära sin adoptivson Sherman historia på ett nytt och fantastiskt underhållande sätt, är det väldigt svårt att hålla sig för skratt. Så varför skulle man?

Det blir både gripande och underhållande när Jonas Karlssons novellsamling ”Det andra målet” blir film om pulserande hjärtan i en kylig huvudstad. Fantastiskt manus kompletteras med otroligt starka rollprestationer och jag vill nästan inte att det ska ta slut. Någonsin.

En rakt igenom strålande ensemble och ett fantastiskt manus lyfter detta stundvis kammarspelsliknande drama. Dock lyckas inte helheten engagera och någonting är i vägen för att jag på riktigt ska kunna ta det till mig.

”Tingeling och piratfen” är en animerad film om vänskap som tydligt både till yta och till innehåll riktar sig till de mindre barnen. Storyn är i simplaste laget och erbjuder inte direkt tuggmotstånd för någon över 7 år, ändå är filmen trevlig att titta på och tacksamt nog tillräckligt kort för att aldrig hinna bli tråkig.

”The Square” ger en otroligt stark och ärlig inblick i människors längtan efter frihet. Bilderna mår vara röriga emellanåt, liksom strukturen en aning diffus, men samtidigt är det här ett oerhört gripande stycke dokumentärfilm, skapad med ett sådant patos att man som publik inte kan värja sig.

En barnslig vuxensaga innehållande mirakler, magi och flygande änglahästar. ”Winter’s Tale” är ett obegripligt hopkok av väldigt mycket. Ändå, eller kanske just därför, lyckas filmen varken fängsla eller beröra med sin berättelse om kampen mellan gott och ont.

Baserad på den sanna historien om mobiltelefonsförsäljaren som över en natt blev operastjärna, är ”One Chance” en rätt klyschig askungesaga som man sett upprepade gånger tidigare. 
Samtidigt verkar filmen heller inte ha andra ambitioner än att sprida lite värme för stunden och lyckas också (på ytan i alla fall) pricka in alla toner rätt och därmed bli både riktigt rolig och berörande.

”Mandomsprovet” är ett lågmält men samtidigt väldigt roligt drama till tonerna av flertalet Simon and Garfunkel-låtar. Det suveräna manuset med den torra humorn och fyndiga replikerna ackompanjeras dessutom av ett otroligt skickligt tekniskt hantverk, som fortfarande efter flera decennier imponerar.

Maria Blom är tillbaka med ännu en kvinnocentrerad dalahistoria som både roar och berör. Den kanske inte direkt är så rolig som man vid en första anblick kan tro, men desto mer hjärta och värme ryms mellan raderna.

Det skapas magi när Martin Scorsese i absolut toppform ännu en gång slår sig samman med en fullständigt lysande Leonardo DiCaprio. ”The Wolf of Wall Street” är en otroligt intensiv och tragikomisk berättelse om den amerikanska (mar)drömmen.

Det blir ofta hysteriskt kul när det gamla karikatyriska sällskapet från sist åter ska göra TV ihop. ”Anchorman 2” är en riktigt rolig uppföljare som både lyckas vara aningen nytänkande i allt sitt trams men framförallt nästan hålla samma klass som sin föregångare.

”Emil och Ida i Lönneberga” är en fin och familjevänlig sagofilm med relativt ensidig handling. Den engagerar gott de yngre, även om överraskningarna för oss något äldre uteblir.

I princip samma film som ettan, fast sämre. Det känns närmast oförskämt att kopiera en förlaga så bokstavligt och sälja in som uppföljare. Visserligen är det fortfarande välspelat och filmen har sina poänger och några korta stunder av humor, men de är den här gången försvinnande få.

”Ensam hemma” är en rätt rolig och välspelad film om julstök och borttappade barn. Tempot och stressen tenderar att emellanåt nästan smitta av sig på mig i soffan, varför jag inte finner filmen fullt så trivsam att titta på. Dock har jag överseende med vissa andra brister tack vare den sköna humorn och det fina förlåtande slutet som ändå skapar lite julstämning mitt i allt.

Repliker innehållande ordet bajskorv lockar högljudda skratt från den yngre publiken (tillika tilltänkta målgruppen) och filmen lär säkert, liksom förra, bli en succé hos den. Men även om manuset faktiskt den här gången antyder att arbete lagts ned på det, är tyvärr ”bajskorv” det roligaste också enligt undertecknad.

”Victor och Josefine” är en underbart fin och färggrann familjesaga som berättas med relativt bleka men mer precisa penseldrag. Filmen är verkligen otroligt förtjusande för både stora som små och en sann fröjd för flera sinnen samtidigt.