Varning för massiva spoilers nedan. Har du inte sett tredje avsnittet av ”Kastanjemannen: Kurragömma” än: sluta läsa nu.
Efter bara tre avsnitt händer det som absolut inte får hända: Naia blir skjuten och dör och lämnar efter sig sin dotter, sin kärlek Hess, styvpappan Axel och så mig. Känns det som. Jag blir förtvivlad, för jag var inte beredd på det. Inte ens lite. Även om jag hade det på känn.
När Naia och Hess pratar i telefon och planerar att ses och äta tillsammans senare på kvällen reagerar jag direkt. Efter all irritation och distans mellan dem kommer plötsligt värmen tillbaka.
Hennes leende efteråt får mig att le, samtidigt som den där obehagliga känslan av annalkande fara börjar krypa fram. Det är lite för fint. För lugnt. För hoppfullt.
Skottet
När hon sedan fortsätter köra bilen är jag spänd och förbereder mig på en krock. Jag tänker på andra tv-trauman jag burit med mig genom åren, sådana där scener där allt förändras på en sekund.
Läs också: Slutet i “Kastanjemannen” säsong 2 förklarat – ett avslöjande som skakar om
Inte sällan är en bil inblandad. Men tiden går. Inget händer. Naia kliver ur bilen och en lång scen följer där hon jagar en galen skytt genom en byggnad, och jag börjar andas ut.
Och då kommer skottet.
Det som gör det hela så olidligt är att Naia inte faller direkt. Hon fortsätter gå, haltande men ändå. Ett skott har väl ingen dött av, intalar jag mig dumt. Sedan faller hon långsamt, blir liggande kvar, med handen mot såret och blicken mot himlen.
Hoppet
”Var är ambulansen?!” tänker jag med ena handen över munnen. Ju längre sekunderna går, desto mer panik får jag, för ingen kommer. Ingen ambulans, ingen kollega, ingen Hess. Det kommer verkligen ingen som kan hjälpa henne.
I stället lämnas vi ensamma kvar där med kvinnan vi bryr oss om och hade velat följa i många säsonger framöver, medan livet långsamt rinner ur henne. Och när kameran till slut vänds från hennes plågade ansikte mot himlen och stannar kvar där, vet jag det jag, jäklar i mig, redan hade haft på känn – hon kommer att dö.
Läs också: Nya ”Kastanjemannen”-säsongen hyllas av kritikerna: ”Får mig att kippa efter andan”
Men jag hoppas ändå.
När Hess till sist anländer och går fram till en kropp som ligger täckt av ett lakan hoppas jag fortfarande. Men när skynket lyfts och Naias döda kropp blottas brister det. Jag gråter som om jag förlorat en vän. Jag gråter för Hess som inte bara förlorat sin vän, han har förlorat sin kärlek.
Sorgen
Och sedan slår något mig ännu hårdare: Le. Naias dotter. Hon har förlorat sin mamma, sin trygghet och hela sin värld. Hennes sorg när avsnittet fortskrider är förödande och den förvandlar serien från en mörk kriminalhistoria till något mycket mer smärtsamt och skoningslöst.
Men samtidigt också till en mästerligt berättad och djupt drabbande historia, inte bara om mord utan om förlust och bottenlös saknad.
Tack ”Kurragömma” för detta trauma. Jag är fortfarande emotionellt skadeskjuten men förlåter dig och längtar redan efter nästa gång du ska knocka mig.
Läs också: 8 nya serier att se i maj: TV-redaktörens bästa tips
Läs också: 40+ nya filmer och serier på Netflix Sverige – maj 2026