RECENSION. Hon gör verkligen allt rätt Florence Pugh. Men det gör även regissören Sebastián Lelio som ännu en gång övertygar och berör med en historia om människor, deras brister och styrkor. Detta kostymdrama om fanatism, är både fascinerande, otäckt, vackert och tänkvärt. Filmen är stundvis rätt stillsam på ytan, men känns samtidigt närmast olidligt intensiv under den.

”Filmen kom till tack vare ilskan, efter att jag fått nobben av Stephen King”, berättar Joakim Ersgård om skapandet av ”Besökarna” (1988). Filmen var den första svenska skräckfilmen och banade väg för många flera.

RECENSION. Spännande psykologisk dramathriller om människosmuggling och den ibland hårfina gränsen mellan att vara ond eller god. ”Försvunna människor” är en absolut sevärd krimserie som triggar både tankeverksamhet och empati. Några riktigt bra skådisprestationer lyfter där manuset ibland riskerar att inte riktigt räcka till.

RECENSION. ”Prey for the Devil” är på flera sätt en ganska klassisk exorcistfilm. Den skrämmer emellanåt, och filmens jump scares är, om än förväntade, effektiva. Samtidigt känns filmen i sin helhet inte tillräckligt nytänkande för att engagera, även om den bitvis ändå är hyfsat underhållande.

I andra avsnittet av podcasten ”Vägen till filmen och serien” möter Mauricio bioaktuella Erika Wasserman, regissör till kritikerrosade komedin ”Året jag slutade prestera och började onanera”. I podden berättar Wasserman bland annat om hur  regissörerna Tareq Saleh och Ali Abassi fick henne att ta steget och göra sin egen film.

MovieZine presenterar podcasten ”Vägen till filmen och serien”. I det första avsnittet möter vi regissören Johannes Persson, högaktuell med den svenska skräckfilmen ”Feed”.

”Jag ställer filmskaparna frågorna ingen annan vågar”. Mauricio Molinari är grundaren till podcasten ”Vägen till filmen och serien” vars fjärde säsong kommer publiceras i samarbete med MovieZine.

Skräckmästaren Guillermo Del Toros ”Cabinet of Curiosities” är en antologiserie som består av åtta rysliga novellfilmer, som utmanar våra traditionella föreställningar om skräck och vad som faktiskt skrämmer. Vi har, utan att spoila, betygsatt samtliga åtta avsnitt.

Finns det något mysigare än att sjunka ner i soffan en höstkväll, och se en vedervärdig seriemördare jagas ikapp i rutan? Om svaret är nej, har vi listan för dig.

Premiär för dokumentären ”Conversations with a Killer: The Jeffrey Dahmer Tapes”, som berättar en bekant historia ur ett annorlunda perspektiv.

Marilyn Monroe-biografin ”Blonde” hade en storslagen världspremiär under filmfestivalen i Venedig tidigare i september. Regissören Andrew Dominik och filmens stora stjärna Ana de Armas mötte en entusiastisk presskår.

Förutom ett fullspäckat schema bjuder årets festival på träffar med bland annat skräcklegendaren Dario Argento och den ikoniska regissören Gaspar Noé.

Ryan Murphy har skapat ännu en hårresande och extremt obehaglig serie, den här gången om seriemördaren och kannibalen Jeffrey Dahmer. Historien är otäck och på riktigt rent vedervärdig, men ändå grymt fascinerande. Även om väl mycket utrymme stundvis ges till offrens lidande, får vi ändå lära känna dem, och på ett nytt sätt ta del av deras perspektiv. Något som jag varmt välkomnar.

Martin McDonagh har skapat en annorlunda mörk komedi med mytologiska och fantastiskt absurda inslag. Filmen om de två bråkande vännerna, är på flera plan en fullständig fröjd, och faktiskt en av de bästa filmerna i år!

De stora vinnarna i Venedig var ”Bones and All” och ”The Banshees of Inisherin”, med två priser var. I övrigt var det hyfsat spridda prisskurar under filmfestivalens final. Här är vinnarna.

”Pearl” är ett snyggt, spännande och sanslöst underhållande skräckdrama, som subtilt skrämmer skiten ur mig. Om ni förväntar er slasher av samma kaliber som i Ti Wests senaste ”X” (2022), lär ni bli besvikna. Prequeln är mer av en suggestivt kuslig karaktärsstudie av ett ytterst skruvat och mordiskt sinne, och som sådan är den också helt fantastisk.

“Master Gardener” är ett hopplöst hopkok av hortikultur och haltande sidohistorier. Paul Schrader gör en slags blommig kriminalfilm, och blandar det med stela relationer, kass dialog och platta karaktärer. Resultatet är en soppa, som inte ens en legendar som Sigourney Weaver kan rädda.