Idag är det premiär på den fiktiva miniserien ”The Staircase”, baserad på Jean-Xavier de Lestrades framgångsrika dokumentärserie med samma namn. Av de fem första avsnitten att döma syftar denna dramatisering till att ge ett annat och något djupare perspektiv på tragedin, som är navet i historien.

“Diorama” är en lekfull och välspelad dramakomedi, som undersöker människans aldrig sinande sug efter tvåsamhet. Det blir stundvis väldigt roligt, men mest är det berörande, och för många väldigt lättrelaterat.

Underhållande och underbart skruvad serie om tidsresor och trauman. Natasha Lyonne briljerar i huvudrollen som den rappa och sarkastiska Nadja, med oturen att fastna i diverse tidslinjer som hon inte lyckas ta sig ur. (Recension av säsong 1-2.)

Finstämd melankoli i Eva Hussons vackra ”Mothering Sunday”. Det är berörande som en smekning, välspelat och absolut sevärt. Samtidigt griper tyvärr inte helheten tag så mycket som jag önskar och faktiskt hade förväntat mig.

”Elizabeth: A Portrait in Part(s)” är en välproducerad dokumentärfilm, som genom en mängd arkivbilder och filmklipp låter oss komma så nära drottning Elizabeth, som vi bara kan. Det här är ett väldigt fascinerande porträtt av en unik kvinna som är en symbol för en hel nations arv. Jag tycker oväntat mycket om filmen, även om jag inte riktigt känner att jag nödvändigtvis hade behövt se den.

”Nelly & Nadine” är en finstämd och vacker dokumentärfilm om två kvinnor och deras kärlek. Den behagligt sällsamma historien som här berättas är lika osannolik, som den är oemotståndlig. I filmaren Magnus Gerttens varliga händer får den liv igen, och en chans att äntligen ta plats.

”Lust” är en svensk komediserie om medelålderskvinnor och deras sexliv. Det är välspelat, roligt och uppfriskande. Och även om det stundvis blir väl farsartat, kan jag inte låta bli att underhållas på vägen.

Idag invigs den 23:e upplagan av dokumentärfestivalen Tempo. Detta år kommer filmprogrammet att visas både digitalt i hela Sverige, samt på biografer runt om i Stockholm.

Nya ”Motorsågsmassakern” är blodig, brutal och faktiskt också riktigt bra! Filmen är kanske inte direkt nytänkande, men den är snygg och gör det den lovar: bjuder på en väldigt massa massaker med motorsåg.

”Omständigheter” är ett välspelat och otroligt starkt franskt drama om ungdomlig nyfikenhet, drömmar och illegala aborter. Filmen utspelas på 60-talet, men historien som berättas är tyvärr alldeles för angelägen än idag.

Viaplays originalserie ”Harmonica” är en smårolig och oväntat berörande musikalisk serie om att väcka liv i gamla drömmar. Historien är inte direkt den mest originella, men helheten vinner på sikt tack vare suveräna skådisar och mästerlig regi.

”Tindersvindlaren” är en underhållande och välberättad dokumentärfilm av typen true crime. Filmen är absolut sevärd, och även om den kanske inte ger oss några nya insikter, så är den förbluffande historien oerhört fascinerande.

”De oskyldiga” är en mörk och mycket skrämmande saga om oskyldiga barn och deras inte lika oskyldiga lekar. Filmen är rysligt spännande och skapar med små medel ett starkt obehag hos åskådarna, som trollbinds tack vare de briljanta unga skådespelarna.

”Kupé nr. 6” är ett hjärtevärmande och humoristiskt drama om att vidga sina vyer, våga välkomna det främmande och därigenom också acceptera sig själv. Det här är en till ytan rätt anspråkslös film om ett möte mellan två människor på ett tåg. Filmen gör inte mycket väsen av sig, men berör ändå enormt mellan de fåordiga raderna.

”The Lost Daughter” är ett intimt och gripande, men också försonande drama, om moderskapets många nyanser. Maggie Gyllenhaal fullständigt briljerar i sin regidebut, liksom gör Olivia Colman i rollen som filmens huvudperson Leda.

”Sex and the City” 2021 eller som den numera heter ”And Just Like That…” är inledningvis precis lika hemsk som den på sina håll är underbar. Jag älskade serien när det begav sig, och kan absolut se en vits med att damma av den så här ett antal år senare. Efter två avsnitt är jag dock inte helt övertygad, men har visst hopp att den kanske ändå i slutändan kommer vara värd mitt engagemang.

MovieZines Jonna Vanhatalo träffade regissören Nathalie Alvarez Mesén för en pratstund inför Sverigepremiären av hennes debutfilm ”Clara Sola”. Hon berättar om resan tillbaka till rötterna, om förhoppningar med filmen, samt vad vi har att se fram emot härnäst. Och det är en hel del!