Inspirerad av Filip och Fredrik, och utan några pengar, gjorde han kortfilmen ”Alive” om rätten att få älska. Nu har filmen chans att bli nominerad till en Oscar. MovieZine träffade regissören och manusförfattaren Jimmy Olsson.

”We Can Be Heroes” är ett ösigt och underhållande hjälteäventyr för hela familjen. Kulisserna ser ut att vara tagna ur ett billigt tv-spel, vilket går väl ihop med resten av den lekfulla stilen. Filmen passar barn från cirka 6 år och uppåt, men är faktiskt riktigt kul för oss vuxna med.

”Familjen Bridgerton” är ett romantiskt kostymdrama om kärlekens upp- och nedgångar. De sedvanliga komplikationerna finns där, och de kryddas med kvick dialog och flertalet riktigt heta sängkammarscener, som skulle få Jane Austen att rodna generat.

”LasseMajas detektivbyrå” har gått och blivit serie! Karaktärerna är välbekanta, mysterierna småspännande och de sex avsnitten har ett bra tempo och ett tydligt driv framåt. Det blir lite tradigt i längden, något som jag dock inte tror kommer bekymra den yngre publiken.

”Relic” är något så ovanligt som en känslosam, men riktigt ruggig rysare om en dysfunktionell familj som hemsöks av ett ondskefullt väsen. Filmen är lågmält intensiv och annorlunda, med en kusligt gripande twist.

Poetiska ”The Third Day” är en mystisk, men också mycket otäck dramaserie om sekt, sorg och ifrågasättande av livet. Det är tungt och svårmodigt, men ändå spännande och stundvis riktigt gripande. Tyvärr blir det här och var lite för mycket av det goda, och onda, för att helt övertyga.

”Nelly Rapp – Monsteragent” är ett mysigt och spännande familjeäventyr, som lyfter frågor om att vara annorlunda och inte passa in. Filmen är stämningsfull och väldigt snygg, med riktigt effektfull mask och kostym. Det väldigt fina inkluderande budskapet är dessutom något för oss alla att fundera vidare på.

”Top Dog” är en lågmäld, dyster och mycket spännande svensk deckare, baserad på en boktrilogi av Jens Lapidus. Serien rör sig sömlöst mellan skitiga gänglokaler och polerade sammanträdesrum och fram broderas en obehaglig historia som både fascinerar och förfärar.

Netflixfilmen ”American Murder: The Family Next Door” om Watts-morden 2018, är en av de absolut obehagligaste true crime-dokumentärer jag någonsin sett. Den bjuder på så innerligt omskakande bilder, att jag efteråt blev yr och fick huvudvärk. Det är inte visuellt grafiskt, men känslomässigt desto mer upprivande.

”Våga drömma” är ett fint musikaliskt drama som inte kommer förändra världen, men som ändå lär få många av oss att le brett för stunden. De sköna tonerna och fina budskapet lyfter detta till att bli en oväntat härlig film, om den svåra konsten att våga drömma.

”Jurassic World: Kritalägret” är en spännande animerad serie som passar perfekt för både stora och de lite mindre. De åtta avsnitten bjuder oss på sedvanligt hisnande dinossauriepanik och en underhållande kamp med livet som insats. Det är kanske inte mycket som känns direkt nytt, men vad gör det när det gamla fortfarande är såpass engagerande?

MovieZines Jonna Vanhatalo har hunnit se Charlie Kaufmans skruvade relationsdrama ”ett ohälsosamt antal gånger”.

”Shirley” är en snygg och något pretentiös fiktiv biografi om en period i skräckförfattaren Shirley Jacksons liv. Dramat är mörkt och modstulet, men sprakar stundvis till av liv. Det här är ingen rysare även om den ändå, mycket tack vare en obehagligt bra Elizabeth Moss i titelrollen, kryper in under skinnet på oss åskådare.

”Babyteeth” är en magnifik filmdebut av australiensiska Shannon Murphy som fullkomligt drar mattan från under mig med denna tragikomiska lilla indiepärla. Det handlar om kärlek, familj och meningen med livet när döden obönhörligt närmar sig.

”Partisan” är en välspelad svensk thrillerserie, med bland annat Fares Fares och Johan Rheborg i huvudrollerna. Vi bjuds på en spännande inledning och en efterföljande mystisk sekthistoria som väcker ett skönt obehag, men som tyvärr slutar i något av en besvikelse. Dock är det visuella av absoluta toppklass hela vägen, liksom är soundtracket som ackompanjerar bilderna.

”Peninsula” är en fartfylld och på sina håll småhäftig zombieaction, som jag bitvis gillade att titta på. Tyvärr är den samtidigt väldigt förutsägbar och inte alls så nytänkande som sin förlaga ”Train to Busan”. Filmen blir dessutom överdrivet sentimental och melodramatisk mot slutet, vilket lämnar en känsla av löje efter sig.

”Brave New World” är en aktuell, underhållande och ovanligt trivsam dystopi som handlar om en framtid där alla är till synes lyckliga. Liknande historier har vi sett innan, men sällan har de varit så här spektakulära visuellt. Historien baseras på boken med samma namn från 1932, av Aldous Huxley och mycket kan kännas igen även om vissa utvecklingar är helt nya. Tyvärr tappar serien en aning fart halvägs in, men tar sedan ikapp det mot det explosiva slutet som lovar en fortsättning jag personligen i alla fall hoppas på.