Skräckmästaren Guillermo Del Toros ”Cabinet of Curiosities” är en antologiserie som består av åtta rysliga novellfilmer, som utmanar våra traditionella föreställningar om skräck och vad som faktiskt skrämmer. Vi har, utan att spoila, betygsatt samtliga åtta avsnitt.

Finns det något mysigare än att sjunka ner i soffan en höstkväll, och se en vedervärdig seriemördare jagas ikapp i rutan? Om svaret är nej, har vi listan för dig.

Premiär för dokumentären ”Conversations with a Killer: The Jeffrey Dahmer Tapes”, som berättar en bekant historia ur ett annorlunda perspektiv.

Marilyn Monroe-biografin ”Blonde” hade en storslagen världspremiär under filmfestivalen i Venedig tidigare i september. Regissören Andrew Dominik och filmens stora stjärna Ana de Armas mötte en entusiastisk presskår.

Förutom ett fullspäckat schema bjuder årets festival på träffar med bland annat skräcklegendaren Dario Argento och den ikoniska regissören Gaspar Noé.

Ryan Murphy har skapat ännu en hårresande och extremt obehaglig serie, den här gången om seriemördaren och kannibalen Jeffrey Dahmer. Historien är otäck och på riktigt rent vedervärdig, men ändå grymt fascinerande. Även om väl mycket utrymme stundvis ges till offrens lidande, får vi ändå lära känna dem, och på ett nytt sätt ta del av deras perspektiv. Något som jag varmt välkomnar.

Martin McDonagh har skapat en annorlunda mörk komedi med mytologiska och fantastiskt absurda inslag. Filmen om de två bråkande vännerna, är på flera plan en fullständig fröjd, och faktiskt en av de bästa filmerna i år!

De stora vinnarna i Venedig var ”Bones and All” och ”The Banshees of Inisherin”, med två priser var. I övrigt var det hyfsat spridda prisskurar under filmfestivalens final. Här är vinnarna.

”Pearl” är ett snyggt, spännande och sanslöst underhållande skräckdrama, som subtilt skrämmer skiten ur mig. Om ni förväntar er slasher av samma kaliber som i Ti Wests senaste ”X” (2022), lär ni bli besvikna. Prequeln är mer av en suggestivt kuslig karaktärsstudie av ett ytterst skruvat och mordiskt sinne, och som sådan är den också helt fantastisk.

“Master Gardener” är ett hopplöst hopkok av hortikultur och haltande sidohistorier. Paul Schrader gör en slags blommig kriminalfilm, och blandar det med stela relationer, kass dialog och platta karaktärer. Resultatet är en soppa, som inte ens en legendar som Sigourney Weaver kan rädda.

RECENSION. Olivia Wildes snygga psykologiska thriller om en alternativ tillvaro, är både spännande och tänkvärd. Filmen har inte ett direkt subtilt, eller ens särskilt unikt feministiskt budskap, men känns trots det nytänkande.

”Dogborn” är en mycket mörk och tung film om utanförskap och avsaknad av sammanhang. Silvana Imam, i sin första filmroll, övertygar starkt och gör en lika oförglömlig som svårsmält gestaltning av en människa som gång på gång svikits av samhället. Filmen är omöjlig att skaka av sig efteråt, men när man landat, böjer sig mörkret något och man finner en strimma ljus leta sig in i medvetandet.

Rykten om bråk och sura miner tog fokus från festligheterna. Jonna Vanhatalo rapporterar från filmfestivalen i Venedig.

Detta är ett starkt och oerhört gripande drama av Darren Aronofsky. Brendan Fraser gör sitt livs roll som den kraftigt överviktiga Charlie, som vet att han snart kommer att dö. Det blir extremt känslosamt, och det enda man kan göra är att kapitulera för snoret och tårarna, som inte slutar rinna förrän långt efter att eftertexterna rullat klart.

Sex minuter intensiva, stående ovationer efter galapremiären blev för mycket. Brendan Fraser bugade ödmjukt och tackade för kärleken som han fick, medan han torkade sina tårar.

RECENSION. ”Tár” är ett lågmält och bitvis ganska tråkigt musikaliskt drama av Todd Field. Dock lyfter Cate Blanchetts fantastiska gestaltning av den framstående kompositören Lydia Tár filmen och upplevelsen. Hon är helt magnifik, och jag kan inte minnas när senast någon strålade så starkt.

MovieZines Jonna Vanhatalo och Erik Dalström rapporterar från Venedigs filmfestival.