Den svenske producenten Fredrik Wikström Nicastro blev kontaktad av Tom Hanks som bönade och bad om att få göra titelrollen i en eventuell amerikansk version av ”En man som heter Ove”. Nu har ”A Man Called Otto” gjort succé runt om i världen!

Årets fattigaste helg vankas och endast Bianca Ingrosso har råd att gå på bio. Men misströsta inte! Det finns mängder med filmer och serier att grotta ner sig framför, när alla andra nöjen verkar vara bortom räckhåll.

En på papper hyfsat kul komedi, som överhuvudtaget inte lyckas leverera när det väl kommer till kritan. Bra skådisar som Toni Collette, Kathleen Turner och David Duchovny är fullständigt bortkastade här, liksom är i slutändan min tid.

RECENSION. ”A Man Called Otto” är den amerikanska versionen av den svenska filmatiseringen, av Fredrik Backmans bok ”En man som heter Ove”. Det är väldigt mycket som är sig likt, men en hel del är också, om inte helt nytt, så åtminstone kryddat med exakt rätt nyans av sötsur sälta.

Jonna Vanhatalo tipsar om de bästa och ruggigaste skräckserierna som finns att streama just nu.

”Man får inte frikort, även om man gjort en framgångsrik första film”, säger Crazy Pictures i MovieZines podcast.

Två femtedelar av Norrköpings filmkollektiv Crazy Pictures berättar om vägen fram till deras första långfilm och vidare!

Efter seriesuccéer som ”Young Royals” och ”The playlist” är det hektiska tider för Sofie och Tove Forsman. Från att själva ha behövt hantera nej, på nej, på nej, måste de nu tacka nej till andras erbjudanden.

RECENSION. Efter fyra säsonger på tv har det blivit dags för Sveriges mest älskade familj att flytta till bioduken. ”Länge leve Bonusfamiljen” är en trevlig och absolut sevärd film som tar vid där serien senast slutade. Inget är direkt nytt, men allt det bekanta är desto mer härligt, och faktiskt precis så som vi fans vill ha det.

”Rest in Peace”, så hette det, det ABSOLUT sista avsnittet av zombie-långköraren ”The Walking Dead”. Nu är det alltså slut, men samtidigt inte alls…

”Att jämföra Ruben Östlund och mig är som att jämföra ett äpple med en kebab”, säger Tarik Saleh i podden Vägen till första filmen och serien.

”Elf” är en ljuvlig liten julfilm med fin stämning och barnvänliga budskap om att omfamna olikheter och fokusera på det som är viktigt. Will Ferrell kan väl kanske inte anklagas för att vara världens bästa eller mest nyanserade skådis. Dock funkar han utmärkt, som den något överdimensionerade tomtenissen, i denna fröjdefulla komedi.

RECENSION. Hon gör verkligen allt rätt Florence Pugh. Men det gör även regissören Sebastián Lelio som ännu en gång övertygar och berör med en historia om människor, deras brister och styrkor. Detta kostymdrama om fanatism, är både fascinerande, otäckt, vackert och tänkvärt. Filmen är stundvis rätt stillsam på ytan, men känns samtidigt närmast olidligt intensiv under den.

”Filmen kom till tack vare ilskan, efter att jag fått nobben av Stephen King”, berättar Joakim Ersgård om skapandet av ”Besökarna” (1988). Filmen var den första svenska skräckfilmen och banade väg för många flera.

RECENSION. Spännande psykologisk dramathriller om människosmuggling och den ibland hårfina gränsen mellan att vara ond eller god. ”Försvunna människor” är en absolut sevärd krimserie som triggar både tankeverksamhet och empati. Några riktigt bra skådisprestationer lyfter där manuset ibland riskerar att inte riktigt räcka till.

RECENSION. ”Prey for the Devil” är på flera sätt en ganska klassisk exorcistfilm. Den skrämmer emellanåt, och filmens jump scares är, om än förväntade, effektiva. Samtidigt känns filmen i sin helhet inte tillräckligt nytänkande för att engagera, även om den bitvis ändå är hyfsat underhållande.

I andra avsnittet av podcasten ”Vägen till filmen och serien” möter Mauricio bioaktuella Erika Wasserman, regissör till kritikerrosade komedin ”Året jag slutade prestera och började onanera”. I podden berättar Wasserman bland annat om hur  regissörerna Tareq Saleh och Ali Abassi fick henne att ta steget och göra sin egen film.