Goran Kapetanovic, regissören bakom Kalifat, har i och med detta, skapat ännu en serie om religiös fanatism. Historien baseras på Jonas Bonniers roman ”Knutby” som berättar en fiktiv berättelse med stark verklighetsförankring, där karaktärer och händelser redan är kända för oss. Namnen är fingerade, men det krävs inga högskolepoäng för att lista ut vem som är vem.
Filadelfiaförsamlingen i Knutby, utanför Uppsala, blev känd för allmänheten 2004, efter att en kvinna blivit skjuten till döds av hennes barnflicka, tillika makens duperade före detta älskarinna. Vi vet vad som hände och vad som även kommer att hända i serien, och därför blir det inte direkt spännande. Men det blir däremot desto mer obehagligt. Serien gör aldrig anspråk på att ämna delge oss någon ny information, och så sker heller inte. Snarare vill den bara ge oss lite mer kunskap kring det vi redan vet, och spekulationer kring det vi ännu inte hört talas om.
Historien handlar om Anna, en ung vilsen tjej som luras in i ett frikyrkligt samfund med löften om lycka och kärlek. Hon omfamnas inledningsvis av församlingsledaren, tillika Kristi brud, Eva och den frimodige pastorn Sindre. Anna trivs i sin nya familj och är lycklig över att äntligen ha hittat hem. Snart förvandlas dock den omhuldande gemenskapen till ett mardrömslikt fängelse hon inte hittar någon väg ut ur.
”Knutby” är en mycket stark och upprörande serie om religiös fanatism, manipulation och mord. Det handlar om tro, hopp och lite gammal hederlig kåthet. En rivande längtan efter Kristus är drivkraften som tar sig diverse olika uttryck hos församlingsmedlemmarna. Guds budord strösslas över tillvaron under högtravande predikningar, samtidigt som det pågår frenetiskt fingerpullande av grannens fru så fort tillfälle ges. Alltid givetvis i den helige andes namn. Dessa extrema ytterligheter hade kunnat bli parodiska i en annan kontext, men här faller pusselbitarna ovanligt väl på sin plats, under ledning av Kapetanovic superba regi.
Serien utspelas i ett ljuvligt Bullerby-Sverige med trävillor, omgivande gröna skogar, svajande sädesfält och picknick med goda grannar i gräset. Frälsningen känns inte långt borta när man ser de glatt poserande människorna mysa i solskenet till tralliga Uno Svenningsson-trudelutter. Men bakom idyllen vilar vansinnet och det outtömliga fördömandet.
Det råder genomgående en lätt teatral ton i det som skildras. Gesterna är yviga och känslorna dramatiska, och inledningsvis känns det en aning överdrivet. Men jag tänker sen att det många gånger är exakt så som manipulerande sammanhang fungerar. Överlag är det otroligt välspelat, och framförallt Aliette Opheim som Eva, fullkomligen golvar mig. Hon är inget mindre än helt lysande, och hon förmedlar sin karaktärs karismatiskt älskvärda kyla med sådan precision att det stundvis ilar till. Jag måste säga att jag sällan kommit att avsky någon så innerligt, som jag så här i efterhand, avskyr seriens Eva. Också Alba August övertygar och gör fantastiskt väl ifrån sig. Hon blåser liv och kraft i den självutplånande och närmast provocerat sköra Anna, och gör henne till en individ, som tyvärr på grund av andra med tiden krossas till stoft. Det är dessa kvinnors exceptionella talang, kombinerat med skicklig personregi som ger oss de här fantastiska prestationerna, som vi sent kommer glömma. Även Einar Bredefeldt gör en stark insats som den pilske pastor Sindre. Han är otäckt oberäknelig med sitt försynta leende, som känns ungefär lika betryggande som ett laddat vapen mot tinningen.
”Knutby” är en riktigt snygg och intensiv serie. Vissa delar och karaktärer tillför inte helheten så mycket, och hade kunnat tonas ner. Samtidigt är det hela vägen otroligt berörande, men också skrämmande. Vi vet vad som ska hända, vilket gör att det blir nästan ännu mer obehagligt att invänta den tragiska finalen. När den väl kommer, blir dock stämningen lite avmätt. Slutet forceras fram och jag hade önskat mig en annan sista scen. Samtidigt måste jag ändå tillstå att vägen dit var absolut värd mitt engagemang, och att helheten, dels tack vare det briljanta skådespeleriet, slutar på betyget med beröm väl godkänt.
Läs också våra recensioner av:
”Den osannolika mördaren” (Netflix)
”Zebrarummet” (Viaplay)
”Agatha Christies Hjerson” (C More)