Den politiskt laddade romanen av Gregory Maquier ”Wicked: The Life and Times of the Wicked Witch of the West” (1995), tycks i denna andra filmatiserade akt vara ett minne blott. Berättelsen tar vid efter att häxan Elphaba (Cynthia Erivo) flytt ut i skogen och hennes bästa vän Glinda (Ariana Grande) tagit plats vid trollkarlens sida. Maktspelet har trappats upp och inledningsvis trycker filmen på berättelsens politiska budskap genom att på ett barnvänligt sätt förklara koncept som propaganda och källkritik.
Dilemmat är att det med andra akten blir tydligt hur detta trots allt inte är en saga för barn. Oavsett hur mycket såpbubblor, glitter och gulliga djurungar de fyller scenerna med behöver berättelsen sitt vidare djup för att sann magi ska uppstå. Budskapet blir nu i stället lika tomt som Oz mekaniska illusioner.
Originalmusikalens andra akt är också kortare än den första, vilket gör att ”Wicked: For Good” upplevs extremt seg eftersom den likväl är nästan lika lång som ettan. Det innebär att det krävs betydligt mer för att hålla intresset uppe.
Utdragna musikalnummer och tvivelaktig CGI
I stället för att då exempelvis lyfta fram ett av djuren som karaktär att sympatisera med (som Dr. Dillamond) har skaparna valt att fylla tomrummen med fruktansvärt utdragna musikalnummer och ett virrvarr av data-animerade trädgårdar, snöleoparder och kråkslott, vilka får det att verka som att ingenting hänt på CGI-fronten sedan 90-talet.
För ett ”Trollkarlen från Oz”-fan är det naturligtvis kittlande att få skymta Dorothys siluett och blåvitrutiga klänningsfåll samt att få bakgrundshistorien till varför det fega lejonet saknar mod. Dessa inslag är också filmens behållning, men det räcker inte för att skingra bort insikten om att de trots grandiosa gester lyckats trolla bort vad historien handlar om – hur rädsla, makt och rätt sorts propaganda kan skapa monster av vem som helst.
Delvis beror det på att Elphaba och Glinda inte har nämnvärt lika många scener tillsammans som i första akten/filmen. De var de som skapade magin i ettan och framför allt Ariana Grande som imponerade med sin humor och känsla för tajming.
Mest pinsamt när det hettar till
Utöver att det blir skrämmande tydligt hur svårt det är att göra barnfilm av en vuxenroman om våld och politiska maktspel, blir det särskilt pinsamt när Elphaba ska ligga med Fiyero (Jonathan Bailey).
Duetterna är ofta musikalernas höjdpunkt, som i ”Moulin Rouge” eller ”Grease”, men här får man gömma sig under närmsta filt. När Fiyero tar av sig skjortan och ska förföra Elphaba i hennes träkoja, skriker undertonen ”jag är kåt på dig!”- men de kan de såklart inte visa eftersom det är en familjefilm, vilket gör att hela numret blir en pina att beskåda.
Om en av ettans få brister var avsaknaden av intressanta dansnummer, är utbudet än fattigare i andra akten. Vid en kort scen i staden Oz får vi skymta Fiyeros lama försök till en marschdans, men koreografin upplevs oinspirerad. Med tanke på hur påkostad och originell scenografin och kostymerna är, förvånar det att ingen tycks ha ägnat tid åt att sätta danskompositionerna.
Den avslutande delen blir dessvärre inte mer minnesvärd än en av alla live-action-filmer som Disney pumpat ur sig de senaste tio åren. Synd på en berättelse som har flera starka teman. Jag är ledsen Elphaba – men det här blev inte den upprättelse du förtjänar.
Snabbfakta om ”Wicked: For Good”
- Regi: Jon M. Chu
- I rollerna: Ariana Grande, Cynthia Erivo, Jonathan Bailey, Michelle Yeoh, Jeff Goldblum
- Genre: Musikal/familjefilm/fantasy
- Speltid: 2 timmar 18 minuter
- Biopremiär: 19 november 2025
- MovieZines betyg: 2/5
