Det är jultider och Colin (Harry Melling) uppträder i en acapella-kvartett på en pub. Därefter blir det drink med en dejt som mamman fixat åt honom, men de båda männen är försynta och sneglar mest på grabbarna i motorcykelgänget intill. “Har du någonsin dejtat en biker” frågar de varandra. Men nej – den blyga Colin känns inte som han någonsin dejtat överhuvudtaget.
När han står vid baren tornar Ray (Alexander Skarsgård) sig upp över honom. En riktig hunk! Blicken är intensiv och hela hans person dryper av självsäkerhet – och sex! Han ger Colin ett papper med instruktioner att ses – på juldagen – vilket Colins cancersjuka mamma (Lesley Sharp) tycker är konstigt. Men pappan (Douglas Hodge) är glad för sin son, och den lilla familjen tycks ha en fin och trygg relation.
Mötet leder till filmens första galet roliga sex-scen, för Ray har planerat allt. Gatorna är tomma, de “parkerar” sina respektive hundar vid ett staket (Rays stora svarta och Colins lilla tax) och smiter in i en gränd. Colin är ovan men ivrig att stå till tjänst. Här kanske ska nämnas att sexscenerna (för det blir många, många fler) förutom att vara extremt skrattframkallande är mästerligt filmade – man förstår precis allt som händer utan att någonting egentligen visas.
Inga detaljer åtminstone, men scenografin är desto mer grafisk. För Colin blir snart Rays submissive, med rakat huvud och tjock kedja om halsen med lås, vars nyckel Ray bär i kedja runt sin hals. Hela MC-gänget består av dominanter med sina respektive submissives som passar upp på dem, lagar mat, och någon skäller som en hund på alla fyra. Ute i skogen lämnas de exempelvis bakbundna på rad över ett campingbord i väntan på att dominanterna ska äta och dricka klart vid lägerelden…
Men en “äkta” S&M-kultur bygger ju på parternas överenskommelse, med “safe words” och liknande. Colin har mer viljelöst låtit sig ramla in i sin roll än valt den. Han vill ha mer. Han vill ha kärlek. Kyssar. En ledig dag i veckan när han får sova i Rays säng, och inte på golvet nedanför. Vilket slutligen leder till revolt…
Både Melling och Skarsgård är perfekta i sina respektive roller, som tar dem till nya höjder i sina respektive karriärer. Mellings skiftningar mellan besvikelse och förhoppning, allt eftersom Rays nycker förför eller ignorerar, belönar eller straffar, ger filmen en tung underton och får ofta skrattet att fastna i halsen. För när jag skiver romcom är det verkligen inte i den traditionella meningen. Filmen är alltför nischad och mörk.
Egentligen kanske “Pillion” handlar mer om en ung mans sexuella uppvaknande, om att hitta och stå upp för sig själv. För romansen kommer, men kanske inte på det vis vi väntat oss. Vägen dit bjuder dock på ev av årets roligaste och mest utmanande komedier. Skratt garanteras!