Under oktobers Halloween-säsong är det inte oväntat att Blumhouse klämmer ur sig ännu en franchise-skräckis, och denna gång är det 2021 års ”Black Phone” som får en tvåa. Det är alltid riskabelt med fortsättningar på populära rysare – särskilt en så lyckad som föregångaren.
Lyckligtvis är regissören Scott Derrickson (som återigen även skrivit manus med parhästen C. Robert Cargill) tillbaka med samma gäng bakom och framför kameran. Däremot är svenska Pär M. Ekberg fotograf denna gång – en klar tillgång.
Handlingen utspelas fyra år efter att unge Finney (Mason Thames) lyckades överleva och besegra seriemördaren The Grabber (Ethan Hawke), mycket tack vare hjälp från sin lillasyster Gwen (Madeleine McGraw).
Allt är dock inte frid och fröjd. Medan Finney får mystiska telefonsamtal drömmer Gwen om mördade pojkar på ett ungdomsläger. När det visar sig att deras mamma en gång var där, drar syskonparet dit – och upptäcker att The Grabber inte är helt färdig…
En modern skräckikon
Originalfilmen blev en snackis och inte minst både en kritiker- och publiksuccé när den kom. Även Hawke med sin läskiga djävulsmask blev något av en ny skräckikon. Så det hade varit enkelt för Derrickson att leverera en generisk tvåa av typen mer av samma sort.
Tacksamt nog verkar det finnas ett genuint intresse för både historien och dess karaktärer. Vi lär känna våra två hjältar ytterligare, deras relation till varandra och andra samt svårigheter i att gå vidare.
Det hjälper såklart att både Thames och McGraw är suveräna. Den sistnämnda var tveklöst första filmens lysande stjärna och det är helt logiskt att hon är mer i centrum som tuff men sårbar hjältinna som får utstå gott om både mentala och fysiska smällar.
Det är generellt hög nivå på skådespeleriet i denna. Hawke bidrar återigen med sin skrämmande närvaro om än mer begränsat än förra gången. Duktiga Jeremy Davies återvänder som syskonens pappa och alltid sevärda Demián Bichir ansluter som lägerledare med pondus.
Där föregångaren bjöd på effektiva kusligheter i en källare så byter man här smart nog miljö till ett isolerat, snöigt vinterlandskap. Och Derrickson skruvar upp skräcknivån till elva. Vi kastas mellan mardröm och verklighet, kroppar lemlästas på brutala sätt, barnlik spökar i bakgrunden.
Onödigt långa dialogscener
Där moment av skräck och spänning håller tittaren på helspänn så haltar filmen aningen i några onödigt långa dialogscener. Här matas man med exposition och information, en del logisk sådan, som om man inte litar på att publiken kan tänka själva.
Dessutom vill man gärna chocka med twistar som tyvärr inte alltid är så oförutsägbara som man önskar. Även om det är ett välgjort, stabilt hantverk så blir det stundtals tydligt att Derrickson är bäst på visuell skrämsel än struktur av manus.
Men han kan sin skräck och ger fansen vad de vill ha. Han utnyttjar både lägermiljön och mardrömsvärlden väl med kreativa idéer och effekter. Här finns till och med en blinkning till slasher-filmen ”Curtains” (1983) i den vilda finalen på en frusen insjö.
Sedan bör erkännas att Derrickson lutar sig väldigt mycket mot upplägget med mardrömmar likt det i ”Terror på Elm street”-filmerna, speciellt den första. The Grabber verkar både kunna kommunicera med och skada folk i mardrömmarnas värld och påminner ofta om en något mer sofistikerad Freddy Krueger.
Som skräcknörd har jag aldrig tråkigt
Premissen med spökande barn verkar också vara något Derrickson inte riktigt kunnat släppa sedan ”Sinister”. Samtidigt är det ofta väldigt otäcka mardrömssekvenser där regissörens tidigare lekar med format och Super 8-film skickligt skildrar den grumliga drömupplevelsen.
Som inbiten skräcknörd är jag mestadels nöjd med den här uppföljaren och har aldrig tråkigt. Det är härligt att se berättarglädjen och kreativiteten flöda. Sedan slår filmskaparna ibland knut på sig själva för att leverera något uppseendeväckande och det blir stundtals oavsiktligt fånigt.
Men i ett skräckklimat med sömniga prequels och skräckfilmer med 11-årsgräns för att locka större publik är det befriande att se en skräckregissör som Derrickson sticka ut med energi och aptit på genren. Som både lyckas leverera en stabil, spännande fortsättning på ett utmärkt original men också fylla den med livlig skräck, våld, blod och effekter.
”The Black Phone 2” är ett suveränt val för ett biobesök i oktobermörkret för alla skräckälskare.
Snabbfakta: The Black Phone 2
- Regi: Scott Derrickson
- Skådespelare: Mason Thames, Ethan Hawke, Madeleine McGraw, Demian Bichir
- Genre: Övernaturlig skräck
- Speltid: 1 timme 54 minuter
- Premiär: 17 oktober 2025
- Visas på: Bio
- Betyg: 3/5
