Duncan Jones levererar en enormt underhållande kitsch-cocktail med grym känsla för action och stil.

Kanske brände man så mycket resurser på att köpa rättigheterna till titeln att manusarbetet fick komma sist – storyn har ytterst lite med originalet att göra. Kanske har en åttaåring roligt åt dratta-på-ändan-humorn i ”Robinson Crusoe” – för de vuxna erbjuder den just ingenting alls. Kanske bryr sig någon om att få svar på dessa frågor – själv har jag redan glömt filmen.

Något otippat är den andra Disneyfilmen om Alice i Underlandet bättre än den första. Att Tim Burton överlät regissörsstolen åt någon annan kan vara det bästa som hänt för den nygamla filmsagan.

Med vibbar av både ”Jumanji” och ”Matilda” är ”Goosebumps” en fullt godkänd sommarskräckis för rysarsugna ungar.

Adam Driver spelar en diktförfattande bussförare som hittar inspiration i den helt vanliga vardagen och i sin flickväns famn. Jim Jarmusch har gjort ett meditativt, nästan sömnigt stycke film, som samtidigt ger dig en vaken ny synvinkel på livet.

Det är högst mänskligt att fela och unge kanadensiske talangen Xavier Dolan visar i och med sitt senaste verk att han är högst mänsklig. Och skönt är väl det egentligen, även om det är synd om oss i publiken då eftersom ”It’s only the End of the World” är ett enda stort felande och inget annat än ett slarvigt hopkok av klichéer och högljutt svammel om ingenting.

Ryska ”The Student” är ett starkt, välspelat och provokativt drama som träffar som ett slag i magen. Historien om unge Venya som blir som besatt av Bibelns ord är ett Halleluja-moment för filmälskare.

Plötsligt händer det. Man får se årets hittills bästa film och samtidigt bli smått knockad av upplevelsen. ”Captain Fantastic” med bland andra Viggo Mortensen i huvudrollen, är en otroligt vacker och underhållande amerikansk indiefilm om föräldraskap och livsval och hur dessa påverkar barnen.

Färgerna, kvinnorna, kostymerna, den kitschiga tapeten och den spanska hettan. ”Julieta” är tveklöst en Almodóvar-film, men också en som han har gjort bättre förut. Berättelsen om mamman som förlorat allt griper inte tag förrän mot slutet.

En riktigt vacker skräckfilm ligger gömd någonstans i ”Personal Shopper”. Men regissören Olivier Assayas går vilse med sina ambitioner – ju mer långsökt handlingen blir desto svårare att hänga med.

”Loving” är ett lågmält men otroligt gripande drama om förbjuden kärlek. Filmen är regisserad av Jeff Nichols och baseras på en sann historia från 60-talets USA. Den tar upp stora och viktiga frågor om människors lika rättigheter, frågor som än idag är mycket aktuella.

Pablo Larrains senaste film ”Neruda” handlar om den chilenske nobelpristagaren Pablo Neruda då han i slutet av 1940-talet på grund av kommunistjakten var tvungen att motvilligt gå under jorden för att inte hamna i fängelse. Det är välspelat, otroligt snyggt och väldigt roligt emellanåt samtidigt som det kittlar behagligt fantasin.

Shane Black är tillbaka med en ny buddy cop-komedi där Ryan Gosling och Russell Crowe glänser, men under det putslustiga och stundtals hysteriska skalet ekar det tyvärr ganska tomt.

Michael Nyqvist spelar den vidrige sektledaren i denna välspelade och hyfsat otäcka thriller, baserad på en delvis sann historia om förnedring och fångenskap. ”Colonia” är en spännande film med stora ambitioner, men känns i slutändan väl banal och jag hade gärna sett att man gett inte bara karaktärerna men också själva intrigen fler nyanser.

”Train to Busan” kan bäst beskrivas som en koreansk krock mellan ”Snowpiercer” och ”World War Z”. Den koreanska rysarens zombies och specialeffekter håller världsklass, men de emotionella bitarna kan bli lite väl ostiga.

Han gör det igen. Chan-wook Park, mannen bakom bland annat den fantastiska hämndtrilogin ”Hämnarens resa”, ”Old boy” och ”Lady Vengeance”, får mig att åter tappa andan. Denna gång med den otroligt vackra och erotiskt laddade förväxlingsthrillern ”The Handmaiden” som är med och tävlar under årets filmfestival i Cannes.

När Steven Spielberg ger liv åt Roald Dahls saga på bioduken är de visuella ambitionerna på topp och barnen lär bli hänförda. Men hoppas inte på att återuppleva den Amblin-magi som gjorde ”E.T.” till en klassiker. Det här är jättesnyggt, och jättetomt.